Välkomna till Tivoli Empatia!

Gympan gick bra btw, och jag har smort in mig som attan-jag är inte sådär allergisk som Vickan, men klar kli-varning och verkligen MÅSTE smörja in mig.
Det är inte fokus på värsta hårdkörningen på gympan-det säger sig väl kanske självt, då det är sjukgymnastik det är fråga om. Programmet kändes passa väl ihop med fredagarnas Basala Kroppskännedmsträning. Dvs det är mycket fokus på att hitta "centrum", balans, känna kontakten med de olika kroppsdelarna, andas, bli medveten om skillnaden mellan spänd-avslappnad muskel och så vidare.

Kommer att passa mig bra här och nu. I synnerhet avslappningsdelen. Jag höll faktiskt på att somna i vattnet där på slutet.

Hundvalpen Truls har dessutom satts i träning på att vara ensam hemma lite varje dag. Alltifrån att vara ensam i hallen fast jag sitter här, till att jag åker härifrån. Annars har vi vips skaffat oss en ordning där hunden blir helt galen om han inte är precis där jag är. Fast USCH vad det känns taskigt att gå ifrån en så väldigt väldigt liten person. FAST han sover i sin balja mesta tiden.

Ojdå Lappis, det var ganska många förmåer som försvann där...vad bra du har det redan nu, säger jag helt tagen av vad man visst kan få via jobbet. Men väger den nya lönen upp det då?  Förstår att du vill diskutera det där med maken.

Fossing förresten, fy fasen vad otäckt med maken och fyllan! Det är sådant där man örjar oroa sig för att ens barn ska råka ut för om några år tycker jag. Inte har jag då tänkt att sambon skulle vara den som råkade ut. TUR att allt slutade väl!

Skidor? Åh, det har jag inte åkt sedan jag var 21 och nu kan jag nog inte, vare sig tekniskt eller för knäna. Men det vore ju himla kul att pröva. Vi ska faktiskt åka till Fjällbruttan i påsk. Då ska iallfall sonen lära sig och sambon och han åka. Ifall jag kan vill jag också, annars får jag sitta med Bruttan och hunden i en solgrop. Det blir också bra.

Mugglan, anträffbar men utan kontaktmöjligheter? det låter väl ganska konstigt? Antingen är man väl anträffbar-och då kan man träffas-eller också inte....
Det stämmer förresten väldigt väl det där med "det är som att få en bebis i huset".
 
Jag är annars inte en av dem som tycker djur och människor går att jämföra så som många gör. Oavsett hur förkrossad jag kommer att bli den dag Truls måste avlivas tex, kan det aldrig ens förekomma på samma sida i boken som den sorg det vore om jag förlorade min son. Många verkar tycka det är precis samma sak, men inte jag. Därme inte sagt att jag har ett kallt hjärta utan kärlek för mina fyrbenta vänner, vill jag understryka. Jag tycker bara att de är djur och jag är en människa. Iofs även jag ett slags djur, men ändå inte likadant.

Men när det gäller hur uppbunden man blir och alla rutiner, och hur totalt och fullständigt den där lilla varelsen är beroende av en själv, så är det verkligen jämförbart.
Han ÄR ju dessutom bara en liten bebis än. Och just nu är det verkligen ett kutande ut och in hela tiden för att få honom rumsren så fort som möjligt. Och "passa på medan han sover" känns ju verkligen som något som man gör numera...Den stora skillnaden är väl att just djur fortsätter att behöva en precis lika mycket hela sina liv. Det är liksom inte fostran mot självständighet och flytta hmifrån som gäller här.

Några har undrat efter bilder på Truls, så här kommer några, rätt i tråden bá :

BS, hur gammal är dina föräldrars hund?

Snaily, det blir mer mopp ifall jag inte klipper honom, då blir de så här:



Egentligen tycker jag inte alls de är så fina då,utan gillar dem klippta och sådär "trolliga" som han ser ut nu, men det vore på sätt och vis kul att ställa ut honom för att se vad de tycker att han går för, skrutthunden. Eller så skiter jag helt i det och bara älskar honom som han är och lär oss agility istället.

Snigel, man måste verkligen kamma honom varenda dag!!! Och det redan nu, när det inte alls är lång päls! Och växer snabbt gör den också. Det är det silkigaste mjuka päls jag någonsin klappat. Helt otroligt! Uppfödaren sa att man har dem aldrig med utsläppt päls annat än när de ska "ställas" och det innebär alltså att de faktiskt går "rullade" dvs med papiljotter till vardags!

Jag är nästan själv avis på oss för att vi ska till Kittelfjäll föövrigt. Först ska vi fira själva påskdagarna hos min mamma i hennes nya hus som hon köpt med sin nya man. De bor numera vid höga kusten. Sedan alltså vidare till Kittelfjäll. det ska bli SÅ roligt!

Snigel, jag inboxar!

Så här pass mycket vår har vi fått i min trädgård. Fast det kan man inte tro ifall man går ut och blundar, eftersom det är totlt svinkallt idag. men man måste ju försäka se de små ljusglimtarna....

Magnoliaknopp

Annars skriker marskatterna utanför så sonen blir rädd. Det är också ett vårtecken måste man ju säga. Och man kan också konstatera att det inte spelar hannarna därute någon som helst roll att båda våra kattor är värdelösa i fortplantningssynpunkt. De skriker ändå i högan sky, onödiga djur!