Klockarol; för gåshistoria!
Flamman, hejja för tagna kontakter, med minus för stolpskott. Häng i och ge inte upp förrän du får pratat med vettigt folk!
Daa, jaaaaa drygt som attan och väldigt svårarbetat blir det med ovilliga medarbetare.
September, NÄ, det är ju inte ens enskilda uppgift. Men man blir ju tvungen att antingen delta och då försöka föra arbetet framåt utifrån egna värderingar och uppfattning om vad som ÄR framåt, eller själv vägra vara med. Jag vill ju ha ihop ett resultat. sådär är det ju jämt. Överallt. Hela livet. Alltid när något ska dras igång, kommas överens om, beslutas och genomföras. En massa sega turer med det ena och det andra innan man kommer i mål. Och folk som kan ägna ett liv åt att älta det som INTE är frågan, eller bara sitta allmänt illa på tvären, gärna med klövarna hårt nerkörda i backen. Utan att ens kunna föklara VAD eller varför de är så ani och negativa. Eller allra bäst: när de TROR att de är positiva, ödmjuka och följsamma. Fast varje mening de säger börjar med "Nej, men" eller "Det går inte" "Det är ingen idé" eller "Så har vi aldrig gjort". Samma personer säger gärna "jag gillar inte att bestämma och stå i centrum." Fast de egentlige breder ut sig så till den milda grad, med sina bestämda åsikter och motsträviga attityd, att det inte får plats någon annan och inget alls kan hända,så länge de är i närheten. Och de fattar inte att de, även med tjurig tystnad, är de som tyr hela farkosten. om ingen sätter emot.
Så, jag säger saker som "Jag tycker du ska sluta nedvärdera din egen kunskapsbank och istället värdesätta allt du har lärt dig och den erfarenhet du samlat under hela ditt liv. För det är inte något sunt förnuft som du föddes med och det vi kallar bondförnuft är många generationers samlade erfarenheter, komna ur misslyckanden och de lärdomar man dragit av dem. Så, var noga med att du för vidare det du kan, för det är ni äldre som har ansvar för att de yngre inte längre vet hur det var förr. Berättar ni inte, så har nästa generation glömt det. Sluta säga att "det där, det var väl inget märkvärdigt" Det du kan föddes du inte med som sagt. Så det är inte självklart. Någon har lärt dig det och nu har du ansvaret att föra det vidare. Gör du det?"
Jag har otroligt svårt att sitta tyst och låta en massa bullshit stå oemotsagt. Det är kanhända en svaghet, och definitivt ibland en energitjuv. Men jag vill gärna tro att det ibland kanske leder till att somliga diskussioner blir av som annars uteblivit och att kanske kanske, någon liten gång ibland, någon tänker ett varv till eller får en liten ny syn på en viss sak. Ganska ofta händer det att faktiskt någon helt annan, dvs inte motvallsen, utan en annan deltagare i gruppen, visar sin uppskattning över det, och uttrycker att nya funderingar dykt upp utifrån vad jag sagt. Då är det värt det. De gånger man når fram med något man tänker.
Och när det kommer till att jag själv ska lämna ifrån mig ett arbete som jag måste stå för och ska bli bedömd utifrån, då är jag faktiskt dessutom oftast beredd att vara rätt besvärlig, sätta hårt mot hårt och dra rätt envist åt det håll jag tycker är rätt innan jag ger mig. Man får helt enkelt ha på fötterna om jag ska ändra mig då. Kunna tala om vad de tänker sig för resultat eller hur de menar att det borde vara istället. Värsta finnen i röven tycker de säkert när de åker hem och ska berätta om sin dag.