Välkomna till Tivoli Empatia!

Härligt! Vad roligt att det blev lyckat!

Men EA har du inte testat trots RD13 och ingen mens?! Nu tror jag att jag smäller av av nyfikenhet! Inga spår än alltså? Du måste ju testa!!!! Har du test hemma?

Jag tror ju så mycket på glassbåten + AH!!!!

Jag förstår, jag hatade också minuset Gud vad ledsen man blev. Men jag tror ju inte det blir något minus för dig den här gången!

Hej! Ett litet livstecken från mig!

Har smygläst senaste tiden då min energi är rätt slut på kvällarna efter att ha börjat jobba heltid igen. Sen har det varit en del jobbiga saker på jobbet som stulit enormt mycket energi.

Nu ska vi se vad jag kommer ihåg!

EA - Grattis! Jag sa ju det!

PB - Tummarna hålls så hårt för din vännen, jag vill av hela mitt hjärta att du ska få ditt plus nu! Jag tycker förresten att fröet vore ett ypperligt arbetsnamn

Muggles - Vilken chock det måste ha varit! Skönt att se att du verkar ha smält det hela. Jag säger definitivt grattis för jag vill tro att allt ska gå bra och att du snart är 3-barns mamma Apropå bristningar så vänjer man sig och dessutom kan jag tycka nu i efterhand att de är som fina minnesmärken på min kropp efter S.(Fick på nedersidan av magen, på insidan av överarmarna, insidan av låren och på höfterna) Jag ville inte heller ha det innan, men nu när jag har dem så är de ju en del av mig och en del av att ha varit gravid.

För övrigt vill jag inbilla mig att jag har trådens viktrekord, dvs hur många kilon man gått upp under graviditeten *sticker ut hakan lite* Inget jag rekommenderar, men det var lite coolt att väga över 100 för förhoppningsvis enda gången i livet.

Klockis - Fy fan! Jag hoppas verkligen du och maken kommer fram till något bra och att du inte förlorar din tillit på män även om det inte är lätt just nu. Förstår precis vad du menar med att skämmas, jag har känt precis samma sak men med det som hände mig i somras. Jag skämdes för att jag inte kunde behålla mitt barn, att min kropp var så oduglig att den lät mitt barn dö i den och att jag måste vara den sämsta sortens mamma. Vilket ju inte är riktigt sant, men man rår inte på sina känslor och jag LOVAR dig att du är en jättebra fru, snygg, åtråvärd och bäst även om du inte känner så nu! *kram*

Nenne - Dagen efter vi hade haft sex första gången efter förlossningen fick jag en miniblödning och sedan hängde det (ursäkta!) två långa slemblobbar ut ur mig, den värsta aladåb jag någonsin sett. Så jag förstår precis vad du menar.

Piggis - Ser fram emot att få höra om din förlossning om hur bra den gick och hur nöjd du är!

Lappis - Jag håller med om att din graviditet är orimligt lång, fick jag bestämma skulle ni haft ett helt gäng med små söta koreaner hemma hos er nu

Telis - Grattis till nytt jobb! Och till hemmamysdecember

Mrs B - Du är guld värd, tack!

Apropå fars dag så är det ju lite jobbigt i år, vill uppmärksamma maken eftersom han blivit pappa men vill inte att hans ska bryta ihop totalt därför har jag våndats i två veckors tid vad jag ska ge honom. Jag tror inte ens han tänkt tanken om jag ska vara ärlig. Först vill jag ge honom någon slags minnessak över S men sen blev det bestämt förra veckan att vi ska åka till Götet i slutet av november och han ska låta tatuera in en minnestatuering över henne. Lustigt det där innan det här hände förstod jag mig inte alls på det, nu förstår jag precis känslan av att vilja märka sig för livet som minne för att ingen på något vis ska kunna ta ifrån en den personen eller att den döda personen ska kunna glömmas. Jajaj, nog om det. Så i alla fall bestämde jag mig för att köpa ett nytt snyggt läderbälte till honom och skriva ett kort hur jag känner för honom och vilken fin människa han är.

Pappa får en chokladask med belgiska praliner och en bok om bilar och svärfar får brandvarnare(!)

Just ja PB, molvärk låter väldigt plussitivt!

Hej PB *kramar om* Äsch Oupsie kom med och kramas du med *kraaam*

Jag är gräsänka ikväll så jag kommer väl sitta här en stund gissar jag

Hej Lappis!!! Mår maken bättre? Kan man adoptera två st på en gång förresten? Typ ett syskonpar? Får man välja det? Tusen frågor
Ja, när det gäller vår kris så kan jag säga att den hitills bara gjort oss starkare ihop, jag är förundrad över hur fantastiskt bra vi passar ihop och hur vi faktiskt lyckats stötta varandra under det här. Min psykotant berömmer oss varje gång jag är där att vi är så samspelta i vår sorg och att vi är så starka ihop, det är skönt att höra.

Det är väl lite samma sak för er Lappis, er resa ni gjort ihop har väl bara stärkt er kärlek till varandra? Jag tycker jag läser det mellan raderna iaf