• muggles

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    Hattis skrev 2010-12-17 19:17:36 följande:
    ... och DÄR kopierade jag ÄNTLIGEN fondantreceptet! Ha

    i-Phags är ordet för dagen! Fast av din beskrivning, Sweetan, så låter det faktiskt inte så dumt

    Preventivmedel - Är själv tillkommen trots kontrollerad kopparspiral och skulle därför aldrig lita på en sådan. Känner flera som blivit till på så vis. Kanske fungerar de bättre idag Tycker att det verkar jätteläskigt att ha en sådan också, vad modiga ni är! Pessar - skulle nog inte funka här, jag har tom svårt att använda tampong. Jaja, checkar av en fördel med svårigheter att få barn...
    Hattis: det finns inget prev-medel som är 100%. Varken p-piller el spiral el ngt annat för den delen. Jo avhållsamhet då förstås om det nu räknas som p-medel...
  • muggles

    Izzie och PB: beklagar tantbesök!

    Izzie: det där att kroppen ska vilja bli gravid snabbt efter ett missfall tror jag bara är vad man vill tro, jag har inte hört ngt som är vetenskapligt bevisat med det. Det var en läkare som sa det till Cicci men å andra sidan var det en gynekolog som sa till mig i våras att bara "slappna av" så skulle det ordna sig, så inte ens de inom vården behöver alltid ha koll...

  • muggles
    1up skrev 2010-12-18 10:28:41 följande:
    Det är ju lätt att säga innan man själv har en trotsig unge, men jag tror betydligt mer på "konsekvens" än på "hot om konsekvens". Taskigt uppförande -> ta barnet ur situationen utan att låta sig bevekas -> ett barn som såsmåningom förstår orsak och verkan. Hoppas jag.

    Min mamma har alltid gjort den här "Jaha, ska du hålla på sådär? Då går vi hem. Jo, men det gör vi." och så lugnar man ned sig en smula och hon fortsätter kafferepa och så kör man den grejen tretton gånger till och till slut så går man ändå inte hem innan kalaset är slut, och alla är sura och trötta för att man kivats om vad som varit okej och inte.. och man VET att morsan har beklagat sig inför sina väninnor om hur otroligt JOBBIG man är som inte kan lyssna, och man minns det när man kommer dit på nästa kalas och allt blir obehagligt för man vet att de vet att man är ett JOBBIGT BARN som gör mamma trött och besviken.

    Urk. 
    Här har jag en kommentar. Jag kör hot ibland, visst gör jag det. MEN jag försöker vara noga med att inte köra hot som drabbar mig själv => dvs inte kommer att genomföras. Jag skulle tex aldrig säga "om du gör sådär så går vi inte till stranden idag" för att jag vet att jag själv vill gå till stranden och skulle ha svårt att genomföra det hotet. Samma med att hota med att inte Moa ska få glass. Är det en varm sommardag, vill jag ju själv ha glass och då måste ju hon få också.  Jag försöker hota med saker jag vet biter PÅ HENNE, tex skulle det kunna vara att hon inte får hårdiademet på sig. Ngt jag vet att hon väldigt gärna vill ha, men det drabbar inte mig om hon inte får det.

    Annars tycker jag det många ggr - iaf med Moa - fungerar bättre att helt enkelt säga "sådär gör vi inte, absolut inte" (med väldigt bestämd nästan arg röst). Det biter bra på henne men så är hon väldigt snäll oftast (makens gener, inte mina).
  • muggles
    Fru E skrev 2010-12-18 11:35:10 följande:
    Det tog mig två veckor innan vi ens fick upp våra stjärnor och julgardiner i fönsterna så inte effektivt precis......vare sig pepparkakor eller lussekatter finns här i huset och städa vad är det .
    Granen ska inhandlas idag och nya tapeter beställas till hallen, bara en vecka sent. Maken har jobbat till nio varje kväll så renoveringen står på vänt ett tag till.

