Välkomna till Tivoli Empatia!

Oupsie: Skönt att värdena har blivit bättre, i alla fall!

Sweet: Ja, jag älskar ju maken trots hans brister. Men jag tyckte att de flesta kärlekslåtar var väldigt mycket "åååhh, du är helt perfekt och jag ska älska dig över allt annat hela livet". Och det tyckte jag kändes litet "falskt" på något sätt. Som att vi då hade försökt framställa vårt förhållande på ett sätt som det faktiskt inte är.

Den andra sololåten vi hade var "Stand by me", som egentligen kändes bättre textmässigt... Men samtidigt var det mycket i Sonja Aldén-texten som jag gillade. Efter "Du är allt"-frasen så kom något om att "Du är den som får mig minnas, alla dagar jag har glömt. För du är där när ingen ser mig, du är där när stormen yr" Eller något sådant

Delat täcke skulle inte vara en hit för oss, bland annat för att mitt täcke är dubbelt så varmt som makens Men jag inser fördelarna...

Amnings-BH: Jag tyckte Lindex egna var bekväma, enda problemet jag hade med dem var att de inte fanns i mindre omkrets än 75. Så ur den aspekten tyckte jag att twilfits BH var vääääldigt mycket bättre. Och faktiskt även litet snyggare, enligt mig... Tror även att Twilfit-varianten kan kännas stadigare än Lindex-BH:n, tack vare ett väldigt stabilt resårband under boobsen.

I övrigt så hade jag aldrig någon Dolly-fas för mina bröst, min mjölk rann till så långsamt att lillkillen slukade allt som kom plus litet ersättning därtill.

Barnböcker: Tack för tips om Bebis-böckerna, kanske skulle prova någon sådan. Lillkillen är annars såld på Max-böckerna, vi har än så länge två olika men jag vill ha fler. För min skull, om inte annat.

Tinga: Tjohoo, vad skönt att få bekräftat att allt är bra med Piff och Puff! Och även om det är sagt tidigare, så är det ditt och makens hästjobb i matfrågan som gjort att de mår så bra som de gör nu, så det ska ni vara riktigt tokstolta över, tycker jag Ha en trevlig semester!

Hattis: Illamående ( i lagom dos) låter bra, i sammanhanget Heja kepsen!

Nej, åter till jobbet. Gårdagens gnäll från maken övergick till en regelrätt förhandling, där jag behövde hämta lillkillen på dagis och leverera honom till maken inför babysimmet, innan jag drar vidare till gbg (med jobbet). Jag måste bara hitta ersättare som kan ta över mitt möte, och framföra ursäkter till övriga som ska med till gbg för att jag inte är med och packar bilen utan istället orsakar en omväg för att de ska hämta upp mig... Hrm, hrm...

smint: Trist att du är deppig. Jag tycker att du ska skita i vad alla runt omkring (utom möjligtvis maken) tycker och tänker om amning... Det är bara du som kan avgöra om det är värt det!

Jag hade mjölk som rann till otroligt långsamt, och kompletterade med ersättning ett tag i början. Hade det fortsatt krångla hade jag nog gått över till att ge ersättning fullt ut, men jag tyckte det verkade infernaliskt praktiskt att alltid ha med sig maten, i rätt temperatur och relativt bakteriefritt Jag vet att jag hörde någonstans att det kunde ta två månader innan amningen var "helt krångelfri", och det gjorde det nog banne mig. Om det var jag, eller lillkillen, eller båda två som behövde lära oss - det vet jag inte. Men efter ungefär två månader så var det ungefär så som jag tänkt mig, att bara håva fram bröstet och amma tills barnet är mätt. Innan dess var det mycket att han släppte taget, eller jag fick öppna upp hans mun litet mer så det inte gjorde så infernaliskt ont i bröstvårtan. Eller så skakade han till huvudet så att amningsnappen flög (jag har inåtvända bröstvårtor, och hade aldrig kunnat amma utan amningsnapp), eller hittade på något annat.

