Välkomna till Tivoli Empatia!

AM, om det är någon som har hår som borde gå att få snyggt själv på det där viset så är det du. Och förmodligen Cicci. Själv skulle det vara att glömma.

Mamma hade inte streptokocker, bara vanlig förkylning, så de kommer hit ikväll. Visserligen kan vi smittas av det med men normalt sett brukar det ju vara vi som smittar dem!

AM igen, jag gillar inte heller att vara själv hemma, jag tänker också att om det händer något är barnen för små för att reda upp det. Möjligen att jag skulle kunna få Iris att gå och ringa på hos grannen men det är tveksamt och är det på natten och ytterdörren är låst så kan hon inte låsa upp själv. Ringa själv klarar hon inte än. Sedan får man ju inse att risken att något så allvarligt skulle hända är ju minimal och alla ensamstående klarar sig alldeles utmärkt! Men bara tanken...

Lapinette, det låter ju lovande med kön! Måtte det fortsätta så!

Lapinette, jag bara fattar inte hur det kan vara så långa adopitionsköer. Men det är en annan femma. Hoppas verkligen att de får fart på Vietnam igen.

AM, det där blir väl jättesnyggt!

Åh nej, jag får panik, Iris är ju radan överviktig och jag hade värsta saltlakritscravingsen med henne. Hoppas de inte kommer på att mintkyssar är dåligt också för då ligger Astrid också risigt till. Båda barnen har ju dessutom redan förhöjd risk för diabetes. Fast jag har för mig att det fanns någon missfallsrisk med lakrits också och att jag försökte begränsa intaget därför?

Lapinette, oj, är det så kallt hos er!

September, så det blev kräksjuka i alla fall, usch!

Porchez, ligg inte hemma med så ont i halsen för länge utan att ta halsprov - säger jag som har streptokockereländet i färskt minne.

Det blev annars väldigt lyckat i lördags, även om det var jäkligt kallt där inne. Vid bordet bredvid bad de om filtar.

Nej, det kan inte stämma, den där lakritsskrämselartikeln. Nu när jag tänkt efter.

Tinga, jag tycker i alla fall att de är urtjusiga!

Nehepp, flera nätter själv med barnen, usel sömn och tidiga morgnar, lika bra att stänga ner datorn.

Immodium Plus att skrivas upp på handlingslistan som bra-att-ha-ifall-att-pryl då, antecknat!

Vad alla verkar vara förkylda. Fast hellre det än magsjuka förstås, här är vi friska just nu i alla fall, sedan får man väl se hur länge det varar.

Det går uselt med min bantning just nu, lagom till fredag har jag gått ner ett kg, sedan går jag upp det igen över helgen och när veckan är slut är jag tillbaka där jag började igen och så går veckorna... Måste få ett par osociala helger på raken då jag inte behöver träffa någon eller äta borta men det ser svårt ut när jag tittar i almanackan just nu. Fasen vad segt.

Hoppas det inte kommer mer snö nu bara så jag slipper ge mig ut och skotta.

MSW, jag tror inte att det fungerar att äta borta/äta ute alls om man vill behålla det man gått ner för det är så himla lite som behövs för att gå upp det man just gått ner. Det krävs mycket mer att gå upp ett kg till på det man redan vägt ett tag, i alla fall för mig. Gå på café fungerar bra för då behöver man ju inte ta någonting till om man bara ska fika, fast det är inte ett problem för mig för hänga på café gör jag i princip aldrig! Om man har ett par osociala veckor på raken tror jag chansen är större att kunna hålla det sedan. Fast jag skulle behöva ett osocialt år typ... LCHF fungerar inte för mig heller, det blir för knepigt när man inte äter kött, däremot behöver man ju inte äta onödigt mycket kolhydrater. Fast det är inte det som är problemet heller för så länge vi bara är hemma själva och inget speciellt händer så går det ju bra.

Jag dras ju med en del fysiska komplikationer från Iris födsel som gör att jag inte kan motionera eller ens gå så jättemycket, dels har jag en bäckenbotteninflammation som verkar bli permanent, jag tänker i vart fall inte ta fler kortisonsprutor, dels har jag ett diskbråck som de inte vill operera men som inte verkar läka ut heller. Jag kan fortfarande inte vända mig i sängen, har jag väl lagt mig blir jag liggandes om jag inte försöker ta spjärn och lyfta runt rumpan med händerna för jag kan absolut inte lyfta eller ens hasa bäckenet för det skär som en kniv i ryggen. Har jag gått mycket under dagen, säg mer en en halvtimmes promenad plus att jag kanske städat lite hemma, blir det olidligt att ens försöka ligga ner och sova. Jag kan heller inte stå riktigt rakt utan står/går lite lätt framåtlutad för det är som en låsning i ryggslutet som gör att jag inte kan räta på mig ordentligt. Så detta betyder ju att jag får fokusera mer på maten. Jag gissar att min skolios och lite olika benlängd inte hjälper till att få det att läka eftersom det blir viss obalans i kroppen redan från början. Onekligen drömmer jag mig ibland tillbaka till före juni 2007 för sedan dess har det bara gjort ont. Kiropraktor, naprapat, massage, läkarbesök, kortisonsprutor, akupunktur har inte hjälpt. Fast jag menade inte att gnälla om det, jag ville bara förklara att för mig så blir det mer matfokus än att motionera massor.

Har förresten fått rullstol efter båda förlossningarna, det har nog tagits för givet tror jag för efter förlossningen med Astrid hade jag säkert kunnat gå. Fast det var rätt långt till nästa byggnad dit vi skulle i och för sig, de kanske inte vill att några alls som just fött ska gå så långt, vad vet jag. Efter förlossningen med Iris fick jag ryggskott och kunde i princip inte röra mig på flera dagar, då var rullstol nödvändigt, helst hade jag inte rört mig från förlossningssängen!