Välkomna till Tivoli Empatia!

Lappis, jamen det är klart ni gör, fattar jag ju nu, när jag kollar lite mer på de olika platåerna! ÅH! Jag vill äta en NU!

Vilken öken att inte må bra medan man sitter med sådan saker framför sig!

Åh NEJ Lappis! Det där var ju det sista ni ville höra! Fy vad ledsen jag blir!

Parnassia, hihi! Jag står och förväller reller jag med i detta nu! Hundbajspåsar kan vara bra att ha med sig till fler än en sorts plockande!

Hejja Snartis!!!

Parnassia, skulle jag kunna få be dig om besväret att dela med dig hur du kokar dina egna kräftor igen? Hade du öl i lagen? Jag har hittat en som säljer levande-äntligen, så nu ska jag jäklar i det koka mina egna för första gången bara jag fått tummen ur, har ett bra recept och dessutom letat rätt på avkroken den där kräftgubben bor i.

Frukt sa du? Jotack,gråpäron, Greve Mollke päron och andra päron i mängd nog att fylla en container vad det ser ut som. Några äppelträd med mängder men andra utnan ett enda! Bina måste ha humörsstyrd aptit.

Här blev det en hel massa saker på en gång nu några dagar.
Min gamla morfar hamnade på sjukhus och det var ganska illa med honom, så vi fick dra till Växjö akut, så vi skulle veta att vi hann träffa honom ifall det skulle sluta på allvar.
Han ska fylla 95 i år, så det är en gammal man. Det rörde upp en del känslor att se honom så liten och genomskinlig, med slangar överallt och inte så vidar kontaktbar pga allt morfin. Samtidigt blev det en spontant och roligt mysig kväll hemma hos min morbror, som vi våldgästade och sov över hos. Vi hällde kantarellerna vi just rensat i en påse, köpte bröd och ostkaka på plats och de hade, händelsevis, på natten fiskat kräftor, så jag fick äran att provsmaka flera stycken för att de vet hur besatt jag är av svenska kräftor.

Nästa morgon-mot Västerås och middag hos kompisar. Sambon hade -hoppsan- glömt att nämna vår hund för dem och -hoppsan- deras son var visst hyperallergisk på "dö av en jordnöt-nivå" så snabbt kolla om vi kunde sova hos sväronen som visst som tur var hade kommit hem från norrland tre dagar tidigar än tänkt. Allt gott.

Fredag morgon -mot Stockholm och hämta systerdottern och sonen. Jättetrötta och sömnbristade,hem i sakta mak och med flera stopp för säkerhetens skull. Satt i Söderköping i flera timmar! Då ringer sambons mobil. Det hade den redan gjort ang extrapass på dörrjobbet. Han hade sagt nej på min begäran. Han skulle ju jobba lördag morgon på ordinarie jobbet. Men nu är det från räddningstjänsten. Det är en storbrand på bruket på hemorten. Alla behövs.
Mot hemmet och han vilar i en timme. Sedan är det skiftbyte och hans första utryckning som brandman. Hela stan och grannstan hjälps på olika sätt åt att ordna med allt som någonsin kan-den här branden handlar om jobben för hundratals människor! Men, på sambons ordinarie jobb kan man absoluuut inte ordna en som tar hans pass (fast alla är behovsanställda precis om han), så efter att ha kört bil i tre dagar hit och dit, jobbat från 22-9.30, tar sambon bilen till nästa jobb och jobbar till 18. Hem och äter, sover någon stackars timme, och kl 21 byter de skift igen. Nu kl 10 idag kom han hem igen. Han börjar vara ganska rödögd....