Nu var det inte meningen att propagera för amning, tänkte bara tala om att det kan ta ett tag innan det blir som man tänkt sig. Men likväl är det inte värt att du ska må jättedåligt över amningen... Jag undrar dock, om det inte delvis är pressen från alla som är på dig om amningen, som kanske bidrar till att du känner dig nere?

Du vet bäst själv, hur som helst. Och det blir bra oavsett hur du gör!

Ikapp!

Kul att se snorkis här igen Härligt att RUL gick så bra, och att ni hade en så bra BM! Jag hade parasoll till vagnen, men då var min lillkille litet över halvåret och satt i sittvagn, så det var för att vi skulle kunna gå ute utan att han fick för mycket sol på sig.

Snaily: Jag skulle också vara litet smånervös över att bli kallad som vittne, men det går säkert bra!

Snartis: Trevligt att KUB-testet gick bra!

Namn: Vi valde ju ett litet mer internationellt gångbart namn till lillkillen, mest för att vårat efternamn är svenskt och svåruttalat i utlandet. Tänkte att det kan ju vara bra om lillkillen inte behöver bokstavera både för- och efternamn, ifall han satsar på att jobba i utlandet... 

Jag tror ju ändå att det är två små killar i mugglans mage... Axel är jättefint, tycker jag. Andra förslag är Edvin, Anton, Adam, Benjamin, Hannes, Einar, Emil...

AM: Trist att du inte kom iväg! Hoppas på att det blir något annat i helgen, och att det är av trevlig karaktär!

Snorkis: Snygga väskor! Den orangea blir man nog gladast av, så jag tycker du valde rätt. Ska bege mig till Åhlens och spana också

Vickan, Porchez och Snorkis: Om ni bestämmer er för att träffas så får ni gärna maila mig med, om jag får vara med...? Bor inte så hiskeligt långt ifrån, och kommer gärna om jag kan.

PB: Du ÄR jätteklok angående hela sorgprocessen, men jag förstår att det rent praktiskt inte gör det hela mycket lättare. För man måste ju igenom skiten ändå... Hoppas du får ett snabbt svar angående sköldkörteln, och eftersom det verkar finnas en snabb och bra lösning på det så hoppas jag att 'felet' ligger där...

Skickar en STOR KRAM till Parnassia!

Porchez: Jag har vågat låta Vickan granska mina ansökningar, och (vill jag minnas) träffat henne efter det, utan större problem. Så det vågar du säkert också Det var till väldigt stor hjälp. Jag kom ju till intervju i alla fall, även om jag inte fick jobbet... (utgår jag ifrån eftersom intervjun var i september och jag ff inte hört ett dugg mer om det...)

Ego: Fy f*n vilken skitdag. Igår var också en skitdag, men idag var nog värre. Men peppar, peppar, så har vi nu en plan A, en plan B och en plan C för att överleva helgen på min avdelning på jobbet... Och i nästa vecka så kanske allt förhoppningsvis ser ljusare ut...?

Nu: Ska jag komma på när jag kan med att smita från det här stället, ta mig förbi systemet och förse mig med välbehövligt bubbel, försöka få maken att komma hem i tillräcklig tid för att jag ska kunna ge mig ut och träna, sedan ta en lång härlig dusch och sjunka ner i soffan med mitt bubbel.

Mat: Inga planer i den vägen, men ska se om jag kan få tag på något rätt så färdigt... Tänker mig potatisgratäng som bara är att värma, steka någon köttbit till det och så någon god sås. Och om jag hinner in och köpa fondantformar så kanske det blir sådant till efterrätt också...

Varför kom jag inte ihåg det efter att jag varit hos frisören med lillkillen igår?

