Välkomna till Tivoli Empatia!

BS: "han har ju inte ändrat sig ett dugg". Och inte du heller? Men om du har insett det och förlikat dig med det så är det ju heller inget problem. I mitt fall skulle jag inte kunna förlika mig utan det skulle antagligen sluta med skilsmässa.

Jag har tänkt en del på det där med orättvisa. Det mest rättvisa hade väl varit att både vi och det andra paret fått behålla en av tvillingarna, dvs varsin?

Jag är glad att de åkte hem utan att orka träffa oss för skulden hade känts enorm.

Det är iaf en sak som tagit mig igenom de här dagarna och det är min målbild som jag skaffade mig (sittandes på neo med en bebis i varje armveck och två lite skrynkliga rödaktiga barn som snusar sött och luktar bebisgott, med varsin vit mössa på huvudet och invirade - lindade! - i varsin filt). Varje gång det hemska överväldigade mig så flydde jag in i den bilden. Jag vet inte hur jag hade klarat mig annars...

Lappis: jag tycker det är synd att man inte visar varandra lite mer omtanke när man är tillsammans (menar din fd).

Det måste jag hylla min man för: han säger åt mig att gå och lägga mig i soffan nu istället för att plocka med disk el vad det är. Han tycker att jag "bär våra barn" så då kan han göra det andra. Det är mest nu när jag känt att jag behövt vila dels pga förkylningen som aldrig vill gå över och sedan pga det som hände (min mage var ganska stor pga mkt fostervatten). Men nu när de tömt magen och den är "normalstor" så känner jag mig fit for fight igen så jag ska def hjälpa till mer. Han vägrar dessutom låta mig skotta el dammsuga (båda aktiviteterna har satt igång foglossningskänningar vilket jag slipper annars).

BS: det går att rädda barn födda i v25 men jag tror att de ofta kan få men. Lungorna utvecklas sent och ju tidigare födda barnen är desto sämre är de på att syresätta sig vilket kan skapa syrebrist i hjärnan och därmed skador. Dessutom är det så att ett tillväxthormon (har glömt namnet) som barnet behöver för att utveckla hjärnan och synen bla tillverkas av moderns kropp (moderkakan?) fram till v28-30, sedan tar barnet över. Får barnet för lite tillväxthormon kan det tex orsaka blindhet el i värsta fall hjärnskador. De ska göra en studie Lund där de injicerar det hormonet på för tidigt födda barn men det är bara på forskningsstadiet än så länge.

Enl vår läkare (min hjälte Sverker) är det "lugnt" om de föds i v30. Men före v28 är inte alls bra. Det kan gå bra såklart men det är så mkt mer osäkert. Och om du ser vilka upp- och nergångar det varit för Tinga och Heloise (båda födda i v28/29) så kan du ju tänka dig hur det blir om de föds i v25.

Jag hade hört att det tidigaste de klarat var barn födda i v24 men då vet jag inget om ev bestående skador/men.

MSW: tråkigt! Eller?

BS: går det bättre med maken och Iris nu?

Här är det pappa som är favoriten. Han ska lägga Moa "för han är roligast", hon vill helst sitta i hans knä mm. Lite sårad blir man men men...

Moas kommentar förresten när vi klev in genom dörren hemma: "mår bebisarna bra nu?". Tänk vad hon fattar mycket! Iofs har jag förklarat att mamma och pappa ska till sjukhuset och träffa doktorn för bebisarna mår inte bra men ändå...

Radtjuven var framme...

Klockarbol: tack

BS: jag har för länge sedan försökt förlika mig med att det inte finns någon rättvisa. En del går genom livet utan så mkt som en skråma och allt flyter på, på den där räkmackan. Andra får ett gäng helveten att tampas med. Det är bara att stå ut och försöka ta sig igenom och hoppas på att man har ngn som står vid ens sida när det blåser (det har jag tack och lov!).

Piggelin: blev det din mormors flicknamn till slut el?

Nu har jag gjort ett duktigt jobb med att slöa idag. Har: ätit frukost, druckit kaffe med mor min innan hon åkte hem (hon var här och tog hand om Moa sedan i onsdags), läst ikapp tråden, ätit lunch, skrivit i tråden. Allt i nattlinne och morgonrock

Känner mig fantastiskt ofräsch och snart väntas make och Moa hem från förskola, så bäst vi tre hoppar in i duschen!

Telis: jag förstod nog också vad du menade och min reflektion hur jag kände över att lämna på dagis var inte så mkt riktad gentemot ditt inlägg som till Sweets, dvs att jag kände igen mig i henne (men inte i motsats till dig, om du förstår?). Ibland blir det så här i tråden, att man hänger på ett "svarsinlägg" och inte det ursprungliga...

Frullan: jag ber om ursäkt om du tyckte mitt inlägg var klumpigt. Jag menade det inte så Om jag får förklara, så var det mer att jag själv föreställt mig just den situationen.  Innan vi åkte till Huddinge läste jag i en gravidkalender hur stora barnen är i denna veckan (15 cm långa, 350 g) och satt och föreställde mig om ett barn fick plats i min hand Ifall jag skulle hamna i den situationen att behöva föda ut dem... Det blev så verkligt för mig. Jag skulle absolut ha velat se dem, hålla i dem och ta farväl.

heeeeeeeeeeeeeeeeej nenne! jag är här!