Hej alla!
Det är lite sorgligt, men det känns som en era faktiskt är förbi - nu när vi antingen kommer starta en stängd tråd eller i alla fall börjat fundera väldigt mycket på vad som skrivs/bör outas här osv. Nåväl - allt har ett slut.
Passionsblomman satte ord på vad jag har tänkt: hoppas verkligen det stängda forumet blir vad vi hoppas ... På senaste tiden har det (tycker jag) mer och mer uppstått små irritationer, fraktioner, tissel och tassel i tråden. Kanske är det oundvikligt i en 100% kvinnlig sammanslutning. Men jag tänker att en räddning när det blir så är att vara i en öppen tråd där man på något sätt MÅSTE uppföra sig (även om man är "anonym" så känns våra avatarer igen). Tillskottet av nykomlingar blir som en frisk fläkt då också. Oavsett om det är blivande stammisar som dyker upp och sluts till trådens hjärta eller om det är folk som visar sig vara lite "eljest" och som vi då reagerar emot tillsammans och på så sätt känna oss "enade" (trots övriga dispyter osv). Gryppdynamik är spännande.
En sån öppen tråd som vi har tvingar en till att bli lite ytlig kanske - och att fortsätta en helt ytlig bekantskap år efter år är inget jag är så intresserad av, oavsett om det är i verkliga livet eller på nätet. Då har ju räddningen varit att vi träffats IRL och fått odla djupare kontakter. Ett problem med en sån tråd vi har haft är att vissa har varit mycket duktiga med att hålla sig hemliga - för min del har då "priset" blivit att jag omöjligtvis kan känna mig lika engagerad i dem och deras familjer och händelser de råkar ut för. Om jag inte ens - efter flera år - sett en bild på den jag vänder mig till så blir tilltalen och känslorna fortfarande ytliga. Jag har också svårt att minnas detaljer om barnen när jag inte vet vad de heter (det är därför jag brukar fråga när jag träffar er IRL).
Konklusionen av dessa lösa tankar kanske är att för min del så är jag kluven inför en stängd tråd. Ökad öppenhet ökar engagemanget (från min sida) men jag är orolig för att dynamiken i gruppen förändras till det sämre.