Era snuskigaste historier (ej S.e.x)

Hua, jag får ont i magen av vissa berättelser här..
Jag har väldigt svårt för alla sorters insekter. Har ingen spännande historia direkt men när jag bodde själv i lägenhet och skulle duscha på morgonen upptäckte jag att det satt en STOR spindel brevid toaletten (det var en sån som ofta finns i källare och sånt alltså stor med hår på!) Jag tog mig ut från toan RÄTT så snabbt och sen åkte jag till jobbet utan att duscha eller borsta tänderna :( sen fick jag ringa mamma och be henne möta mig utanför mig efter jobbet och följa med in och ta bort den.
Annars är jag mest rätt för skrankar numera. På sommaren måste jag ställa mig vid dörren och titta igenom rummen noga innan jag kan gå in så att det inte sitter nån skrank och lurpassar på mig.

Marian: finns det nåt jag hatar så är det såna där maskar!! De är jag inte rädd för men fyfyfyfy vad vidriga de är. Jag kastar allt som jag har hittat dem i.

//Helena.

*skrattar* Vilken kul tråd!!!!

Ok, min historia utspelar sig på ett systembolag (jobbar extra där). Denna berättade en gammal butikschef för mig (han var lite speciell), och detta var för flera år sedan på en överdisk-butik. Som ni vet så passerar det en och annan alkis/narkis på systemboalget. Det är ju inte alltid de mår så bra. En dag var det en lirare som la en rejäl spya på golvet. Alla i personalen suckade djupt och började diskutera vems tur det var att plocka fram klorin-svabben denna gång. Butikschefen garvade bara och sa "skit i det, snart kommer det nog en jycke..." Mycket riktigt, strax kommer en labrador in och visst, efter en mycket kort stund hade vovven glatt slickat i sig hela spyan. Mums filibabba!
Finns rätt många spy/kiss/bajs-historier från systembolaget, men kan inte dra dem alla. Huh!

Jag och min man hade köpt pistagenötter i Turkiet som vi tog hem till Sverige i oöppnad förpackning. När vi kom hem så la vi de i skåpet ovanför kylskåpet och så råkade vi glömma bort dem ett par månader. När vi väl hittade de igen så tänkte vi -Åååå va gott med pistagenötter. Vi hällde upp de i en skål och när man började kolla lite noggrannare så såg man att det rörde sig bland nötterna. Det visade sig att det var larver och insekter som kläckts bland nötterna. Jag trodde jag skulle spy!!! Det var ju tur att man inte hann få i sig några om man säger så.

När jag jobbade i sjukhuskiosken för ett antal år sedan sålde vi färsk frukt, och fick ganska ofta lådor med bananer. En dag när jag skulle packa upp bananerna satt det en stor kompakt spindel stor som en femkrona ungefär på en klase. Jag la förståss upp ett illvrål och vägrade plocka med frukten på flera dar!

Och en gång när vi kokat vanlig torkad spagetti i Spanien, undrade jag om någon hällt kryddor i spagettin. Nejdå, hurså? Jo, i kastrullen, som de andra redan börjat äta ur, såg det ut som om spagettin var oreganokryddad - men när man tittade närmare på "kryddorna" såg man att de hade små ben och vingar... Behöver jag tillägga att alla rätt snabbt tappade aptiten den lunchen?

Urk!

Jag skulle ta bort en mus som låg död i en musfälla på landet. När jag lyfte upp klykan i fällan föll musen på sidan. Det formligen sprutade ut likmaskar. Säkert hundra små, vita, feta maskar krälade ut. Fy fxn vad läskiga de var! Jag skyfflade ner fälla, mus och maskar i en påse och sprang iväg och slängde den. jag hade rysningar hela kvällen sedan och får det igen bara av att skriva detta.

när jag var tolv år var vi på mallorca på semester. köpte stooooora fina apelsiner. pappa och brorsan började äta sina, jag satt och pillade på min. såg hundratals små vita maskar i och skrek! det fanns maskar i pappas och brorsans apelsiner också. dom hade ätit flera klyftor var! usch!

när jag var barn spenderade vi somrarna ute i stockholms skärgård. DÅ hade jag inte spindelskräck, men jag var inte överförtjust i dem. Såg en spindel och ropade på mamma att ta bort den. Hon stampade på den och ut kom hundratals små små små små små spindlar. Vi försökte spindelsanera huset efter det. Funkade inte så bra. Åkte hem till stan samma dag fast vi skulle stannat en vecka. Numer har jag värsta spindelfobin.

