Välkomna till Tivoli Empatia!
Kan inte förstår vad det är som är fel... Jag känner verkligen att det är jobbet som blir lidande...
Dubbelamning är eg inga märkvärdigheter (om man kan amma - kan man inte amma själv ens är det nog lite halvklurigt). Vi gjorde en amningsvikt på BB idag innan vi åkte hem: Ada 0 gr och Beda 5 gr. Jahapp, det stämde ju med min känsla. De tar jättefint tag båda två men så suger de inte ur bröstet, utan ligger där och snuttar och mår gott och somnar som stenar (trots att jag aktivt försöker förhindra det). Men jag har provat en elektrisk pump och se på fan - 30 ml poff bara! Så jag hyrde med mig en hem. Testade igen ikväll och det kom 30 igen, utan att jag ens ammade först (dvs jag fick igång utdrivningsreflexen helt själv). Gud vad käckt!!! För som jag sa till Piggelin igår - dubbelamning är liksom inget man gör diskret (typ på stan el hemma hos kompisar). Och visst kan man köra tjejerna efter varandra men då ska man amma en, amma nästa, mata ersättning på en och mata ersättning på nästa - herregud, då tar det ju evigheter! Och att de ligger vid bröstet en halvtimme och snuttar och inte får i sig mer än 0 och 5 gr när man kan ge dem 30 ml på flaska på 5 min. Jag tror det är vägen att gå för oss faktiskt.
Men lite ångrar jag att jag inte provade en sådan pump när Moa var liten - jag hade säkert fått igång produktionen ganska ok för henne mha den... Men jaja, by gones (som de säger i Ally McBeal).
Vi ser inte skillnad knappt på tjejerna!!! Först när de kom ut var de inte så lika så vi funderade på om inte enäggs borde vara mer lika. Men de har blivit otroligt lika de sista dagarna, shit. Beda har ju haft sugklocksmärke i pannan men det håller på att försvinna. Enda skillnaden är att Beda är några 100 gr större men då måste man ha båda framför sig för att se skillnaden. Det lustiga är att Moa ser skillnaden klockrent!!! Hon har rätt varje gång Och hon har bara träffat dem 2 ggr plus idag när vi kom hem... Märkligt.
Jag ska skicka bilder till Telis snart men imorgon ska vi på hörselkontroll och behöver fixa lite grejer här hemma, så vet inte om jag hinner.
GUUUUUUUUUUUUUUUD vad gott det var med polaren Roger och lite Penfolds idag (vågade inte mer än ett glas Penfolds - 14,5 % är lite häftigt när man inte druckit på 9 mån). Men Moa reagerade ganska surt när vi inte hade tid att leka med henne pga att vi satt och matade varsin tvilling. Tja, så kommer det att bli nu. Sedan blir det ju att man säger "akta, försiktigt!" hela tiden när hon vill hålla, mata, klappa osv. Hon lyckades dänga till Beda i huvudet med en armbåge när hon studsade omkring. Beda gastade till lite kort. Moa tittade på mig ett kort tag och sa sedan "men det gör inget". Haha!
Nu har jag skickat bilder till galleriet...
Annars måste jag bara säga att jag tycker det är otroligt MYSIGT med våra bebisar!!! Det är som natt och dag med Moa. Då var det kaos, skrik (hon var ju hungrig), mammasjälvförtroendet i botten, dålig sömn (amningen fungerade ju inte), jag var deppig, ... Nu är våra bebisar mätta (de lever på ersättning och får "hemlagat" till frukost), de sover mkt, de lugnas av varandra, de gillar att mysa med oss, mitt självförtroende är bättre, förlossningen var mkt bättre så jag har knutit an på ett helt annat sätt. Jag känner mig som en fullfjädrad 3-barnsmamma (ta det på rätt sätt, absolut inte menat som skryt) och förundras över hur fort det kan gå?!
Såg en nybliven förstagångspappas blick i fredags när vi roddade en 3,5 åring och hennes mellanmål och lek samtidigt med att två småttingar skulle äta och rapa - han såg RÄTT imponerad ut. Själv stod han där och visste inte riktigt hur han skulle hålla sin bebbe med det vickliga huvudet åt alla håll och vi matade varsin bebbe med ena handen och gjorde ngt annat med andra typ. Haha. Usch vad skrytsamt det låter, men det känns bara så jäkla BRA!
Har börjat på förlossningsberättelsen men fick väl ihop 2 rader innan jag blev avbruten... Nu matning.
Maken tror att det här "skovet" ev har triggats av oron som min mamma haft för mig hela våren - med sin historia orkar hon inte med psykiska påfrestningar alls längre. Och för några veckor sedan dog hennes enda syster oväntat dessutom. Nä fy fan vad livet kan vara tungt ibland.
Jag sa till maken att ibland har jag önskat att min mamma var död istället, så jag inte hade så mkt oro för henne och så mkt bekymmer. Hemskt att säga men precis så känns det.
Nä nu är BVC-tanten här - gråter jag får jag väl skylla på Baby blues el nåt (fast det har jag inte sett röken av den här gången)... Ha det så bra allihop.