)
Daa,EA och Fru sy, vad kul att se er! 
Heloise, jag har också den värken mer eller mindre jämt, men det hjälper absolut för mig att gå på det området . Det är nog rätt vedertagna fakta bland fackfolket att just där sitter en väldig massa skräp fast hos många av oss. Kanske är det inte alls där det sitter för dig, men värt att kolla och testa.
Flamman, fy tusan vad fruktansvärt! 
Sådant där kan jag få lite tvångstanska runt ibland. typ när manär på väg hem från en resa och tanken far genom huvudet "tänk om vi inte får se den välbekanta synen, utan det brinner i huset". Jag vill inte ens tänka färdigt tanken på hur det skulle kännas.
Sedan tänker jag den ändå, och då måste jag tänka på Syrien och Irak och alal andra ställen där folks hem står i ljusan låga helt bara för att några känner för att boma lit omkring sig. Och så får de skrapa ihop sina sprängda barnoch föräldrar ifrån gatan. Sedan önskar jag att mitt huvud hade en bättre Off-knapp.
Ikväll fick vi nyheter. Min systers lilla 2v gamla bebis höll på att dö i förrgår. På riktigt.
Han kaskadkräktes liggandes på rygg och drog i samband med det ner fulla lungorna med kräk och då slog tydligen den sk dykreflexen till och gjorde att han slutade andas helt. Läpparna knallblå, ansiktet högrött och full kramp. Ambulansen kom och de satte sug på honom där i köket och drog fort som bara den mot stan, men de ringde även på mötande ambulans, som då hade två läkare med sig, möttes, fick in läkarna i bilen och så plattan i mattan till sjukhuset. Allt gick bra och nu är de hemma igen. men jag säger bara det-tänk om detta varit min andra syrra och något av hennes 4 barn. hon bor nämligen ett avsevärt antal mil längre ut på landet.
Vi pustar alla ut här ikväll i rena efterchocken.
Sådärja Ingis! Jag SA ju att det inte var någon fara! Vad skönt att ha det konstaterat.
Har just suttit i telefon med Daa en stund. Hon satt fast i trafiken eftersom snöovädret orsakat olyckor på hennes väg hem. Helt stillastående, minus -23 och noll sikt. Inte så kul! Men nu har vi lagt på, eftersom det började rulla igen, så jag väntar snart sms att hon är väl hemma hos man och barn igen. Usch! det är verkligen så himla sårbart med trafik och vargavinter och hur nabbt det blir allvarligt om man blir stående.
Jag tycker vi är lite för nonchalanta med sådant i förhållande till att ge sig iväg med småbarn i bilen. (inte Daa nu då, utan allmänt) Jag menar, vad gör man om man blir stående i många timmar och man har en spädis med sig? Nä, då får man ställa in evenemangen tycker jag. Som nu, när SJ ställde alla tågen uppe i -40 området. Det ska gnällas då, att "så fort det kommer lite snö och blir några minus..", jo, men nu är det ju så, att blir man ståendes mellan Narvik och Boden ute i skogen och ingen tar sig dit och man själv inte kommer därifrån, så blir det inte så kul i ett strömlöst tåg. Det blir livet det handlar om då. Sådant tror jag vi har lite svårt att verkligen ta in i skallen, för vi lever liv där det ganska sällan ställs på sin spets på det sättet.
Daa är välbehållen hemma igen!
Men hon åkte förbi ytterligare två otäcka olyckor längs vägen. Hujedamej!
Mugglan, under min uppväxt uppe i norra Sverige, så var det faktiskt rätt vanligt att man hade skoteroverall, dito kängor och snöskovel etc i bilen. I synnerhet som detta var före mobiltelefonernas tid.
I min lilla hundkoja har jag åtminstone reflexväst, snöskovel, filt, startkablar, startgas, låsspray/olja, spolarvätska, olja och sop, bogserlina och lite sånt. Och så brukar jag se till att slänga in tjocka vintermössan och handskar även om jag bara ska en bit. Men egentligen ska man ju fasen ha en thermos med varmvatten och ett par thepåsar också, plus en bigpack-låda med sand...
...ni vet att jag bor i ett vedeldat hus för att då överlever jag längre ifall Ryssen kommer va? 
Melodifestivalen:
Jag tyckte till min besvikelse att ingen låt var bra! Ingen!
jag gillar annars Daniel, aka The Moniker, och ifjol tyckte jag hans låt var en vinnare, men i år...ZZZZZZZZZZZZZ. Och folkmusikbruttorna är annars helt min stil, och sådant jag gärna lyssnar på hemma. Också ZZZZZZZZZZZZZ.
Men hörde ni Sanna och Kalle på Så ska det låta igår? Jag älskar när de gör den där duetten! http://svtplay.se/t/102966/sa_ska_det_lata
33:50 i programmet.
Det var det här eländet som Daa satt fast på grund av. Fy vad otäckt! Tur att allt är bra med vår vän däruppe! 