...och på brandjobbet är det samma visa som det alltid är i gubbvärlden-den nya får göra "negerarbetet" medan gubbarna tar med sig bästa polaren och gör det roligaste. Sedan gnäller de gärna över hur jobbigt det roliga var, men ingen annan får ta den uppgiften. (Det är roligare att få rökdyka än att få stå ensam i en ände av området och titta på havet så man ser vilken riktingt gnistorna far...) Typiskt sådant där "Man är ny och måste visa sig värdig bland de andra grabbarna-skit". Sådant som min man börjar vara duktigt trött på. Han har ägnat två år härnere nu åt att sitta ödmjuk, hålla lagom låg profil men ändå vara väldigt trevilig och tillgänglig, passa in, vara flexibel och visa framfötterna. Ställa upp och lägga manken till. Jag sa till honom nu, att hoppa över ta skit-fasen och vara lite brutalt uppriktig. De har inte alls så mycket folk de behöver och han är ingen nolla, så han behöver faktiskt inte krypa fram i 20 år för att han inte kommer från byn och inte var med vid storbranden -86. Det enda meriterande i tillvaron är faktiskt inte att man bott här i generationer och kan tala om precis vem som sköt hur många rådjur jakten -73 eller vems fru som varit otrogen med han Olsson därborta på går´n. *less*

Ja,  och så är systerdottern här en vecka. Vi pratar, promenerar, lagar mat och har det bra-även om där är den del som måste gråtas, när man är 19 och har fått sig en del törnar och har en massa man inte fått ösa hos någon.
Det står kantareller ute i skogen och lyser upp livet när man går och hunden hänger med så gott han kan med vita trassliga pälsen och de korta benen. Han kissar inne ibland ännu om man inte är vaksam eller om han kommer någonstans där han verkar osäker. Jag hoppas det går över. För övrigt är han lagom busig, drar mer i kopplet än han borde och skäller kaxigt på alla han tycker borde veta hut eller komma och leka lite. Tillräckligt olydig för att jag ska kunna ha egna sessioner i att känna mig dålig och slarvig, lat eller bara misslyckad som hunduppfostrare. Fast mest pratar jag med honom och värms av hur fina de där svarta pepparkornsögonen är när han uppmärksamt lyssnar och knycker huvudet lite på sned.

Till helgen ska vi till Göteborg och bla hälsa på min syster, kort och intensivt. Innan dess ska sonen lämnas hos sin morfar och så på måndag börjar han skolan igen. Han har fullt utvecklad ångest över att sommarlovet rusar mot sitt slut. Själv undrar jag mest vad det ska kunna finnas för bra saker och lösningar runt kröken i höstdimman. Jag vill gärna tro att där finns något riktigt bra. Gärna något som kan innebära bättre pengaflöde inom en inte allt för avlägsen framtid. Det vore lite tryggare då. Man tål mer och blir mindre stingslig om man inte är rädd och man drömmer färre mardrömmar om man vet att pengarna räcker till räkningarna. Det vore fint.

Ojsan , nu ringde fotbollstränaren och meddelade att det visst är en match idag!
Få se om jag får tag i pojken-han är ute och fiskar med sin kompis. Sådant gör tioåringar som bor på landet vid en å.

TACK Parnassia!
Visst är det de där knippena med dillkronor som brukar stå utställda såhär års du menar? Man ska väl inte ha vanliga dillsprötet?

Snartis, stort (haha, vad det lät som en menad skämtsamhet, men det var det inte) grattis!

Alltid en lättnad när man får veta att det är klart och att båda mår "efter omständigheterna väl".

En annan kräftkokar-fråga:

När man har kokat dessa läckerheter och ställt dem täckta med spadet, kan man då frysa in det överblivna spadet och använda igen? Det borde man ju kunna tycker jag.

Jo, för han vi köpte av sa att man kan fortsätta koka i samma spad i ett par omgångar efter den första. Och då tänkte jag inatt att man kanske kan frysa in då, med tanke på den sönderregnade och svårinköpta krondillen?
Eller ska man kanske bara hugga lite krondill nästa gång på ICA, och frysa in enbart den?
Hur gör man?

Jag har för övrigt nyss provsmakat gårdagkvällens kok och det verkar bli bra. Ikväll blir det Västerbottenspaj, kantarellmackor och kräftor i sagohuset. Hurra!