    Telis-men klart ni måste trängas med alla andra på en lördag
    Jag började med de första klapparna igår, resten får komma när de kommer
    Vi har inte ens julgardiner! I år blev det inga hembakta lussekatter och pepparkakor har vi bakat på dagis, det fick räcka. Jag är väldigt nöjd med min jul i år - ingen stress så här långt iaf.
    Men granen klädde vi gemensamt igår och Moa fick tom hänga alla kulorna på samma ställe i granen utan att jag fick krupp (jag flyttade diskret en och annan när hon inte såg). Och julstjärnor och lite tomtar har vi faktiskt.
  • muggles
    snaily skrev 2010-12-19 12:41:07 följande:
    Skönt att läsa om att det antagligen finns ljusare tider framöver!

    Hur länge var det ni sa att det brukar kännas såhär jobbigt?
    Jag är lite under isen, baby blues + sömnbrist redan efter en vecka.
    Hon sover en hel del på dagarna men det är inte alltid så lätt att tajma egen dagsömn med hennes. Sen är hon skitmycket vaken på nätterna, mellan 4 och 7 är hon PIGG; vill inte äta eller sova, bara kinka och skrika och bajsa, helst upptäcka hela världen just de timmarna verkar det som. Eller så är det bara jag som inte fattar vad hon vill (vilket också känns jobbigt). Innan dess har hon varit vaken och ätit x antal gånger.
    Maken är otroligt löjligt lättväckt och kan inte sova vid minsta lilla gny (jag misstänkte att det skulle bli ett problem ) så han flyttade ut till gästrummet mitt i natten. Så blev jag ensam med lilla skrikdamen och allt kändes ändå jobbigare.
    Och så får jag dåligt samvete för att jag gnäller och inte känner mig sprudlande lycklig hela tiden, så blir man ledsen av det också.

    Sorry för egoinlägg - återkommer någon dag då tillvaron känns lite ljusare.
    Ja och det är i de här lägena det känns så jobbigt när ngn säger NJUUUUUUUUUUUUUT!
    Moa var inte vaken så mkt på nätterna (men jag tror att Piggelins dotter var det i ngn period - hon kanske har råd att ge dig?) men förmodligen är det så att Yngla har en dygnsrytm från magen som behöver anpassas till världen utanför magen. Det kan ta lite tid men det kommer att ordna sig.

    Mitt bästa tips är att mata mata mata MATA dagtid. Försök få henne så mätt det bara går innan hon läggs för natten. Annars kan det vara så att hon vaknar för att hon är hungrig och sedan när hon ätit får hon energi och kan inte somna om?! En ersättningslurk som komplement sådär vid 23-tiden är inte så dumt faktiskt...
  • muggles

    AM: jag vägrar dock att ha ångest för att vi inte har julgardiner. Sånt orkar jag bara inte hålla på med...

    Snaily: du kan ignorera ersättningstipset om du vill - vet att det är kontroversiellt... Har du mjölk så kör bröstmjölk istället men mata mata mata på dagen är ändå det bästa råd jag kan ge. Ibland satt jag och ammade mer el mindre hela dagarna (men så hade jag ju för lite mjölk också). 8h amning per dag är tydligen rätt så "normalt" vi vissa perioder läste jag någonstans...

  • muggles

    Klockarbol: skickar ett gäng kramar från mitt håll!!!

    Moa verkar annars ha kommit in i ngn konstig period när minsta lilla småsak blir en stoooor katastrof som man kan gråta hysteriskt för. Typ att maken spolade efter hennes toabesök - för HON ville ju spola (ibland vill hon ibland inte, suck). Helt orimliga grejer som jag totalt tappar tålamodet för. El om man säger nej till ngt så kan hon börja gråta jättemkt och säga "du blev arg på mig mamma". Suck igen. Även på dagis har de noterat att hon inte är gamla glada Moa. Är väl en utv.fas kanske??? Ngn som känner igen det?