Klockarbol, ta två kakor. Minst.
Ibland känner man sig riktigt korkad.
Ett exempel på sådant tillfälle är, när man nogsamt bett sin sambo sätta i motorvärmaren i min bil innan han sticker till jobbet. man har till och med påmint om saken genom att skriva en stor lapp och lägga den på hans skor "Kom ihåg motorvärmar'n".
Sent på natten har man dessutom förberett morgonens bilstart i så måtto att man skottat fram och sopat av översnöade bilen. Tidgt nästa morgon går man ut och kontrollerar att maotrvärmaren (och därmed också kupévärmaren) är på. Man kontrollerar attdörren går att öppna. När den inte gör det och den där tidigare nämnda låssprayen visar sig ligga inne i den låsta bilen, går man in, hämtar hetvatten i plastpåse och tinar efter konstens alla relgler upp låset. Då Kan man även vinkla om kupévärmaren och få värmen spridd optimalt i bilen. Mycket nöjd med sina förberedelser och framförhållning, erbjuder man sedan sonen skjuts till skolan, ergo han kan ta det lugnt en extra stund jämfört med vanliga dagar.
I god tid går vi sedan ut för att åka iväg i varm och välpreppad liten bil. Humöret är gott.
Inte en tillstymmelse till liv i bilen.
Jo, en liten änslig rossling. men ingen gnista och definitivt inget brum.
Det går efter en stunds febril eftertanke upp för den tidigare så nöjda kvinnan, upp ett stillaljus, som gensat sprider ett rodnadens rosa skimmer över morgonens annars blåa toner. Batteriet.
Det är ganska bra att komma ihåg det faktum, att när det under många dagar i sträck är rekordlåga minusgrader som visas på termometern, är det vanligt att batteriet drar ur i bilar. Särskilt i små gamla bilar som ingen ens funderat på att använda under tiden bilens ägare haft influensa.
I de fall man då tänkt sig att starta nämnda bil för att åka iväg på läkarbesök-eller vilket annat besök som helst föralldel-kan det anses som en utomordetnligt god idé, att istället för att be sambon flytta över motorvärmarsladden mellan familjens bilar, ha använt samma eluttag för att koppla på batteriladdaren över natten. Sambons bil hade fått klara sig utan motorvärmare och ha hade fått åka iväg utan skönt uppvärmd kupé. Men jag hade själv kunnat gå ut och byta batteriladdare mot motor/kupévärmare på min egen bil.
Det hade gått lättare att komma iväg till doktorn då. och min son hade sluppit bli snuvad på skjutsen och med lång näsa istället få springa till skolan, mycket senare ute än vanligt.
Det är sådana saker som framstår som pinsamt självklara i logikens obarmhärtiga ljus. Då, när man innser vidden av hur korkat man egentligen tänkte kvällen innan, då man självbelåtet och nöjd lade sig med en känsla av att vara smart, välförberedd och förutseende.
Bara som ett exempel.
September, det skulle lätt gå att skriva en lika lång betraktelse över det djupt opraktiska telefonsystemet vårdcentralerna tillämpar; alltså det där man bara kan knappa in sitt nummer och sedan-när DE väljer-bli uppringd.
Det går ju så dåligt att meddela "hej jag blir sen, ni kan ta en annan patient så länge" då. Men, en bit in på min bokade tid fick jag fatt i dem iallafall. Och då bad jag att de skulle göra så, att läkaren ringde upp mig, eftersom mitt ärende egentligen mest handlar om att jag vill få remiss vidare. Sagt och gjort. Läkaren ringde och jag får betala för en telefonkonsultation istf uteblivet besök. Här kan det vara värt att veta att just tel.konsult. kostar mindre än ett uteblivet besök gör, ifall ni får anledning själva någon gång.
Fast, jag kommer att få återkomma på måndag ändå, för skriva remiss utan att ha undersökt mig igen ville hon inte. Inte för att jag fattar vad hon ska komma på den här gången. Hon har redan klämt på mina knän en gång och sedan bara konstaterat att "ibland får man ingen riktig förklaring på varför man har värk, utan får fokusera på att hantera och leva med den".
Även om det skulle vara så att man aldrig kan svara mig på vad det är fågan om, så kan ett kläm på VC knappast betraktas som att man blivit utredd så långt det går. Därför vill jag skickas vidare till någon som är specialiserad på värk och kanske sedan ha en annan plattform att kunna skaffa verktyg för att hålla mig så smärtfri som möjligt.
BS, OH ja de där rycken man utsätts för i kollektivtrafiken! Man har ju både ramlat rakt på andra medresenärer själv och otaliga gånger fått vilt främmande människor i sitt eget knä. Tillräckligt jobbigt redan utan handikapp. När man har värk är det helpissigt. och så kan man ju undra hur det skabli när man blivit äldre och skruttig på allvar. Då gäller det att hålla i sig för kung och fosterland. Eller för lårbenshalsen, ifall man inte är rojalist.
