Inlägg från: Klockarbol |Visa alla inlägg
  • Klockarbol

    I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

    fast utan svart ruta då förstås...

  • Klockarbol

    Hej hej!

    Här regnar snöblask och jag borde gå ut och kolla saker på kgd men kan inte säga att jag känner mig jättesugen...

    Heloise - jag håller alla tummar och tår för bra testresultat i dag. När jag läste ditt inlägg så höll jag även andan men det gjorde jag bara en stund.

    Fru E - även här hejjas det på embryosarna! Med innerlighet och eftertryck önskar jag att det är er tur nu Hjärta

    Så roligt med en Nenne-bebis Skrattande och så fantastiskt skönt att höra att allt gick bra!

    Ingis - jag kommer inte in på din profil *lägger huvudet på sne och ber snällt* Jag vill också se lillebror!

    Å där tog kom-i-håget slut.

  • Klockarbol

    Åh Flamman, sjuka mammor borde vara förbjudet i lag,  sänder en stor och varm tanke med vidhängande kram och går ut en stund för att sortera mina egna mardrömmar och rädslor.

  • Klockarbol

    Flamman
    - får en härligt varm, lite tårögd känsla i hela kroppen när jag läser om er torsdagmorgon. Så ska det vara!

    - det låter som om ni kommer få en kanon helg!

    - förstår precis vad du menar med att du mår riktigt dåligt av att veta att ärkeexet är i närheten.
    Mitt blivande ex finns ju på närmare håll på ont och (för yngstas skull) gott så jag får ju det tvivelaktiga nöjet att må så rätt ofta. Det blir väl marginellt lättare att hantera allt eftersom och jag drabbas allt mer sällan av förlamande panikslaget obehag (who am I kidding, regelrätt ångest handlar det om)  när jag rör mig på ställen i staden där jag skulle kunna råka på honom när jag är oförberedd.

    Jag tänkte mycket efter att jag läste om det här med behovet av att visa upp *se bara så jävla mycket bättre/roligare/lyckligare/framgångsrikare/snyggare jag har det/är utan dig din loser* för ett ex som har gjort en illa. Att klart och tydligt visa *titta noga vad du valde bort*. Att få revansch!
    Det behovet finns väl för allt i världen även gentemot andra som har gjort en illa också, inte bara ex.

    Jag försökte sortera lite i hur mycket av det jag gör som jag gör av "fel" anledning?

    Jag sticker inte under stol med att det är viktigt och prestigefyllt för mig att det är dammsuget och undanplockat & rent när jag vet att han ska komma för att hämta Yngsta eller hämta grejer. Det är jätteviktigt att visa att vi faktiskt inte längre lever i stök och skit och hur lätt det faktiskt är att ha fungerande vardagsrutiner och ett hem som det är trevligt att vara i.
    Jag inser också på något plan att budskapet går honom helt förbi.

    Men sanningen är ju att jag njuter så vansinnigt mycket av att inte drabbas av skämsigt illamående om det knackar på dörren. Att det faktiskt är roligt att få gäster nu. Att kunna bjuda hem en väninna eller granne på middag utan att städa och röja undan saker hela natten innan. Det går till och med att slänga ur sig ett "Men kom förbi och ät middag med oss i kväll" utan att få ångest!

    Och jag tycker att det är roligt att få undan sorgliga surdegar som har stått ofärdigt i hur många år som helst. Som ventilen i badrummet (vilket dessutom löste kondensproblemen och höjde temperaturen med 4 grader rakt av, tom torktumlaren beter sig som vore den spritt ny och inte 20 år gammal!).
    Som att sätta lister i bakkant innuti "lådskåpet" i köket så att det inte kommer in möss där och att låderna nu faktiskt går att använda!
    Som att gräva fram grusgångarna framför huset så att det inte är igenvuxet med grös och kvickrot ända fram till husväggen.

    Och jag njuter av att vi hjälps åt och gör saker tillsammans. Att det inte krävs lock, pock, tjafs och disskussioner in absurdum för att nåt ska bli gjort.

    Att det på något sätt är enkelt nu.

    Men är min drivkraft verkligen "rätt" eller är det bara *jag ska allt visa dig jag så du får gå resten av livet och vältra dig i ågren och ynkedom*?

    Hur ska jag veta om jag gör det jag gör för min och flickornas skull eller om jag bara gör det för att hämnas på honom?
    Hur ska jag veta om mitt beteende är sunt?

  • Klockarbol

    Ingis - NU har jag sett lillebror Hjärta
    Och en tocken kisse! Och en träningsinstruktion som jag gärna kopierar om det är ok?

    Nu - frukostmacka med kaffe och sedan möte.

  • Klockarbol

    *Vinkar*

    Jag tänker oxå vara förbehållslöst och oförskämt glad för dig/er Fru E!

    Lanovia -
    Jag kan förstå känslan av att vara värdelös & otillräcklig när du "skickde iväg" E. Man "ska" ju orka och allt sån't. Sägs det. Men jag håller med Flamman, det är ansvarsfullt och insiktsfullt, inte värdelöst.

