Förlåt, ibland blir det så fel...
Åh, vad otroligt skönt att höra! Tack Fru E och Lappis
Ja, Lappis, hälsa gärna.
Fick tråkiga nyheter igår, en nära släkting till mig fick missfall 
. I vecka 12... Blev så ledsen för deras skull. De har inga barn än, och det här är andra gången som det inte gick vägen, vad jag vet. Fick veta i helgen att hon var gravid och så två dagar efter så är hon inte det längre . Livet är verkligen orättvist!
Så det var skönt med positiva nyheter för en gångs skull. Vet inte om det är mina gravidhormoner men jag känner mig mest gråtfärdig och nere hela tiden .
Mrs B, hej hej! Roligt att se dig här .
Och Page också .
Har läst om era makar/sambor och fördelning av ansvar i hemmet. Undrar hur det kommer att se ut här hemma om några månader. Den senaste tiden har ju maken fått ta över i princip allt, städning, matlagning osv. Jag har vare sig orkat eller kunnat göra sådana saker. Tror att det har varit ganska nyttigt för honom att se vad jag har gjort, verkar som att han har insett en del saker som han inte ens har märkt att jag har gjort tidigare. Även om jag inte tycker att det är särskilt kul att städa, eller laga mat alla gånger, så är det jäkligt trist att inte kunna göra så mycket som man vill. Det känns ju inte rättvist att maken ska behöva göra allt, men just nu finns det inte så många andra alternativ.
Hej Snaily, hur är det? Har du fortfarande besök?
Mrs B, BF är 12 feb. Men på grund av min foglossning så kommer jag ev att bli igångsatt tidigare. Det beror lite på hur det utvecklar sig. Det var tråkigt att du inte kunde vara med på trådträffen, men jag tackar för att du inte ville smitta ner oss 
. Det kommer väl fler tillfällen till trådträffar hoppas jag .
Snaily, skönt att höra att det känns lite bättre. Och lilla Yngla har börjat le också . Är det inte hennes 1-månadsdag idag?
Fossing, jo det är nog så. Jag har försökt med den strategin innan, att bara strunta i att göra saker, men ofta är det jag som har gett upp först i alla fall. Nu vet ju maken att jag faktiskt inte kan göra allt som jag har gjort tidigare så det känns som att han anstränger sig lite mer, även om jag inte riktigt förstår hur han prioriterar ibland . Men jag försöker vara tyst och låta honom göra det på sitt sätt. Och jag gör ju det jag kan, tex. viker tumlade underkläder, plockar undan lite, och jag fixar frukosten medan han tar morgonrundan med hunden.
Jag förstår din frustration över ointresset (?) för vardagssysslorna. Även om det tar mycket tid att renovera osv, så görs det ju inte jämt, precis som du säger. Men vardagen måste man ju få ihop hela tiden.
