Leksi: jobbigt att lilla A är sjuk så mycket. Lille vän...
lanovia: Skönt att du och E fått sova så gott i natt. Det gör gott för välbefinnandet.
Ingis: kul att höra av dig. Skojiga planer ni har. Hoppas allt klaffar och blir supermysigt.
Ninnis: åååh, inskrivning! 
*gottar mig i mina nya kunskaper om æbleskiver*
Hvidis: halvvägs redan? Wow.
). De kommer att ha värkstimulerande i högsta hugg, för det är vanligt att värkarna försvagas när 1an är ute. En förlossningsläkare kommer att vara på plats i förlossningssalen och gänget som gör akutsnitt kommer, om jag förstod det rätt, att ha något högre beredskap än vanligt.
Fru E: jag håller med Ninnis att det är okej att tycka synd om sig själv ibland. Men det är ju så, att man kan vilja välja sina tillfällen när man visar sig utan mask. Här behövs i alla fall inga fina masker och putsade fasader. *kramar om igen*
Faktiskt har jag inte så mycket sammandragningar nu. Det är lite olika. Ibland kan de göra ganska ont och det ska man ju vara aktsam på, men det känns som att det är inälvor som kläms och inte några värkar som är på gång.
Jobbigt, Fru Sy. Visst låter det hoppfullt det läkaren och din mamma säger, men ändå... Ska hålla tummarna för er.
Flamman: skickar en hel massa kramar till dig. Precis som Heloise skulle jag vilja ta med dig till något trevligt ställe och bara skämma bort dig.
Heloise: bra att Elise visar var skåpet ska stå. Så underbart att hon protesterar när det inte blir som hon vill. Och ja, du är en supermorsa. *kram*
lanovia: *hjärtar nyfikna lilla spillevinken*
Tanken på förlossningen känns inte så farlig. Men jag vet faktiskt inte om det är förnekelse eller om jag är trygg på riktigt. Det som känns lite obehagligt emellanåt är väl att vi inte har någon aning om tidpunkten. Fast så är det väl för de flesta.
Jag kan bli ganska nervös om jag får en sammandragning som känns mer än tidigare, men det är kanske för att jag inte riktigt vill att det ska ske än. Tänkte packa Väskan i veckan, så vi får se hur det känns då.
Jag känner mig inte heller särskilt orolig för att Fälga ska födas i säte, för statistiken säger att det brukar gå bra.
Däremot är jag duktigt nervös inför att axla rollen som mamma och ta hand om två små liv. Jag längtar så efter dem, men är samtidigt rädd för hur jag ska fixa det. Tur att min make är en lugn och sansad person.
Ninnis: åh, vilken skitjobbig sits! 
Och ännu jobbigare att ni inte är ense om hur ni ska göra. Jag tycker som Blommis: prata med ivf-folket först.
*en hel säck med kramar*
Fru Sy: du gör det så bra med din graviditet. Inte kan du hjälpa att kroppen reagerar som den gör. Klokt att kolla upp livmodertappen, så ni slipper fundera över det över helgen. Och ta alla chanser till vila.
Muggles: vad gäller att amma tvillingar så sägs det att efterfrågan styr tillgången, så inträffar inget annat problem borde det ju kunna fungera. Hoppas det går bättre för dig den här gången.
Blommis: jag tror också att Blompojken kommer att ha en hel massa underbara minnen av sin mamma och att diagnosen inte kommer att sätta några spår hos honom.
Förresten hade jag också blivit arg om maken hade lovat dammsuga och sedan lämnat det så halvgjort (fast i den här familjen är det jag som är slarvern, är jag rädd...)
Flamman: det skulle ju onekligen vara ett lyft om du fick slippa energivampyren. *kramar om*
lanovia: du och din make har ju pratat om graviditet och kommit fram till att det är okej. Tråkigt att folk ska ha så mycket åsikter och göra er ledsna. *kram*
Tack för peppande ord. Det borde gå bra. Vi har "samlat" på tvillingar och tvillingföräldrar som verkar normala ända sedan vi fick beskedet att vi väntar två stycken. Även om jag är lite lur om att nervositeten inte beror på antalet utan själva grejen med föräldraskapet.
Har lagt fram prylar som ska ner i BB-väskan. *hick*
Heloise: en megakram till dig och din fina familj. Inte så konstigt att du blir mentalt dränerad av allt som försigår.
Hur länge måste ni vänta på svar den här gången?
Blommis: otacksamt med godistillverkning som inte uppskattas.
lanovia: eländes indianer till att narras!
Ninnis: *hjärtar fina lilla krabaten* Så skönt att du och din make kunnat prata, så att ni får känna er lugnare. *kramar om*
Fru Sy: god jul till er också! Ska hålla tummarna för en perfekt tapp.
Jag är vimmelkantig av trötthet. Först en natt när jag bara inte sov, följt av en natt då jag väcktes med en och en halv timmes mellanrum av sammandragningar och/eller behov av toabesök och det följt av en natt då jag väcktes ca en gång i timmen av samma anledning som natten innan. Det är svårt att äta och de flesta måltider slutar halvvägs med att jag svårt kväljande får spotta ut maten som utan förvarning blivit vidrig. Det kanske är normalt när barnen börjar bli större? 
Här laddas inför förlossning, jajamen. Dåligt med sömn och lite mat. *gnäll* Tack och lov att jag är ledig på dagarna...
Maken berättade att en av hans arbetskamrater kom med påståendet att jag måste vara hemsk nu såhär mot slutet av graviditeten, "för det blir ju kvinnorna". En stund skrattade vi åt att jag är snällare än någonsin, där jag sitter stilla på soffan och på sin höjd gnyr lite när jag ska resa på mig och magen protesterar.
Firandet av förlovningsdagen, 22 december, blev inte mer speciell än en tv-kväll. Men det var ganska mysigt ändå.
Kikar in för att önska er alla en god jul. Må julefriden sänka sig över er och era familjer. Många kramar, kära vänner. 
