Välkomna till Tivoli Empatia!

Piff

Piff älskar att retas med folk, på ett väldigt utstuderat sätt. T ex tar Puff på barns vis gärna en leksak som Piff har, men då tar han den för att han själv vill ha den – Piff däremot tar saker från Puff för att Puff vill ha dem.

Han har aldrig långt till ett leende, och det når alltid ögonen. Han flirtar gärna med folk, särskilt kvinnor (vad ska det bli av honom som redan gör det ) och jag tror att han skulle kunna charma ihjäl en gråsten, om han bara försökte. Piff gör väldigt mycket olika grimaser och miner också, och är en riktig liten skådespelare ibland.

När det gäller leksaker är det bilar, bilar och åter bilar som är favoriten. Helst ska det vara en bil med ett släp påkopplat där bak. Två dar efter att han fått nya jeans är de vitslitna på knäna, efter allt krypande på golvet med bilarna. Att läsa böcker är också populärt, och då särskilt sådana som handlar om djur. Vi är flitiga besökare på biblioteket, och lånar hem lite av varje. Barbapapa brukar också funka.

Sitt dåliga ätande till trots vill Piff väldigt gärna vara med i köket både vid bak och matlagning. Han smakar gärna det mesta, även om mycket spottas ut igen. Oftast vältuggat, men ändå har han svårt att svälja det. Ädelost på tub är fortfarande favoriten, men som väl är dricker han även näringslösning ganska bra nu. Kylskåpskall ska den vara, så ska vi iväg någonstans blir det till att packa kylväska med kylklampar.

Under julledigheten var vi på badhuset, och det var stor succé. Efter en lite tveksam inledning drog han själv igång och gjorde kaffebryggaren och doppade huvudet, och han stänkte glatt vatten på alla som kom i närheten. Att stänka tillbaka var inga problem; vatten i ögonen går fint. När vi duschar hemma vill han gärna att vi sprutar honom rakt i ansiktet.

På kvällen när det är läggdags äter han välling ur flaska i knäet på någon; funkar lika bra med andra släktingar som mamma och pappa. Sen läser vi en bok, och så klättrar vi upp för trappan till hans rum. Efter att ha lyfts upp i sängen brukar han somna själv, en kort stund efter att vi gått därifrån.

Piff är familjens ordningspolis, åtminstone när det gäller att styra upp Puff. Han upprepar gärna om vi sagt till Puff om något, och så kommer det alltid ett bestämt ”Puff” på slutet, ibland åtföljt av aja baja och pekfingret i luften. Han pratar mycket och gärna, och förstår orden han säger också; han pratar inte bara för att höra sin egen röst och för att säga ord, utan det är alltid med en klar mening. S är en svår bokstav och blir oftast ett T, men det går ganska lätt att förstå honom, även för utomstående. Han är filosofiskt lagd, och därför är det så kul att han pratar mycket nu, för äntligen får man lite inblick i allt det som rör sig i hans huvud.

Puff

Puff är en otroligt hjälpsam liten kille; vadhelst man ska göra vill han hjälpa till, oavsett om man lagar mat, bär in matvaror, plockar ur diskmaskinen, bäddar eller vad som helst. På dagis är han tydligen också väldigt omtänksam gentemot de andra barnen.

Puff är en ”gruppmänniska” mycket mer än vad Piff är; han vill helst göra som ”alla andra”. Han tar ofta efter Piff, men det omvända händer sällan. Jag antar att det är delvis därför han är lite bättre på att äta; för att han härmar de andra barnen på dagis och vill vara som de. Sen har han aldrig haft det lika jobbigt som Piff heller, så han har väl haft ett litet försprång också.

Precis som för Piff gäller att han väldigt gärna vill vara med i köket för att baka och laga mat. Han är mer en så’n som äter det han gillar, och struntar i resten; smakar inte lika gärna som Piff. Fast kaksmet med chokladsmak har blivit en ny favorit; tills ganska nyligen gick det inte alls hem. Kakorna i sig brukar han dock inte vara så intresserad av.

Puff har ett hiskeligt humör, när han inte får sin vilja igenom eller om något går honom emot. Ibland när man hör honom vråla kan man minst tro att han brutit benet, men oftast är det för att en legobit inte hamnat där han tänkt sig, eller för att släpet hoppat av från bilens dragkrok. Däremellan är han för det mesta en glad skit.

Puff gillar väldigt mycket att se skidåkning på TV; särskilt längd och skidskytte. Nu under Vinterstudiotider sitter han ibland ensam framför TVn för att ”se fidorna” som han säger (fast oftast har han sällskap av sina likaledes intresserade föräldrar). Om han inte ser på ”fidorna” är det Emil och Griseknoen som gäller.

När det gäller leksaker gillar Puff också bilar, men han är ingen fanatiker. Pussel är väldigt skoj, och han kan koncentrera sig både länge och väl för att få ihop dem, även om han blir ilsk ibland. Läsa böcker är också populärt, och han tittar ibland i dem själv, även om han oftast föredrar att någon läser för honom.

