Välkomna till Tivoli Empatia!

Belöningen för maxdos de här dagarna blev blek och ynklig.
Tre folliklar är nu fyra och de har inte vuxit något vidare.

Det gör att jag sannolikt ska ta menopur även imorgon och ganska troligt även lördag. Ev ÄP kan alltså tidigast bli tisdag nu då.
Nytt blodprov är taget och postat. Ifall det nu inte skulle komma fram med posten till CvL tills imorgon, då vet vi inte ett skit om mina värden. Bara den grejen känns ur-jobbig.

Jag mår skit. Dels kan jag fan inte sova, så jag är helt slut i pallet. Dels har jag huvudvärk (det är ju bla därför jag inte kan sova) så jag känner mig ganska nedsatt mentalt efter så många dagar med den skallebanken.
Dessutom så orkar jag verkligen inte tänka positivt för ögonblicket. Jag känner mig förbannad fast jag egentligen är skitledsen och jag undrar på allvar HUR stor idiot man kan vara som utsätter sig för det här.

FY FAAN!

*störtgråter av alla kramar*

Lappis, jag frågade gyn om det där. "jag har hört att..." då sa hon "Det vågar jag inte säga, att det skulle vara så, men däremot har man funnit att menopur visat sig fungerabättre på äldre kvinnor"

Jaha. Jag vet inte vad jag ska tro.

Just nu känner jag mig bitter över att de inte satte mig på maxdos redan fran dag 1 utan lät mig spruta fem dagar på 300IE mot de maxade 450.
(Fast jag fattar ju logiskt sett att de bedömt det utifrån mina värden och att det kan gå olika olika gånger)

Ore, det du sa vore väl ungefär dödsstöten, nämligen att de ringer imorgon inte för att säga när jag ska ta ÄL-sprutan utan för att meddela att provet ser så kasst ut att de inte vill genomföra ohch heller inte pröva igen. Punkt slut liksom. Beetala får jag ju göra, största delen av beloppet hur som helst, och en stor del av resan är ju redan gjord, så även om amn bara känner att "men jag skiiiiiiter i det här helvetet nu" så ska det nog rätt mycket till innan man själv hoppar av, ifall läkarna ser någon chans alls.

Men nej, några drömförutsättningar känns det ju verkligen inte som när man satsar massa pengar all sin tid, hela sin kraft och allt hopp och dessutom uthärdar alla fysiksa och mentala delar i alltihop.
Jag tror nog att de enda positiva känslorna runt det hela, för de flesta är just positiva besked steg för steg i processen. Så ort man får ett dåligt så ramlar iman ner i gropen. Åtinstone tycker jag alla jag sett här hittills haft det ungefär så.

*gråter lite mera*

Fan vad laddad jag känner mig för att gå till banken och dela med vårt värmessystem och allt nu! *snorig ironi*

Jag har iallafall varit och hämtat ut mer av recept på apoteket, och medan jag ändå var iväg så var jag förbi KomVux och fyllde i en ansökan om att läsa matte i vår, eftersom jag behöver det för att ha behörighet till högskolan.
för jag är ju inte bara ofrivilligt sekundärt banrlös, jag är arbetslös också.
Kapitallös, konditionslös och hopp-lös kan jag läga till på lös-listan.

Kan man inte bara få vara medvetslös och bekymmerslös en liten stund, bara för omväxlings skull?

-Men já ä inte bitter. Nää.

Så, nu har jag pratat med en av de gulliga sköterskorna på CvL. Det räcker ju att ngn är så extra fin mot en så börjar man böla än värre!
Men iaf, hon sa dels att ifall de blåser av imorgon kostar det oss inte mer än den del vi redan betalat till kliniken i Kalmar. (5000)
Och dels-som vi ju alla vet, att det absolut inte är kört och dessutom sa hon att det vanligaste antalet ägg är mellan 5-10 st, vilket gör att jag är precis under men inte någon katastrof.
Och att det lika gärna kan bli alla befruktade och kanonresultat.
Och att de aldrig någonsin råder någon att fortsätta ifall de inte tycker att det är någon idé.
Och att om blodprovet kommer bort på posten så går de på storleken på äggblåsorna vid VUL idag-och den storleken tyckte hon var bra och ffa jämnstor.

Så bara för allt det grät jag som en fontän och det precis lagom när vi skulle till banken (man kan undra hur jag tänkte när jag alls ringde dem och trodde att jag inte skulle gåta)

På banken träffade vi den nya ansvariga tjejen. Hon frågade "jaha, och är allt bara bra med er?" NEJ sa jag och började gråta lite igen. Samlad och stabil är vad man är.
Vårt samtal slutade med att hon skulle åka hem och prata igenom sitt barnskaffande med sin man..... För "men herregud, man tror ju att har man väl fått barn så kan man väl få fler, jag vill ha fler barn!" (hon är 31 och har inget än. Vaddå lobba för att folk inte ska vänta utan sätta igång!