    Framförallt min äldsta var mycket hos såväl farmor och farfar (över dagen) och hos mormor och morfar (ibland i veckor i sträck!)
    Och vet du? När hon tyckte att det hade gått för lång tid med bara vara hemma så frågade hon om inte hon också skulle få ha semester?!!?
    Så mer värdelöst än så är det inte utan precis tvärt om Kyss

    Nä, jobba kanske?

    Jag läser och tänker på er allihop, ingen nämnd ingen glömd! Dock en och annan som jag inte sett på ett tag och saknar.

    Hjärta på er åsså dukar jag fram ett Äpple oxå!

  • Klockarbol
    Fru E skrev 2012-05-21 20:28:18 följande:
    Ninnis-har SÅ rätt fick se ett tickande hjärta idag och är i v 6+5
    Hjärta
  • Klockarbol

    *vinkar förbi väldigt snabbt men väldigt innerligt!"

    Vill egentligen mest veta om Blommis är torr om fötterna eller inte????

    Eller ja, jag vill veta massor och kommentera ännu mer men tid och ork räcker inte just nu...

    Nu vill jag oxå ha tårta... Rackarns Ingis!

    Pöss på er alla Hjärta

  • Klockarbol

    Hej alla mehopa!

    Jag är tillbaka på jobbet efter 3 veckors semester och är trött som jag vet inte vad!
    Lyckas dåligt med att få till vardagsrutiner och komma i säng i tid på kvällarna. Känns lite sådär inför Yngstas skolstart i morgon (10 år fylld i februari och börjar 4:an) och framförallt med tanke på att jag numer jobbar heltid och faktiskt behöver vara på jobbet runt 7 för att inte dra på mig en massa minustid...

    Dessutom så flyttar Äldsta (20 år fyllda i januari) till Stockholm nu i helgen för att börja plugga till utlandsspeditör nästa vecka!
    (Vilket betyder att jag faktiskt måste få till fungerande vardag för mig och yngsta väldigt snart!, Typ nyss!!)

    Vi har sån tur i livet att hon kommer att hyra ett rum hos min mamma i söderförort, Win-Win för alla inblandade!
    - Dottern kunde faktiskt söka utbildningen hon helst ville gå för att boende finns och hon ser jättemycket fram mot att faktiskt flytta hemifrån - även att hyra rum hos mormor är ju trots allt att flytta hemifrån!
     - Mamma som just nu lider svårt av ensamhetskänslor (och en skvätt gammal, oduglig, glömsk och livet suger-känslor med för den delen) får sällskap och hon längtar efter att de ska ligga i varsitt hörn i varsitt rum och titta på tv om kvällarna Skrattande.

    Äldsta har även krävt ensamrätt på köket och matlagningen vilket gläder min mor ohemult mycket! Hon avskyr nämligen att laga mat!

    Jag är så otoligt glad och stolt för att dottern kom in på sin utbildning, att hon faktiskt längtar efter att flytta TILL något - inte längre kvävas av behovet att flytta/fly FRÅN något!

    Jag är så glad och tacksam att min mamma slipper känna sig ensam och orolig - det kommer inte att spela någon roll hur mycket dottern faktiskt kommer att vara där, bara vetskapen om att hon bor där kommer att göra underverk för mamma.

    Jag är både stolt och glad över hur ivrig Yngsta är (mellan anfallen av olycka över att storasyster flyttar vill säga) över att få hjälpa till mer hemma nu när det bara blir vi två - laga mat och baka tillsammans och att sköta om alla djuren!
    Behöver jag nämna att hon ser mindre road ut när jag glatt nämner disktorkande, tvättvikande, golvsopande och dammande? Oskyldig

    Jag är också från stund till annan vettskrämd inför att inte klara av det själv. Och lite rädd att jag nog kommer att bli ganska ensam.

    Nu är jag dessutom hungrig...

  • Klockarbol

    Nu är jag mätt

    Bilskatten på min midsizebil är 2058 kr per år, en bensindriven -97'a med skattevikt på 1520 kg.

    Här finns info om hur dom beräknar fordonsskatt
    www.transportstyrelsen.se/sv/Vag/Fordon/Fordonsskatt/Hur-bestams-skattens-storlek/

    Inte för att jag någonsin lyckats lista ut hur stor skatten är på en bil jag varit intresserad av med hjälp av det...

    vet man skattevikten på bilen kan man kolla tabell hos skatteverket
    www.skatteverket.se/privat/skatter/biltrafik/fordonsskatt/fordonsskattetabeller.4.18e1b10334ebe8bc80002921.html

    vill man veta hur mycket en specifik bil kostar i skatt kan man knappa in regnummret på trafikverkets hemsida och få all uppgifter

    apropå bilar så skulle ju jag kolla oljan på min...
    bäst göra det på en gång!

    kram

Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård