Välkomna till Tivoli Empatia!

Den 30 tror jag fungerar för mig också för gästerna åker hem då. Skulle tro att de åker efter frukost någon gång.

Snorkis vännen, klart vi ursäktar . Inser att det måste vara jättekämpigt för dig och jag förstår att ni väljer att ligga lågt med att berätta. Hoppas så att det snart kommer att kännas bättre för dig! Stora kramar och grattis till dig och maken.

Snorkis, det får bara inte hända något annat än att allt går precis som det ska!

Snaily, hoppas att det är en annan doktor än stolpskottet, eller att hon åtminstone inte är något stolpskott mot dig! Stor kram!

Tinga, tack . Men jag vet inte om jag gör det så bra. Fick ett inte så sympatiskt psykbryt här innan idag. Din tanke om trådträff låter jättetrevligt. Jag ska nog inte erbjuda mig att ta med något hemlagat, men jag kan alltid köpa något som kan behövas.

Tinga och Snorkis, god natt på er!

Hmm, jag började skriva ett egoinlägg om min foglossning men jag postade det inte men nu tänkte jag att jag postar det nog i alla fall. Så ni som inte vill läsa egognäll, ni får scrolla.

Jag tror faktiskt inte att min man upplever mig som särskilt gnällig. Han är för det mesta ganska omtänksam och säger att jag är duktig som kämpar på. Det låter kanske löjligt men det är faktiskt skönt att höra det ibland. Tyvärr har foglossningen blivit ganska mycket värre de senaste två veckorna. Det är därför jag inte har varit här inne särskilt mycket, jag orkar helt enkelt inte. Jag kämpar som en jäkla dåre med skolan men ändå så orkar jag inte med den. Missade deadlinen för förra hemtentan, trots att jag fick ett par dagar extra. Mailade ansvarig lärare och fick besked om att hemtentan blir samma tenta igen med inlämningsdatum i januari men jag har inte orkat fortsätta... . Jag vet inte hur jag ska göra, min BM undrade om jag ville bli sjukskriven, vilket egentligen känns ganska naturligt med tanke på hur jag mår, men samtidigt så känns det inte som ett så jäkla enkelt val heller. Hade jag haft ett jobb så hade jag inte tvekat en sekund (gissar jag) men nu, det som händer är ju att jag halkar efter i skolan, och så kommer jag ha det släpandes efter mig när jag ska vara hemma med Daisy . Det känns som pest eller kolera. För jag orkar inte med skolan, uppenbarligen, men samtidigt så känns det som ett misslyckande att inte bli klar med den här terminen.

Så när jag läste på FB om två gravida som nu skulle vara lediga från jobbet resten av graviditeten, samt hoppades på att det inte skulle vara så långt kvar så bröt jag ihop lite (mycket) över hur orättvist livet kändes. De kan få mina veckor! Fy fan vad det suger med foglossning och jag är så trött på att ha ont:-. Och nu bortdomnade händer och svullna fötter dessutom. Aaarrrrrrrrrrrrrrrrrggggggggggggggggghhhhhhhhhhh.

Och jag vill mest av allt slå folk hårt med mina kryckor som  kläcker ur sig saker som "jaha, foglossning, vad är det? jahah du, men det är vääärt det". Jag förutsätter att jag någon gång kommer att tycka att det är värt att ha genomgått det här, men det är verkligen ingenting jag vill höra just nu, särskilt inte av folk som uppenbarligen inte har varit drabbade av foglossning själva. Eller de som så tvärsäkert säger "men det går över efter förlossningen". Ja, för den absoluta majoriteten så gör det det, men det finns också de som har problem långt efter, och nu kanske ni tycker att jag är världens pessimist som ens tar upp det, men oron finns där, även om jag så klart hoppas att jag tillhör majoriteten som snabbt blir bra.

Jag kan känna igen det som Tinga talar om, sorgen över att graviditeten inte blev som man hade tänkt, och jag ber om ursäkt om du (Tinga) tycker att jag klampar in och "tar" din sorg, för mig veterligen så mår ju barnet i min mage bra och skulle antagligen klara sig ganska bra om hon kom ut nu, men på andra sätt så tycker jag att den här graviditeten har varit oehört kämpig och det är inte lätt att vara glad och njuuuta när man inte mår bra. Någonstans hade jag ändå en föreställning om att jag skulle känna glädje över att vara gravid och förväntansfull inför ett barns ankomst. Tji fick jag kan man ju säga . Men men, det är ju som det är.

Egognäll med lite psykbryt här och där men det var skönt att få skriva av sig lite.

Oms, jag är i vecka 33 nu. Så ca 7 veckor kvar till BF. Vad kul att ni fått betalt för allt ert slit med dotterns skolarbete! Det är ju verkligen en förbättring att gå från risk för IG till G och VG i allt! Härligt!

Klockarbol, skickar en stor kram! Vad jobbigt att din kropp ska bråka så med dig utöver allt annat . Hoppas att ni får en ok jul trots allt och att stora dottern snart kommer hem som hon ska från London.

Sweet, *vinkar*, lycka till med din review!

Nähä, det är nog dags att gå och lägga sig. Ska ta och leta upp mina fina handledsskydd som jag ska sova med nu. Fick köpa dem samtidigt som jag köpte dubbar till mina kryckor... (det är jag och pensionärerna liksom ).