Behöver lite råd :) OBS långt!

Min ex var likadan. Innåtvänd och tyckte ALLT som hade med MINA vänner och SLÄKT var urbota tråkigt, och sa det naturligtvis hela tiden också.
Men jag älskade honom obeskrivligt mycket ändå. Han var ju en annan underbar människa ihop med MIG. Inte alls den arroganta och ointresserade typen min släkt fömodligen såg.

Men nu blev inte vår framtid tillsammans  som jag tänkt den, utan han gjorde väldigt bryskt slut efter 5,5 år tillsammans.

Det var jag verkligen inte tacksam för DÅ.

Men idag, har jag genom ett under träffat en man som VILL umgås med min släkt, mina vänner, sina vänner och sin släkt. Och vi har roligt tillsammans.
 bara han och jag, OCKSÅ
Ursäkta att jag skriver detta....men VILL du leva ihop en sådan man för alltid?

Och VILL han leva ett bra liv med dig?
 Ja då tycker jag faktiskt att han får gå med på vissa förändringar...
JAG tyckte också förut att det var jobbigt att prata känslor, men mitt ex TVINGADE mig i att bli bättre på det. Och VILL man bättra sig, så KAN man!!!

Men sen när det gäller er olika syn på helgkvällar...
Det låter grymt jobbigt att tycka så olika. Vilket inte lär förändras över tid. I alla fall inte av sig självt!

Jag talar bara ur MITT perspektiv nu, men jag är glad att jag inte ska gifta mig med en som fortsätter vara den där killen som alltid, alltid, alltid måste ut och festa på helgen.

Den fasen kanske alla går igenom, men det är faktiskt rätt skönt att ha kommit ifrån det!

Jag förstår att du älskar honom, och att han älskar dig...men är ni den perfekta matchningen, eller har det bara "råkat" bli just ni två, och att ni sen fortsatt?

Vad jag menar är bara att en lite blyg och innåtvänd släkthatande kille kan ju få träffa en likadan tjej, och bli lycklig. Liksom att du hittar en som egentligen matchar dig bättre.

Fast sånt är ju SVÅRT, jag vet!

Ursäkta om jag varit negativ, men jag ville bara att du ska tänka efter lite.

Och OM han älskar dig och vill leva med dig, får han faktiskt gå med på vissa förändringar. Och givetvis du också! Man måste självklart kompromissa!

Ett tips för att han ska lära känna släkten bättre kan förresten vara:
Träffa bara få åt gången. Lämna rummet ibland, så han får vara ensam med någon av dem. Ibland kan det vara lättare för honom att öppna upp sig då.

Jag ösnkar dig verkligen lycka till!
Kram
Moster Stina