Välkomna till Tivoli Empatia!

Det var inte alls meningen att sänka dig så här, Muggles! Jag är säkert också extra känslig just nu, med flera pågående tvillinggraviditeter i min närhet (där jag räknar din också) och med en Piff som krånglar ännu mer än vanligt med maten igen. Därför kanske jag hängde upp mig lite extra på att du inte tyckte att vi skulle skriva om Elise här, men det som framför allt gjort att jag inte hängt i tråden är för att jag tyckte att det var jobbigt att läsa om lyckliga tvillinggraviditeter.

Det är klart att jag kunde skrivit om Elise i den andra tråden, fast jag har svårt nog att hinna med i den här och ville inte fastna där. Jag har inboxat lite med Heloise, så huvudsakligen har vi hållit kontakten den vägen.

Censur var kanske ett lite väl hårt val av ord också, och det var säkert inte så du menade heller, men just då, i den stämning jag befann mig, blev min tolkning sådan. Men nu har jag fått den paus jag behövde och no hard feelings från min sida.

Tack för alla välkommen tillbaka-hälsningar; ni är för söta! Det var inte meningen att göra stor dramatik av min "återkomst", men det är förstås trevligt att höra att ni vill ha mig här.

Oupsie - det är klart att lite får man ju fundera på vad man skriver här i tråden, men jag tycker ändå att det är viktigare att man får vara öppen med det mesta här, och att om det är sårande för någon annan, så får denna "annan" försöka låta bli att läsa just det. Jag tycker att det är en del av det fina med vår tråd; att man verkligen kan prata om högt och lågt här. Sen behöver man ju inte medvetet gå in för att trampa folk på tårna för det.

Snaily - usch, vilken trist utdragen process det blivit för din mamma (och resten av familjen). Kram!

PB - jag har nog aldrig förr haft tårar i ögonen när jag läst en kärleksförklaring till en panna!

kängu - hur går det med bilden på ert vardagsrum med fondvägg? Vi har nästan gjort helt färdigt i Piffs rum ni och är jättenöjda med resultatet. Min syster med sambo målade en fantastisk fondvägg med diverse djur, vi har matta och gardiner på plats, några lampor och ett bord och två stolar i lagom sitthöjd för Piff & Puff. Maken har tagit en del fina bilder när vi varit på safari, så nu väntar några fantastiska förstoringar på lejon och giraff bl a att monteras i ramar och hängas upp på väggen ovanför Piffs säng. Kul när man kan använda egna alster.

BS - isåfall är det ju bättre att dra ner på dagarna nu, innan Astrid fyller ett år, för att slippa få sänkt SGI för att du/ni tar ut för få dagar. Från ett års ålder måste man ju ta ut 5 dagar i veckan för att upprätthålla SGI:n.

PB - åh nej! Jag satt just och tänkte att jag måste be dig messa mig helgen, så att jag kunde få veta hur det gått. Så ledsen jag blir! Kramar i massor! Det är ju bara för jävligt om det är tanten som visar sitt fula tryne nu.

Oupsie - jag vet inte själv hur många inlägg jag formulerat i huvudet innan jag faktiskt skrev tidigare idag, så det är ett svårt ämne. Men jag tror att jag förstår vad du menar.

Nu tackar jag för mig, och ska gå och packa färdigt väskan inför Londonresan. Vi hörs igen efter helgen. Kram på er allihop; tack för att ni finns!

PB - en extra kram till dig.

EA - usch, kalla kårar gick längs med ryggraden på mig när jag läste dina inlägg från de senaste dagarna, och tårarna rann. Gumman, så ledsen jag är för din skull. Det var ju tredje gången gillt och allt den här gången; det bara skulle gå vägen.

Jag tänker på både dig och din man, och lider verkligen med er. Så orättvist och meningslöst! Många kramar!

PB - det är ju så himla lätt att säga att man inte ska känna skam över något man inte kan påverka, men känslor är känslor och svåra att styra (om man ens ska försöka; någonstans måste ju allting få en chans att pysa ut). Vilken massa ångest det måste vara som ska ut nu! Jag vet hur jag själv kände precis efter att Piff & Puff föddes; jag höll på att kräkas av all ångest som steg upp i kroppen på mig.

Känner du att det lättar din börda att skriva här ska du så klart göra det, oavsett vad vi andra kan tänkas tycka och känna; det här är ett bra ställe att gråta ut på och babbla av sig. Känner du inte för att skriva här just nu ska du förstås inte göra det, men det är verkligen en ynnest att få läsa din inlägg, för du uttrycker dig så otroligt väl. Hoppas att du och din sambo kan ha bra samtal med varandra också, så att ni kan  stötta varandra i detta jobbiga.

Jag vet inte vad mer jag ska säga, men du är en fantastisk människa i alla avseenden! Den beskrivning du gav av dig själv känner jag inte alls igen - sådär tänker jag absolut inte på dig. Du är värd högre tankar om dig själv, även om du kanske inte orkar med det just nu. Många kramar och varma tankar!

Sweet - usch, vad hemskt med din vän. Hjärntumör känns verkligen som den värsta skräcken, för även om man kanske lyckas ta bort den finns ju risken att något ändå skadas, så att man får personlighetsförändringar och annat hemskt. Blir man frisk från andra typer av cancer har man ju inte just den risken.

Trist att det fortsatt är så tungt på jobbet för din del. Hur har det egentligen gått med ert Green Card - eller har du redan skrivit om det? Isåfall har jag glömt det.

Skickar en massa kramar till dig också!

Efter allt elände som hänt på sistone känns det nästan förmätet att skriva om något som är bra, men jag tar mig den friheten iallafall. Piff & Puff har nu helt tillfrisknat från sina olika sjukor, och nu äter de som de gjorde innan de blev sjuka, och kräker inte heller. Fatta vilken otrolig lättnad det är att inte längre behöva torka upp efter fem-sex kräkningar per dag. Dessutom var vi oroliga för att de (särskilt Piff) inte skulle komma upp till samma nivå igen, men det har de bevisligen gjort, och det är också en stor lättnad.

Idag åt de sin soppa precis som vanligt till middag, och Piff lastade in stora lass utan att klökas och utan att det tog hundra år för honom att svälja undan. Båda äter dessutom välling ordentligt och idag tog de några rejäla bett på ett äpple, tuggade och svalde utan klökningar och annat.