Bidrar till slut med våra vigselpsalmer och går sedan helt egoistiskt, och inte otippat, och lägger mig! 
Nr 84 Vi lyfter våra hjärtan
nr 201 En vänlig grönskas (Inte aktuell för er kanske )
nr 411 Gud har omsorg om vårt släkte
411:an har en bra melodi tycker jag och alla tre är rel enkla.
www.svenskakyrkan.se/default.aspx
Här kan man lyssna.
Hej allihop!
Jag saknar er och allt prat här inne och det värmer att ni undrat hur vi har det.
Livet snurrar fort och nya jobbet kräver än så länge stor koncentration och mycket energi men jag tror att det kommer bli bra när jag kommit in i det ännu mer. Det känns iaf som att pusselbit efter pusselbit faller på plats när det gäller nya rutiner och arbetsuppgifter.
Lilla sover fortfarande sämre än sämst. Nu är det en månad sedan vi tog bort napp och nattvälling i vårt försök att hitta någon lösning. Men vi märker ingen skillnad. Tanken har frestat att ge henne iaf nappen tillbaka, men hon sov ju dåligt även med den.
Vi har provat AW men efter typ tre veckors slit utan mycket tillbaka tryter motivationen. Maken och Lilla har träffat två läkare. Den ena gav läkemedel som alternativ om det inte ordnar sig snart men jag känner mig väldigt emot det. Det känns som att ge sin bebis knark ungefär. Den andra läkaren tyckte inte Lilla var en kandidat till läkemedel eftersom hon är en glad, frisk och nöjd tjej på dagarna. Han gratulerade oss istället till ett glatt och aktivt barn och menade att "det går över". Det känns ju på sätt och vis roligt, men NÄR går det över och hur länge orkar vi.
En typisk natt vaknar hon ca 7 gånger och behöver i typ 90% av fallen "åtgärdas", alltså hon somnar inte om själv utan att man får stoppa om, ramsa, lägga ner, hålla i eller nåt annat. Mer än varannan natt har hon också en "vakenstund" på mer än 20 min, alltså hon krånglar, skriker, gnäller, gråter eller grejar minst så länge innan hon somnar om.
Någon som orkat läsa ända hit.
I vilket fall kan man sammanfattningsvis säga att vi börjar gå på knäna och gör inte mycket annat än sådan vi måste.
Just nu sover hon middag, jag surfar, maken snickrar bastu som snart är klar och Stora på kalas. Jo, just solen strålar också i jag hoppas på en liten sväng på skidorna i em.
Säger också stort grattis till Oupsie och Smint!! Hoppas ni mår bra!!
Hattis, jag tycker du kan vara helt lugn, jag fuskade också någon gång. Som sagt i andra länder finns inga rekommendationer likt de svenska.
Såg nåt om att Snaily ska flytta. Har maken fått jobb? Kan någon berätta för mig!
Har jag missat nåt speciellt annat??
Kram på er allihop!
Tack för kramar och hejarop!
AM- Vi sover varannan natt i gästsängen (eller på madrass med sovsäck i källaren, när det är KRIS) och varannan natt i dubbelsängen och har jouren på Lilla. Att sova två nätter i rad och sen byta kan jag mycket väl tänka mig om Lillas sömn bara kunde bli liiite bättre och mer tillförlitlig för som det är nu blir jag nästan gråtfärdig av bara tanken på att gå till jobbet utan att få ha sovit hyfsat på två nätter.
För det är ju också en del av problemet att maken och jag får sömnstörningar, den natten man sover i gästsängen och FÅR/ska/vill/måste sova kan man ju knappt det. Det är svårt att slappna av och somna, man vaknar massor med gånger, drömmer stressigt osv, man kommer inte ner i den riktiga djupa sömnen.
Och när Lilla väl sover, drömmer Stora eller så stökar katten. Stora drömmer mycket och det har hon alltid gjort, så det kan vi inte göra nåt åt, men när Lilla väl är tyst i kanske två timmar så kan man ju ge sig sjutton på att Stora vaknar någongång under den tiden...
Och ammar gör jag inte längre Hattis. Men jag förstår precis hur du menar med att man vill att läkaren ska föra ett logisk resonemang likt det du beskriver. Men sådana resonemang har vi inte hört några exempel på.
