I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Daa: kör försiktigt, vännen!
Daa: kör försiktigt, vännen!
Daa: pustar ut. Så bra!
Flamman: så tråkigt med din mamma Bra att ni är där och kan avlösa er pappa i nu och nä.
Här har vi fortfarande sjukstuga Jag blir hemma i morgon med för trots att jag är feberfri hostar jag och är alldeles matt och det blir Bvc eller vc eller akuten med j i morgon för han har fortfrande feber, även om den bara är på 38 nu, men han hostar och dricker inte de stora mängderna och aptiten är fortfarande borta.
Sista dagen på jobbet på torsdag- hoppas jag hinner dit.... På fredag drar vi till hufudstaden barnens lilla kusin ska döpas! Fördelen med denna sjukdomen är väl att jag slipper köpa ny klänning, jag kan få plats i en gammal trasa som säkert är så gammal att den är modern igen...
Nu ringde de precis från jobbet- firman som skulle ta över efter oss på fredag är inte redo. Så vi hänger på det i en månad till. Känner det som att jag fått en dörr stängt i ansiktet precis när jag var på väg ut. HUR ska jag frammana entusiasm och arbetsglädje hos kolleger som redan är avskedade och ny personal ska uppläras pga att några redan hittat nytt. Alla förändringar pga uppgradering av hotellet ska det hittas lösningar på, den lotten ligger på mig, med jag blir faktiskt sur. Måste vara kall och beräknande och förhandla om varje minut. Både för mig och tjejerna.
Blommis: det skulle vara skönt att göra det, men det är tyvärr inte vi som förhandlar- det gäller tre hotell i Sverige och vi har blivit tillsagda att det är sista chansen att visa vad vi går för så vi kan behålla kontraktet kanske. (yeah right, jag äter min hatt!)
Ja, blommis, det är slitsamt och omänskligt. Pengar pengar pengar. Varför kan det inte handla om kvalité och samarbete istället?
Jo, nu ska jag vara glad och tacksam för att jag har ett jobb som jag tycker är kul att gå till i en månad till! Blev bara så snopen!
Blommis: det tar jag och skriver under på omedelbart, rakt av och med feta understrukningar och rosa highlighter. Och på toppen sitter den samvetslöse indrivaren och inkasserar. Pest och pina!
Ska hjälpa en av tjejerna att skriva ett CV/ ansökan som hon kan lämna på hotell, så hon kan slippa bemanningsträsket. *hoppas* (Olojal? Jag?)
Låter gott med öl, flamman!
Blomman, jag tycker att det är så bra av dig att säga ifrån om vad du kan finna dig i. Att du har den styrkan och modet att stå fast.
Många av mina kolleger vet inte ens om att de har rättigheter, rätt att bli fastanstälda OM de jobbar mer än X antal timmar i X många dagar. De vet inte upp eller ner utan står bara där med hatten i handen, eller telefonen i handen morgon efter morgon och väntar på att vi ska ringa upp. Så de kanske kan få tjänat tillräckligt mycket pengar så att de kan köpa ny vinteroverall till barnen, eller betala hyran själv denna månaden. Nä. Det är inget roligt liv alls.
Jag och min närmste chef, i företaget, vi propsar på och pratar om att sätta oss ner och skriva ihop ett bra förslag om hur vi kan göra detta företaget till ett mer etiskt och humant företagande. Hur vi då kan "sälja" (för det är det enda som skulle kunna få de högsta cheferna til att gå med på något sådant) företaget bättre, eftersom många kunder efterfrågar just ett mer etiskt och humant företag. För vem som helst, som har en gnutta samvete, sitter med en dålig smak i munnen när det gäller att utnyttja människor på detta sättet.
FY vad det blåser här förresten! Måste upp i huset och käna om det gungar!
Jo, blommis, så brukar det ju vara. -Man är precis där man ska vara, man ska bara förstå varför...
Eller så måste jag bara känna att det är någon mening med det jag gör. Jag kan inte bara, helt sonika spendera, så mycket tid från min familj, mina älskade ungar, lämna dem till att bli uppfostrade i en INSTITUTION, (för bövelen!) utan att det ska vara en jävla bra mening med det. Helt ärligt.
Solde: usch vad jobbigt! Och sorgligt. Och tragiskt.
Har landat i hufudstaden. Det är vackert här.