På kvällen när det är läggdags äter han välling ur flaska i knäet på någon; funkar lika bra med andra släktingar som mamma och pappa. Sen läser vi en bok, och så klättrar vi upp för trappan till hans rum. Efter att ha lyfts upp i sängen brukar han somna själv, en kort stund efter att vi gått därifrån, alltid med en napp i munnen och helst en i varje hand också.

Hattis - jag säger också sök jobbet! Har du chansen att få ett spännande jobb är det bara att hoppa, tycker jag. En ansökan betyder ju heller inte automatiskt att man måste tacka ja om man får ett erbjudande. Snorkis bytte ju jobb när hon var gravid med S, och då var hon ärlig med att hon var gravid också, så det finns många vettiga arbetsgivare också, som inte blir snea bara för att deras personal blir gravid.

Tack för alla fina ord om mina små texter om Piff & Puff. Egentligen borde man skriva sådana lite då och då, åtminstone för sin egen skull. Ibland är det bra att påminna sig själv om alla bra sidor ens barn faktiskt har. Kanske skulle läsa dem för sig själv en måndagsmorgon när man har världen (eller iallafal barnen ) emot sig. Fast imorse gick det faktiskt fint, men jag valde att inte ta overallstriden idag. Om Piff & Puff själva skulle få välja skulle de aldrig ha overaller på sig, men idag fick de slippa eftersom det var 0-gradigt och vi tog bilen till dagis.

Liten - hoppas att du snart kan vara på jobbet utan att tårarna svämmar över. Kram!

FruLlan – du är för söt!

BS – jaha, jag trodde att Fjällräven hade typ skalbyxor också. De har ju tjocka dunjackor, så det verkar ju lite konstigt att inga motsvarande byxor finns. Fast AM verkar ju ha hittat en bra sida.

Muggles – åh vad bra att det går att operera! Steg ett på den långa vägen är ju därmed avklarat åtminstone. Fortsätter hålla tummarna såklart. Kramar!

Parnassia & andra – jag instämmer i PB:s lovord om PM; maken och jag blev också väldigt nöjda när vi var där. Och det lutar faktiskt åt att det blir en ny runda till Växjö i vår, för maken och jag fick två hotellövernattningar i Sverige i julklapp från makens föräldrar. Vi hann inte med Utvandrarmuséet senast vi var i Växjö, och det skulle jag gärna vilja besöka.

Klockarbol – hjälp, vad irriterande att dina provsvar kommit på villovägar. Bra att du får hjälp med att jaga ifatt dem iallafall. Kram!

Vickan – vad trist med din chef; bra chefer växer ju inte på trän direkt.

Koko – usch, vad segt det låter med Lillebrors mage. Trist när gamla beprövade knep inte längre funkar.

September – illamående låter ju bra. (Vilka konstiga saker man tycker är bra, numera. ) Berättelserna om Piff & Puff har jag sparade; när jag nu äntligen lyckades få ihop några rader om dem gäller det att hålla hårt i det.

På onsdag ska jag ha träff med min bokcirkel, och så är det dags för mig att välja den nya boken. Jag funderar på att föreslå Svinalängorna av Susanna Alakoski, för den har jag länge tänkt att jag skulle vilja läsa. Dock kan det vara så att flera av de andra redan har läst den, så jag måste ha en plan B. Jag vet att flera här har läst böcker av Anna Gavalda, och gillat dem, så nu är jag inne på en bok av henne som plan B. Vilken rekommenderar ni då? Eller har ni något annat tips på lämplig bok att läsa och diskutera? Vi är inte superseriösa, utan träffas mest för att det är kul att diskutera en bok man läst då och då, och för att man läser böcker man annars inte läst, när någon annan väljer.

Tack för alla boktips; sparar ner för framtida bruk, de som inte blir lästa den här gången.

September - Hundraåringen har jag också funderat på, och tänkt läsa själv, med den hade ett par av de andra redan läst. Gilbert-boken har jag läst; den var lite småtrevlig, men inte alls så djup som den utmålades som, tyckte jag.

Hattis - den där Tingsten-boken verkar också spännande.

Porchez - jag tycker att det kan vara både och med böcker; ibland är det skönt att bara läsa en historia, för att slippa tänka på sin egen tillvaro. Hoppas att du hittar tillbaka till läsandet igen.

Just nu läser jag David Eberhards Ingen tar skit i de lättkränktas land, men den rekommenderar jag inte. "Totalt värdilös" om jag ska citera Emil i Lönnebergas pappa, Anton. Det räcker att läsa baksidestexten, så har man fått sig hela bokens innehåll till livs. Jag vet att han är ute efter att provocera, men jag tycker inte att han lyckas; han skriver så trist och dåligt att man inte ens orkar läsa boken till slut, inte ens pur ilska ger en tillräckligt med kraft.

Telis - usch, vad jobbigt det låter. Det finns inge möjlighet att du kan jobba ett par timmar hemifrån på kvällen, så att du kan få lite mer tid tillsammans med Televinken, genom att gå hem tidigare på eftermiddagen? Är att bli hemmafru på heltid ett alternativ, eller? Kram! Vet inte riktigt om jag ska trösta eller peppa. (Eller bara hålla klaffen! )