Gillar inte ödlor heller. En semester i Thailandsemestern var underbar - om man bortser från kackelackan som kröp under min stortå när jag satt på toaletten och jag skrek så jag var hes i två dagar. Sista natten i vår bungalow såg jag fyra äckliga vidriga ödlor som kröp omkring på väggen ovanför sängen vi hade sovit i den senaste veckan... sov ingenting den natten och var extremt trött på resan hem dagen efter.

Har - tyvärr - fler historier men låter detta räcka. Har nog med uschningar i mig efter att ha berättat det här.

OK, here goes.
När jag var liten hade jag två jordekorrar (hette de i djuraffären). De fick nya kullar ungar varannan månad; små, nakna och blinda. Jag hade en bra deal med den lokala djuraffären och gav ungarna till affären i utbyte mot en påse spån (tror i efterhand att djuraffären "gjorde sig av med" ungarna på något sätt). Jag hade snickrat ett litet trähus med ett avtagbart tak så att man kunde se hur många ungar honan hade fått. I en kull visade det sig att det var en jordekorrunge som var dödfödd. Jag såg det ganska omgående men vågade inte flytta på den döda ungen eftersom jag tyckte att det var så läbbigt. Den fick alltså ligga kvar i två dagar. Då fick jag plötsligt se att mamman satt och gnagde i sig den döda ungen. När jag upptäckte det hade hon bara huvudet kvar. Uräckligt. Vet att det är naturligt men ändå.

Annars hatar jag pälsängrar och stadsduvor (luftens råttor).

Pälsängrar tycker jag är i särklass äckligast. En gång satt jag och skrev ett prov på komvux, en rätt så viktig prov, när en pälsanger ramlade ner i kragen och in innanför tröjan på tjejen som satt närmast mig. Många äcklade elever blev det och den stackars tjejen fick gå hem och göra provet en annan dag.

usch, sitter här för att jag inte kunde sova nu så kryper det i hela kroppen av äckelkänslor, nu kan jag definitivt inte sova mer inatt

Kan berätta en historia från smekmånaden vi nyligen kom hem ifrån. Vi åkte jorden runt och var bl.a. på Fiji. Ett av stoppen var på en VÄLDIGT avlägsen ö, där vår fina förutbeställda "bungalow" visade sig vara en flätad hydda. Det var hål överallt och det mesta kunde ta sig in.

De sex dagar vi bodde där påminde mest om ifall man skulle gå in i Skansenakvariet, öppna alla burar och lägga sig och försöka sova. Tack vare myggnätet över sängen kunde jag stå ut med de miljonerna flygfän, gigantiska nattfjärilarna, gräshopporna etc. En morgon när vi gick ut i "badrummet" (ett skjul på baksidan), stod det en jättestor krabba i duschen i försvarsställning (lite kul efteråt men just då blev man lite lätt skräckslagen).

Geckoödlor är söta när de är 5-10 cm, men i badrummet hade vi ca 20 cm långa och några cm tjocka. Dessa kom även in i hyddan.

Värst av allt var en kväll när jag kom hem före maken och hittade en gigantisk SPINDEL (sedan länge min stora fobi) på väggen - brun, hårig och med 5 cm långa ben. Jag gick och rådgjorde med maken och vi bad om hjälp hos personalen. Han som följde med dödade den med handen och när vi frågade om han tyckte den var stor skrattade han bara och skakade på huvudet.

Nästa kväll när vi gick hem gick vi förbi hyddan där ett engelskt par bodde och de hade en likadan spindel. Nästa morgon kom vi förbi deras hydda igen och då satt de likbleka på trappan. Vi undrade om de inte fått bort spindeln. Jo då, sade de, men det var bara en baby! De hade hittat en som var ca 3 ggr så stor, med 15 cm långa ben!!!! Vi fick se en digitalbild av den. Den hade sedan försvunnit så de visste inte var den var!

Den kvällen drack vi en hel innan vi lade oss, och letade inte alltför mycket efter djur i taket. Jag var ganska glad när vi åkte därifrån...

Det enda bra som kom ut av det hela är att jag nu är i princip botad mot min fobi, vad gäller svenska spindlar! Jag har sett en "långben" härhemma efteråt, som jag var jätterädd för tidigare, men nu vågade jag t.o.m pilla lite på den! Däremot hade jag kanske inte räknat med att smekmånaden skulle bli terapi...

I Tyskland kan man köpa goda, mjuka, lite kryddiga kakor som kallas för Lebkuchen. En gång hade min pappa köpt sådana och sparat dem ett tag. Vi åt dem på en picknick på Barnens Ö.
När jag kommit halvvägs på min kaka hittade jag en larv i den. När jag tittade närmare såg jag att kakan var möglig också. Pappa hade redan hunnit äta ett par kakor... yuck!

Jag äter fortfarande Lebkuchen, men jag äter dem hyfsat färska nu.