  • muggles

    Ah, var precis och tränade igen på lunchen, härligt! Får mig på så bra humör. Jag som aldrig tyckt om att träna i gymmet (boooring...) tycker nu att det är lugnt och skönt. Jag går där i min egen takt och kör igenom muskelgrupp efter muskelgrupp, skönt är ordet!
    Men  nu är det slut på att stå på plankan, gick inte alls idag. Antar att magmusklerna har delat sig för mkt nu.
    Mitt mål är att träna fram till v20 iaf, sedan får vi se. Ju bättre form jag är i ryggmässigt mm, desto bättre mår jag när det blir tungt tänker jag mig...

    I fredags gjorde jag en dum grej tror jag. Varning, lååångt...

    De ringde ju från dagis och bad mig hämta hem henne för att hon inte var pigg (hon var pigg i torsdags så vi trodde hon var frisk...) och sedan blev det visst rätt mkt mellanmål för att vi skulle köpa gran innan middagen. Helt plötsligt upptäckte vi att kl var 19 och Moa inte fått ngn middag och 19.30 brukar det vara välling. Så vi tänkte att lite pannkakor blir bra (annars är pannkakor ingen riktig middag enl mig ). Hon åt gladeligen och sedan en stund efteråt kom hon på "nu vill jag ha min middag - makaroner och köttbullar!". Men Moa sa vi, du fick ju pannkakor till middag idag. Stooooor katastrof! Man kan ju inte äta pannkakor till middag (har ju aldrig hänt förut...). Suck. Maken försökte sin vana trogen medla "men du kan få makaroner till middag imorgon, det blir väl bra". Fortsatt storgråt. Precis mitt i vår tänkta middagsfrid. Jag lackade ur och gick in till henne (hon satt i ett angränsande rum och ylade) "men Moa, nu blev det pannkakor till middag idag, det är väl inget med det. Skärp dig!!" Då hickade hon ju till och slutade gråta och skulle kramas.

    Men sedan kom jag på efteråt att det är inte så jäkla bra att ta i med hårdhandskarna när hon får känsloutbrott. Tänk om hon blir en kuvad människa som måste gå i terapi när hon är 30 bast för att hon aldrig fick släppa ut sina känslor? Hon måste ju få vara arg och ledsen ibland. Det är bara att jag tappar tålamodet då och då, och dessutom är jag så van vid att hon är "go' och glad" så jag överreagerar kanske de få gånger hon "ballar ur". Jag fick mig iaf en tankeställare. Men det är inte lätt att vara förälder alltid...

  • muggles

    Snaily: för mig var de första 4 månaderna rätt mörka men det berodde väldigt mkt på två saker: amningstrubbel och att Moa inte sov nästan alls på dagarna (jag fick INGEN egentid alls). Dessutom tror jag att jag åkte på en lätt förlossningsdepression. Så jämför inte med mig (jag menar, jag tror inte du kommer att må såhär i 4 mån) men jag vet hur du känner dig...

  • muggles
    fru AM skrev 2010-12-20 16:22:25 följande:
    Snaily igen: vet inte om jag har tjatat detta råd på sistone - men det tål att upprepas: för besvärliga små bebisar (om nu lilla veckogamla Yngla kan räknas dit) kan lindning passa utmärkt.  se.babycenter.com/baby/sleep/swaddlingexpert/
    Det blir lite tryggt, trångt och mysigt som i magen. Hjälper ju inte såklart mot tillväxthunger men förvånansvärt bra mot allmänt babyspatt. OBS: ta inte en för varm filt!
    Det där fick vi lära oss på BB och det hjälpte på Moa. Vi hade en tunn bomullsfilt från Villervalla som funkade utmärkt.

    En kommentar bara: jag menade inte att moa skulle hamna i terapi för att hon fick pannkakor till middag vilket några verkar ha trott (el så skojar ni med mig och jag fattar det inte). Jag menade mer för att jag sa åt henne att skärpa sig när hon satt och storgrät över detta. Men det var skönt att höra att ni inte tyckte det var så farligt...
Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!