Inlägg från: passionsblomman |Visa alla inlägg
  • passionsblomman

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    Snorkis, FY vad trist och jobbigt! Jag förstår precis hur magontet känns!
    Jag vet inte, men jag skulle nog stålsatt mig och gått iväg på de där aktiviteterna ändå och gett det några gånger till. Kanske dyker det upp något bra tillfälle att säga ungefär vad BS föreslog, annars lär det väl utkristallisera sig om det är så att de är nöjda med bara sig själva och sitt eget sällskap. Isåfall kommer du ju att få leta vidare efter andra att bygga relationer till. Det jobbet kostar både tid och energi och att man orkar hålla modet uppe. Barn och mammaledighet kan ju vara en sammanförande faktor, men annars får man j ta till andra strategier och göra sig själv delaktig i helt andra sammanhang. Träningsgrupp, trädgårdsförening, matlagningskurs, körsång, hund och medlemskap i brukshundsklubb eller vad tusan som helst som tar en utanför dörren.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Jag måste bara rapportera, att jag inte helt falerat i min plan att morgonpromenera. i andan "glaset är halvfullt" säger jag stolt att jag åtminstone promenerade en halvtimme i morse, med vovve och allt innan kursen. Sedan tog jag den långa promenaden efteråt.

    Det är kanske lagom högt siktat? I synnerhet när jag ju helst ska leva upp till ambitionen att laga frukost också, vilket jag annars gärna också snoozar bort.

    Och vet ni, om jag vill får jag ha med mig hunden till skolan! Skrattande


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Jag har en varning att utfärda också:

    Hundägare, notera att det nu i det varma septembervädret är massor av ormar som tycker de ska sola på och bredvid stigarna när man är ute och går!!! De vill väl ha del av den sista värmen inann de ska krypa och gömma sig under en sten eller så.
    Jag har sett både huggormar och snokar i stort sett varje promenad nu, så hunden behöver hållas under uppmärksam uppsikt, eftersom huggormsbett i näsan inte är så vidare bra för hundar. Rättare sagt är det livsfarligt, lärde jag mig på valpkursen. Död

    Har också petat tillräckligt på huggormarna för att inse att de är rovdjur och inte alls så flyktbenägna ifall man hotar dem så att säga.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Åh Izzie jag ryyyser -och inte på det behagliga sättet, när du berättar om alla de där smärtsamma sakerna! FY tusan!  Stackars dig! Hoppas allt läker ihop och blir bra snabbt som attan!

    Fyrsal orkar jag inte ens tänka mig in i!

    Men vad fina namn du har på tjejerna och vad underbart att hon är här nu, lilla Molly!


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Hattis, jag började med en kvart och ökade på under veckan. Innan veckan var slut gick jag min vanliga promenadsträcka på en-två timmar. Visst känns det i bakre delen av benen-ända från hälsenorna och upp i ländryggen, men den takten var lagom för mig utan att jag dog träningsvärksdöden.
    För mig var träningsvärken baktill en västanfläkt mot den smärta jag annars var van vid i benhinnorna. Det är utan tvekan den största skillnaden på före och efter MBT i mitt liv. Men faktum är att även axlar och nacke blir bättre, eftersom man rätas upp till bättre hållning rent allmänt.

    (Snubben som forskade fram skorna, gjorde det ju för att han hade värk i knäna och hade alltså medicinska skäl. Inte alls de "toningskor" som kommit som efterföljare, med försäljningsargumentet "fast rumpa". Att alla muskelgrupper aktiveras mer än de gör när foten är låst i vanliga skor, innebär dock att man häjer aktivitetsnivån i kroppen, så effekten kan ju ändå bli att man tränar vissa muskelgrupper mer. Å andra sidan avlastar man ju andra grupper).
    Men bra skor är det. Jag ska skaffa ett par till som inneskor tänkte jag, framöver.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Hallå i lådan!

    Jag vet inte om jag är helt skygglappad, men jag hoppas man kan fortsätta skriva här? Kanske någon mer kikar in så får man se hur det blir...

    I min mardrömsversion, så dör allt ut överallt och vi får gå vidare utan forumssnack och med enbart de mer privata relationer som byggts upp under åren. Även de ligger kanske risigt till om det värsta blir sant. Min livserfarenhet är, att när formerna och plattformen för gemenskap ändras, blir det ofta svårt att hålla kontakt. Det fylls på med nytt och annat i folks liv.