Aaaahhh, fick en ingivelse när jag funderade på vilket namn Mopedvin kunde syfta på... Tror jag vet. Det är ett fint namn, som ett av barnen i föräldragruppen heter. Första halvan av namnet liknar min lillkilles namn (fast med litet annan stavning), och vi funderade på just det namnet till lillkillen. Det föll på att de två sista bokstäverna hade blivit detsamma som de sista två i vårt efternamn. (Jaja, något måste man ju använda sig av för att komma ner i ett namn utifrån tio tänkbara...)

Sweet: Jag tycker det låter som ett väldigt intressant ämne, och då är jag inte lika insatt som du. Det är väl jättebra att du ser det som intressant!

Snaily: Oohhh, det blev snabba bud alltså...

BS: Usch, vad läskigt med Astrids fall. Lillkillens senaste fall var nog från toastolen, där han hann klättra upp med blöta fötter, och halkade rätt ner i det hårda duschgolvet. Stackaren... (Det var dock under makens överinseende, så jag behövde inte klandra mig själv).

Mina kvällsplaner kom av sig litet efter att chefen kommit in och pratat litet med mig. Resultatet blev att jag iaf lyckades hålla borta tårarna tills han gått, men kände mig tvingad att jobba över, fick ett tag panik för att jag inte fick tag på maken som blev tvungen att hämta på dagis istället för mig, och nu överväger jag allvarligt att säga upp mig. På stört. Men eftersom chefen gått hem så kanske jag ska tänka på det över helgen i alla fall...

Det tråkiga är att allt kändes betydligt bättre på jobbet, tills det här hände. Nu känns det värre än det varit tidigare.

F*n också.

Parnassia: Det låter otroligt tungt, hoppas på en vändning (utan medicinering...) SNART!

Lappis: Den middagen lät helt suverän!

Hattis: Vilken bedrift att undvika vin så pass bra! Tror inte att den mängden du fått i dig är någon fara alls, så sluta noja över det

Ego: Har inte tänkt så mycket på jobbet i helgen. Eller ja, ganska mycket men ändå mindre än jag befarat. Tror jag ska vänta ut situationen en vecka till, och samla ihop mig och mina argument inför redan inplanerat medarbetarsamtal i början på veckan därpå.

Inser också att chefen var otroligt pressad, och antagligen överreagerade...? Oproffsigt som tusan, men mänskligt.

Kommer inte säga upp mig på stört, men garanterat intensifiera mina sökningar efter nytt jobb. Ska försöka börja med en rejäl inventering över vilka företag inom rimligt pendlingsavstånd som kan tänkas behöva en ingenjör, och så får jag helt enkelt skicka spontanansökningar

TACK så mycket, gulliga ni, för omtanke!!!

Och angående min chef så är det även mina ingenjörskollegor (manliga) som tycker att han har en hel del brister som chef, två´av de största är otydlighet och kontrollbehov/oförmåga att delegera. Detta innebär i praktiken att vi får "ta skit" för allt som inte går som det ska, men det tycks aldrig vara vår förtjänst om det går bra?

Jag tror mig i alla fall ha fått fler argument för att jag borde få slippa en del administrativa uppgifter. Hoppas att det går vägen... Kan ju även gå ner i arbetstid om jag vill, funderar starkt på det just nu...

Liten: Slå till på praliner! Du kanske kan spara någon tills när maken känner sig sugen

Alla hjärtans dag firas inte i Casa Ore, men maken fick god middag i lördags kväll och igår spelade jag in hans favoritprogram utan att han bett mig, så han var rätt så nöjd ändå.

Kollade nyss av med en kollega (som vikarierade för mig när jag var föräldraledig), och han tyckte iaf inte att det fanns något mer jag kunnat göra i den situationen som chefen klagade på. Så nu känner jag mig ännu mer styrkt, och ska ta upp det med chefen nästa vecka...

Var förresten och kollade litet på babyjogger city mini-vagnen, och gillar den skarpt så jag har nog löst mitt extravagnsdilemma När den fyrhjuliga varianten kommer in i butik, vill säga