Hur som helst så är lånet beviljat och genompratat. Hon har också stuvat om i huslånet som hittills legat på 3 mån ränta alltihop. Nu har vi bundit olika delar på 1 resp 2 år.
Usch vad svårt allt det där är! Djungel och antaganden och kvalificerade gissningar.
 
Jaha, och så är rörmokarkillen bokad och v45 ska det in en ny pannanläggning i Casa Passion så jag kan elda utan att slita mitt hår varje gång.

Vi räknade ut att med de merkostnader vi får genom att inte få ut verkningsgraden på veden (och tvingas elda massor av mer ved än med ett bra system) samt att sotaren måste komma var 6-8v jämfört med 2 ggr/år med nytt system, så kostar det en jäkla massa att ha kvar skitsystemet. Medan vi nu iofs har ett lån med rörlig och inte så kul ränta men åtminstone både pyntar av rätt mycket och dessutomunder tiden får ut de positiva delarna av att ha ett nytt system installerat.

Ja, det var väl det, och nu mår jag mycket bättre!

Livskraftnytt!

Ibland kan det kännas som att livskarusellen snurrar alldeles för fort. Men så kommer det dagar som är som solvarma gläntor att vila i. Plötsligt så öppnar sig mörka vardagsskogen och solen lyser på en liten plätt av lycka. Dagar som är riktiga guldkorn att vila i. Utan egentlig yttre orsak så är glädjen och närvaron där. Det bara finns där som solglitter över en stilla liten glänta i tillvaron. Återhämtning, frid och ro. Tillvaron tar en paus, inget är längre bråttom, måstena har lagt sig till ro och nuet är njutbart.

Det är lätt att missa livets gläntor när vi flåsar fram över blåbärsris och mossiga stenar på jakt efter nästa kontroll i livets orientering. Måste hinna, får inte missa, måste bevisa... Det är då det är extra viktigt att lyssna på varningsklockorna och aktivt och medvetet söka upp sina livsgläntor.

Alla har vi olika rytm, olika varningssignaler och olika sätt att hitta våra gläntor. Men lika för alla är att det viktigaste är att ta varningssignalerna på allvar. Verkligen lyssna på dem när de dyker upp och inse att det är dags att sätta sig ner där i gläntan. För det är det som är vårt bästa vaccin. Ett helt naturligt och biverkningsfritt skydd. Att försätta oss i ett tillstånd som innebär härvarande, närvarande och nuvarande. Låta dåtiden och framtiden, måstena och kraven pausa en stund. Komma till punkten där vi hittar balansen igen. Landa i stillheten och hinna tänka tankarna färdigt, lyssna på längtorna, och återigen kunna ta ut kompassriktningen så att vi vet att vi är på väg åt rätt håll. För vad hjälper det om vi springer fortast av alla – men åt fel håll?

Sannolikheten att vi tar rätt väg och kommer fram till rätt kontroll är definitivt större om vi med jämna mellanrum aktivt söker upp våra gläntor. De ger oss mer än bara påfyllning i stunden. De förser oss också med en kapacitet och utväxling som är långvarig och hållbar. En optimering, istället för en kortvarig maximering. På så vis får vi ut det mesta och det bästa av oss, utan att skada våra möjligheter att hålla långsiktigt!

Önskar Dig en november full av gläntor!

Marie Sandgren

_________________________________________________________________________

Livskraftcoaching www.livskraftcoaching.se sandgren@hogsby.net Tfn. 070-3960649 Vid vidarebefodran av detta nyhetsbrev, ange gärna källan. Vid avbokning av nyhetsbrevet: maila ovanstående.

Jag är väldigt glad över att jag hittade en coach som stämmer så väl med hur jag själv värderar och vill leva. Kanske någon annan också kan läsa det med glädje.

Sweet, jag förstår verkligen vad du menar med flytt och familjen! Det där finns på olika håll i min familj och släkt också, och man kan ju ibland stilla påpeka att vägen är lika lång åt ena hållet som åt andra. Men det verkar bli så, att det är på den som gav sig av ansvaret hamnar.
Och hur tacksam man än är över sitt liv och hur självvalt saker än är, så finns det nog alltid saker som åtminstne skaver, och ibland även värker som fasen som kommer med i ens livspaket.

Bra formulerat med barnochtrotstipsen.

AM, jädrar i havet! Drottningen gu bevars! Ja, är det någon av oss som kommer att vara representativ och stålande i sällskap med henne, så är det väl du! Är inte detta ett ypperligt tillfälle att bara vara tvungen att råka måsta köpa en ovanligt fin klänning?

TACK igen alla, för kramar och uppmuntran i all min kräk-svada.

Finlunch? Har man kanske en snygg dräkt med en lite uppseendeväckande blus/top? och schyssta smycken?
Blomsterarr har jag gjort både där Drottningen varit med och till henne personligen, men hur jag ser ut har jag sluppit tänka på.