Okej, here goes nothing:
Är livrädd för ormar, klarar dem inte ens i en djuraffär, jag går mitt i gången och får extrema äckelkänslor. Frågar alltid om terrarierna verkligen är stängda och att ormj*veln är kvar i.
Var hemma och hälsade på hos en gammal bästis en gång, vars pojkvän hade en boa. Men terrariet var tomt, och då berättade de att ormen försvunnit när de varit på semester och hans bror passat den. Sen var de så snälla att de talade om att de inte hittat den, utan funderade på att ta isär hörnsoffan -SOM JAG SATT I- för att leta.... uärk!!
Spindlar har jag inte haft några problem med, tills jag kom till min studieort... Lite skärrad var man väl- ensam, ny skola, ny utbildning och så. Plötsligt ser jag den STÖRSTA SPINDELN EVER knata fram över golvet!! Stor som f*n, feta ben med hår på, och jag tänkte "nääääe, DEN rör inte jag!" Men så satte den kurs mot min säng, och jag insåg att jag måste ta i tu med den, annars försvinner den ju in i sängen!!! Jag slet åt mig en av hundens gosedjur, dunkade den i golvet och lyfte -still very alive 'n kicking. Tog ett ännu större hund-gosedjur och klämde till ordentligt och sprang sedan och spolade ner liket i toan. Jag storgrät och mådde riktigt illa!!! BLÄ!
När jag var liten så åkte jag, min lillasyster och mamma till Rhodos tillsammans med grannfrun och hennes döttrar. Urspännande tyckte vi småtjejer!
Nåväl, en kväll gick vi hem riktigt sent från restaurangen, tog en genväg via en bakgata i ett bostadskvarter. Överallt var sopsäckar utställda, för sopgubbarna att hämta på morgonkvisten. Det sprang katter och hundar och nosade i soporna såklart -vilket vi även sett dagtid. Plötsligt får vi se en jäääääättefin vit liten hund som nosar omkring, och vi vill fram och klappa... Mm-mmm, jäääättefin, verkligen så mammorna och slet med oss vidare hemåt hotellet.
På morgonen vid frukosten fick vi veta att den jääääättefina hunden i själva verket var en jähähättestor RÅTTA!!!
Mammorna hade legat kallsvettiga hela natten......
