Cicci: jag håller helt med dig - det har varit en fin vinter men jag är så trött på kyla nu! Vill ha vår! Fick en trädgårdsbok av mamma i present (ngt med Perenner i titeln) och låg och läste och drömde härom kvällen. Maken häcklade mig "här ligger muggles värsta citytjejen och läser en bok om perenner - folk skulle bara veta!" 
Ja jag erkänner jag har blivit lite trädgårdsintresserad.
MSW: det enda raka måste väl vara att ta i ännu hårdare på veckorna - dvs äta bättre och träna mer. Jag kan inte se ngt annat scenario. Kör LCHF - det funkar och man får äta mkt gott! 
Tinga - oh du min neo-expert! Borde vi satsa på att handla mer kläder i mindre storlekar (stl 44 och mindre) tror du? Hur gjorde ni? Moa var ju fullgången och vägde 3,4 kg och var 49 cm kort och ändå kändes stl 50 för stort i början. El har de kanske inte så mkt kläder på sig innan de kommer hem (och då kanske de är typ fullstora)?
AM: vad var det för märke och färg på dunjackan? Den kanadiska gåsen el? 
el snarare kanadensiska... hrm.
Hoppas ni inte tycker jag klagar över mina krämpor. Jag försöker ta dem med jämnmod och jag vet ju att det är en väldigt begränsad tid och inte så väldigt länge kvar. Ibland är jag fascinerad över att jag inte mår sämre. JAg har ju haft en väldig tur med fogar osv, jag är fortfarande rätt rörlig och har aldrig ont i fogar på dagarna (såvida jag inte får för mig att klättar i stegar, på pallar, städa toaletter mm).
Alltså jag har inte ätit mer än 100 gr lakrits såklart men jag tänkte på det där andra larmet om lakrits och kolesterol el vad det var...
Kängu: jag är faktiskt också nöjd med min kropp! Men jag ser ju till att jag blir det, ger jag mig fan på att jag ska ha magrutor så skaffar jag det. Efter grav med Moa hade jag 2-3 envisa kilon som det tog ca 2 år att bli av med (men då körde jag bara träning och ingen LCHF -annars hade det nog gått fortare). I somras tex var jag faktiskt nöjd med min kropp - särskilt om man tänker på att jag ändå fött barn och dessutom är 40 år. Maken sa senast härom veckan att jag nog inte gått upp mer än magen denna gång, jag ser ut som vanligt bakifrån (hehe). Iofs är jag inte så viktfixerad, för mig är det viktigare att vara fast i kroppen och ha lite muskler.
Som ngn skrev (Parnassia?) tänker jag också på att inte överföra osunda värderingar till Moa när det gäller vikt. Jag vill att hon ska få med sig bra matvanor och träningsvanor i livet. Och hon är ju kontrollfreak redan så jag vill inte att hon hamnar i anorexiträsket.
Snorkis: tungt att folk inte förstår, men jag tror det är lätt att göra det misstaget för oss som inte varit i er sits, precis som Oms skriver. Har du möjlighet att göra S mer närvarande? Tex ha ett minne av henne på ditt skrivbord? Gjorde ni fotavtryck i gips (jag har för mig det)? Kan du inte ha ett foto av det i ram på ditt skrivbord? El ngt annat som påminner andra om att hon faktiskt har fötts. Bara en tanke... Du kanske ska ta ledigt på hennes födelsedag sedan el hur har du tänkt? Förlåt om jag klampar på, inte meningen...
Tinga: ja visst är det svårt att veta hur det blir med små klädesplagg. Men då räcker det nog med några outfits till så är vi hemma.
En sak som jag och maken har kört ibland är att när vi fikar på stan/café (på helgen alltså, eftersom vi försöker undvika sötfika på vardagarna) så delar vi på ngt. Dvs vi tar tex en kladdkaka att dela på istället för var sin stor söt grej. Ofta räcker det med ngt litet sött till kaffet, man behöver sällan de där superstora muffinsarna etc.
Annars BS och MSW så är det ju tyvärr så enkelt att för att inte gå upp i vikt så ska ni göra av med mer energi än vad ni stoppar i er. Går ni upp ett kilo (!) på helgen så stoppar ni i er för mkt energi helt enkelt. Man kan faktiskt välja vad man stoppar in i munnen även om man är bortbjuden och det utan att vara oartig. Man kan ta en liten bit tårta tex, man behöver ju inte ta två bitar
Är man hemma och lagar god middag är det ju ännu lättare - köp ett par goda praliner på lösvikt till var och en. Tex sådana där hallonchili i mörk choklad och allt vad det finns - jag tycker inte man mäktar med att stoppa i sig fler än 2st så är man mer än nöjd och då har man inte fått i sig ngn stor mängd.
Sorry om jag låter hård men jag kan ibland blir trött på folk som vill gå ner i vikt men inte tycker att det går. Klart det går bara man ger sig fan på det.
MSW: hur går det förresten med barnalstrandet, ligger det på is?
Jag förmodar att Sweet fick minus 
, annars hade hon väl rapporterat här?
Själv måste jag säga att jag ser otroligt mkt fram emot att få träffa våra små krabater i magen! Med tanke på hur negativ jag var i början när jag fick reda på att det var 2st, så är det otroligt att jag är så glad över det nu. Jag har tänkt på det ibland att om en av dem skulle ha strukit med i TTS, så hade det känts som en otrolig förlust. Jag tror vi har vant oss vid tanken och ser fram emot det alla 3 i familjen.
Moa frågar ofta om de sparkar i magen och om hon får känna och härom kvällen sjöng hon en massa sånger för "sina syskon" i magen
AM: 
!!! Så din magkänsla stämde alltså, vad otroligt tråkigt! Frågan är om man vågar låta henne sy på ett nytt höftstycke - tänk om hon klantar till det och du inte blir nöjd, men hon ändå vill ha betalt. Blä
Nenne: förstår vad du menar med att Pricken är så lugn men va fasen, ngn ska väl ha det så också! Njuuuut! (Du, han kanske blir asjobbig när han blir 16. Känns det bättre att tänka så? )
Har varit hos BM och SF-måttet är nu 31 cm vilket motsvarar v33 på en enlingsgrav Vi var på neo också och fick se collage av barn som fötts för tidigt. Bla en liten tjej född i v 25+3 (jag är i v25+5) som endast vägde 470 gr, så hon var dessutom tillväxthämmad (våra tvillingar vägde redan förra veckan 600+700 gr enl ul-uppskattning). Men det hade tydligen gått bra...
