Välkomna till Tivoli Empatia!

Snigel, förvärkar säger du? HA! ja men vi är ju många som tippat idag...

Klart du blir i gasen över allt som känns och kan vara tecken på att det snart är Träff Med Ynglet.

AM och BS, mmmm, det där är en historia det. Huga. Verkligen mitt bidrag till berättelserna om männen vi kvinnor har en förmåga att ha träffat åtminstone en av innan vi fattar att man kanske är värd lite ömsesidighet och stabilitet i livet också.

Och tänk tjejen som valde att föda hans barn! Hon trodde ju faktiskt på riktigt att "bara bebisen kommer så blir det vi" fast han verkligen verkligen SA hundra gånger (jag hörde det själv) att han inte älskade henne, inte hade några som helst känslor, att sexet varit fyllesex och att han inte ville ha barn med henne och att han tyckte ett barn förtjänar en riktig familj med föräldrar som är kapabla att vara föräldrar. Hon vägrade helt fatta det och fast han sagt det ända från början så valde hon att istället hata mig. Jag tog honom inte från henne-hon hade honom aldrig. Men fatta vad hemskt att stå och vara höggravid och verkligen vilja ha mannnen och så träffar han en annan tjej.

Tänk om hon bara hade fatatt att det var JAG som såg till att han träffade henen under hela graviditetens sista del, att han var med på förlossningen och jag som försökte få honom att ta vara på sitt lilla barn....

Senast jag hörde något hade han ingen kontakt med sin dotter men jag hoppas att det har ändrats. Jag tvivlar dock.
Jag tror knappast han rett ut sitt liv och vuxit upp som människa heller.  

Jag åkte bergochdalbana med honom i flera år, med alla hans nojjor, drogerna han tog, alla av och på han tryckte på och tendenserna att bli våldsam som smög sig på mer och mer. Alla nätter då han skulle ta livet av sig, lägenheten han slog sönder den gången mamman till hans barn sa att han inte fick komma på dopet...

...ja herregud.

Ibland har jag verkligen undrat om jag var HELT dum i huvudet som faktiskt fanns där bredvid honom (apropå att känna skam i sitt liv)

Ibland skrattar jag åt hur väl han passar in på bilden av "Den Svåra Olyckliga Musikern Och Konstnärssjälen Med Mörka Ögon Och Gitarr" och hur patetisk både han och jag blir i backspegeln.

Ibland har jag undrat om jag blandade ihop att vara besinningslöst kär, med att vara rädd?

Jag vet att det är sant att jag faktiskt var den första människa han träffade på som älskade förbehållslöst och som inte var helt trasig själv. Hans uppväxt är ingen rolig historia.
Jag vet också att man aldrig kan älska någon annan hel.
Särskilt inte när det finns droger inblandade.

Det är genuint sorgligt att en liten pojke som föddes på 60-talet blev så övergiven och sviken som han blev. Det är ännu sorgligare att han sedan inte gjort något av sitt liv och därmed inte blev en bättre pappa själv.

Däremot är jag väldigt glad att det inte är honom jag har barn med och att jag tillslut hade självbevarelsedrift nog att faktiskt sluta träffa honom. Men GUD vad tid det tog att komma över den mannen! För jag kan uppriktigt säga att den passionen som fanns där -trots och mitt i allt-, den tror jag inte alla ens upplever i ett liv. Och det vete fan om det är en välsignelse eller förbannelse.

Jag undrar hur han har det idag.
Visst är det konstigt att man kan leva så tätt ihop med en männsika, sedan försinner man ifrån varandra och lever vidare och vet inte ens om den personen lever eller är död?

En annan sak: Det är helt JÄVLIGT att just en sådan person minsann är hur viril som helst och att tjejrna blir gravida till höger och vänster med honom. Han hade DÅ för 16 år sedan bidragit till att 4 tjejer gjort abort. Plus det barn han då fick mot sin vilja. I min egna situation är det lätt att känna viss bitterhet över hur livet delar ut korten. Alla de där 5 barnen hade kunnat få vara mina istället tycker jag. Fast med min nuvarande man i livet.

Åh men vad SKÖNT att höra BS!!!

 

Det är TACK och lov mycket, mycket sällan det blir så här. Ofta kan jag istället vakna ganska mör och inse att jag haft ett anfall, men att det nästan är över.
Jag har mycket oftare spänningshuvudvärk än migrän-det är inte heller kul, men inte i närheten av när det här kommer. 

men vad fan är detta!?! Jag vet att nylanseringen sker idag, men nog vore det väl bra om det nya utseendet innebär att vi fortfarande kan se VEM som skriver inläggen???

/PB

OH! Nu kom ni fram allihop!
Shit, ska man behöva vänja sig vid något nytt nu okså...*gnällkärringen tittar fram ur hörnet*
Nåja, nu kanske vi får de där roligare smileysarna igen???
*testar*


Sedär!

Apropå stekpannan: häll bara i vatten, sätt den på palttan igen och koka upp! Det försvinner då, I promise!!!

Jaha, så nu ska man sväva i ovisshet, utan era gröna pluppar i livet?*spöklikt*

Ååååh vad jag har dåligt tålamod när saker inte funkar ordentligt heller!!!
Fast bra att man kan se alla sina egna trådstarter, inlägg och så. Och att kunna backa till senast lästa låter ju vettigt för ikappläsandets skull. *försöker vara lite positiv*

Det där "sätt en känsla" som finns uppe vid trådstarten, kan man inte använda det på enskilda inlägg? Det hade ju sett rätt roligt ut, när man bryter ihop i den här tråden BOOOOOM explosion av känslor till ens inlägg, "kram du är inte ensam" överallt liksom...

Man kan visst direktinfoga bilder numera iallafall, utan att först behöva lägga upp dem i sitt galleri....

...men det går visst inte att klistra in bilder direkt från nätet, där verkar det vara länka som gäller fortfarande.

Iallafall, apropå förlovningar, så förlovade vi oss här:
Alvastra Klosterruin

Ojsan, bilden kom visst överst i inlägget.

Åh vad jobbigt med nytt!