Planen framöver är ett återbesök på barnmott för att kontrollera den lilla vätska som var i ena örat samt att imorgon kommer en "klok tant" från större BVC:t i lasarettsstaden på hembesök. Det ska bli intressant att få en sammanfattning av maken om deras samtal imorgon.
Kram igen och god natt!
Ja, jag säger God natt, hoppet har ännu inte övergivit oss.
Kastar mig in efter att ha läst de sista sidorna bara för att säga till Mugglan:
Jag hade också ett åderbråck som dök upp med Stora, försvann, dök upp värre med Lilla och sedan försvann igen! Jag smorde med Hirudoid (receptfritt på apoteket) och använde stödstrumpor, vilka ska tas på innan man går upp på morgonen.
Kram allihopa!!
Vad gör jag uppe??!?! Det är ju min natt att sova i gästsängen.
Go natt!
God dag!
Är hemma och kurerar mig idag. Tung i kropp och knopp, känner mig som en kokt spaghetti...
Vad roligt att festen är på G AM! Och jag tycker både klänningen och frisyren ser strålande ut!
Är Liten på tjänsteresa och är sjuk samtidigt?? Usch isf. Krya på dig!
Tinga - örhängena ser jättefina ut!
Muggles - hur är det med dig? Hur mår händerna? Och hur mår A o B?
Lappis - vad glad jag blir när jag läser att kön går framåt!!
Tack för omtanken Tinga!
Lillas sömn är fortfarande dålig. Men vi tycker oss se en aning till ljusning, de hyfsade nätterna börjar kanske, eventuellt, möjligen bli fler än de katastrofala. Fast vi är fortfarande helt slut och sover varannan natt i gästsängen... Även en hyfsad natt vaknar hon ca 5 gånger, men kanske somnar om själv 2 av de gångerna iaf.
Såg att du skrev att det går bättre på matfronten för Piff och Puff! Vad roligt!!
Jag har bra erfarenheter av både VV och VK. I somras/höstas testade jag också en ny sak när det gällde motionen, www.marathon.se/traningsprogram/vecka.cfm&Ph_ID=9&Rac_ID=128 Det finns olika "svårighetsgrader" och jag gillade det! Gillade det så mycket att jag ser fram emot att snart kunna börja springa igen när ljuset återvänder och snön försvinner.
GI, LCHF o dyl vill jag inte testa hemma så länge barnen är små. Jag vill inte att de ska märka av att jag försöker gå ner i vikt, utan det ska vara som vanligt för dem. Stora skulle direkt undra varför jag inte åt potatis, pasta, bröd el dyl. Det känns extra viktigt eftersom jag har två tjejer, de kommer tids nog bli tillräckligt påverkade ang utseende och vikt tänker jag. Däremot "smygGI:ar" jag ibland. Tar mindre av sådan och mer grönt, kokar fullkornspasta och köper mörkt bröd osv.
Idag väger jag 25 kilo mindre än jag gjorde för ett år sedan. Det är ju galet! (Jo visst, jag var gravid då, men ändå, kroppen bar ju så många fler kilo då iaf.)
Kram på er och god natt! Nu däckar jag och hoppas på att vara en friskare version av mig själv imorgon.
Hej Snorkis!
Jag tycker visst du kan gnälla, bara för att man gnäller ibland betyder det ju inte att man inte är tacksam i det stora hela. Iaf tycker inte jag så.
Ang att inte kunna resa sig ur tex en soffa efter förlossningen. Så var det nästan för mig efter Storas förlossning. Maken hjälpe mig många gånger och jag kunde knappt gå de första stegen heller. När Stora kommit ut och vi skulle flyttas från förlossningen och de bad mig gå trodde jag att de skojade. Jag tittade mig runt efter en rullstol, men det fanns ingen och till slut förstod jag att de menade allvar. Jag släpade mig fram och hängde på maken. Efter Lillas förlossning var det inte alls så. Det var lättare att sitta, sätta sig, ställa sig och gå. STOR skillnad. De sa till mig att det dels kunde bero på att jag inte var förstföderska och dels på att förlossningen gick fortare och jag inte hann bli så mörbultad.
Men du har väl inte så ont i underlivet fortfarande, efter S förlossning menar jag?
Vad roligt med fosterrörelserna!! Har maken känt? Får jag känna? *sträcker fram handen*
KRAM!
Härligt AM! Hur blir det nu då?
