snaily skrev 2010-12-19 12:41:07 följande:
Skönt att läsa om att det antagligen finns ljusare tider framöver!
Hur länge var det ni sa att det brukar kännas såhär jobbigt?
Jag är lite under isen, baby blues + sömnbrist redan efter en vecka.
Hon sover en hel del på dagarna men det är inte alltid så lätt att tajma egen dagsömn med hennes. Sen är hon skitmycket vaken på nätterna, mellan 4 och 7 är hon PIGG; vill inte äta eller sova, bara kinka och skrika och bajsa, helst upptäcka hela världen just de timmarna verkar det som. Eller så är det bara jag som inte fattar vad hon vill (vilket också känns jobbigt). Innan dess har hon varit vaken och ätit x antal gånger.
Maken är otroligt löjligt lättväckt och kan inte sova vid minsta lilla gny (jag misstänkte att det skulle bli ett problem
) så han flyttade ut till gästrummet mitt i natten. Så blev jag ensam med lilla skrikdamen och allt kändes ändå jobbigare.
Och så får jag dåligt samvete för att jag gnäller och inte känner mig sprudlande lycklig hela tiden, så blir man ledsen av det också.
Sorry för egoinlägg - återkommer någon dag då tillvaron känns lite ljusare.
Ja och det är i de här lägena det känns så jobbigt när ngn säger NJUUUUUUUUUUUUUT!
Moa var inte vaken så mkt på nätterna (men jag tror att Piggelins dotter var det i ngn period - hon kanske har råd att ge dig?) men förmodligen är det så att Yngla har en dygnsrytm från magen som behöver anpassas till världen utanför magen. Det kan ta lite tid men det kommer att ordna sig.
Mitt bästa tips är att mata mata mata MATA dagtid. Försök få henne så mätt det bara går innan hon läggs för natten. Annars kan det vara så att hon vaknar för att hon är hungrig och sedan när hon ätit får hon energi och kan inte somna om?! En ersättningslurk som komplement sådär vid 23-tiden är inte så dumt faktiskt...