    Jag hoppas också slippa delas upp i Vi och Dom, med negativa följder som att man skulle stanna eller gå för att man inte gillar vissa eller annat i den stilen. Jag har helt enkelt ingen lust att flytta på mig just nu. Så än så länge avvaktar jag. Lite oroligt, för jag vill inte att tråden ska dö. men som sagt, vi får se...
     


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman
    nennesjuttioåtta skrev 2011-09-28 15:47:07 följande:
    Men kom med nu över till den andra sidan, det ÄR INGET VI OCH DOM!
    Det är klart det kommer att bli!
    Vi som hänger i den nya. Vi som inte hängde med dit.

    Plattformen här och den nya har också olika förutsättningar och former, trots de likheter som finns. jag vet inte alls hur det här kommer att bli, men folk har under åren försvunnit från tråden av olika-antagligen oftast okända skäl. Det har man möjligen noterat, men inte mer än så. Sånt är livet. Nu har ett medvetet beslut fattats att några vill bryta sig ur den befintliga formen och fortsätta till en annan. Det är en helt annan slags förädring och helt andra-mycket mer påtagliga skäl att man mer medvetet väljer att gå med eller stanna kvar. Hur som helst, kommer man inte ifrån att det blir två grupper. Det är lätt att det blir så, att de av oss som inte hakar på, blir de som framstår som bakåtsträvande och tjuriga nej-sägare, med bakhasorna i backen. Även om det kanske inte alls är så det ligger till.
    Det är också lätt att rykten och antaganden sprids om varför någon antas ha velat si eller så.

    En av komponenterna i hur vi haft det hittills, är också antalet. Just att vi varit många, är ju också något som man sett både för och nackdelar med. En fördel är ju, att vi varit många nog för att det inte ska stå still. För få i en tråd blir lätt tråkigt, är min erfarenhet.
    Å andra sidan, kan ett slutet och tajt sällskap snacka väl så mycket...

    Jag tror helt enklet inte att gruppdynamik är så okomplicerad som andra här vill tro. Jag tror det finns delar och fenomen med vår hittillsvarande gemenskap som är svåra att se och definiera, och sådana vi kanse inte upptäcker förrän efteråt. och jag är inte alls så säker på att det "bara är att ändra tillbaka om man inte är nöjda"

    Det är att lura sig själv om man inte ser att igår tog något slut och det var ett medvetet val som påverkar alla, oavsett om alla ville eller ej. De som inte ville vara här just för att forumet är öppet, har helt klart avgjort och styrt åt sitt håll, och jag uppfattar att flera som egentligen lika gärna hängt kvar här, kommer att följa med, för att man inte vlll förlora sällskapet. Hur man än vrider och vänder på det, så förändras gruppen och därmed även plattformen. Själv har jag ingen lust alls idag att bryta upp och börja om. Jag håller på med tillräckligt på det privata planet, det här är min fristad och jag hänger kvar med min andra tråd och så får jag se. Det återstår att se vad som blir fortsättningen.

    Jag vill understryka att jag är helt lugn, inte upprörd och här flyter inget ont blod. Jag bara stilla noterar vad jag ser hända och funderar mina egna funderingar. Vad ja kommer fram till, får jag väl i värsta fall dryfta med mig själv...
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman
    nennesjuttioåtta skrev 2011-09-28 15:53:37 följande:
    ****

    Så var klämmer skon?  
    Det är det här jag menar!

    Jag har ingen sko som klämmer! Jag har ingen lust att framstå som en sådan heller. Jag var nöjd som det var-med för och nackdelar. Andra, som inte var det, var väl isåfall de med foten i kläm i skon? Men nu, när möjligheten finns att flytta över, så blir de av oss som inte gör det, de som framstår som missnöjda och motsträviga. Redan.

    Och om man inte vill en sak, uppfattas man gärna som sur eller avig, fast jag egentligen känner att jag ju var nöjd. Hajjar ni?Jag känner att jag skulle behöva severa ett bra nog argument för att inte vilja, mer än just att jag inte alls längtade bort härifrån från början. Men jag har inget.  Annat än att jag inte alls är så säker på att det blir som ni tror och hoppas. Men det vet jag ju inte alls. Jag har heller ingen lust att låta som en "Dä går aaaaaaldrig". För det går kanske alldlels utmärkt.

    Men flytta idag, tänker jag inte. Kanske en annan dag.
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Hög tid att gå till ICA och lura ut en middag, så det blir mat den här sidan midnatt...

    Köttsoppa och gott bröd kanske?


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!