Hej! Hemkommen från en fantastisk konsert med först Sofia Jannok och sen... Laleh!!! Alltså den tjejen... vilken begåvning!!!
Inte bara skriver hon underbar musik och sjunger så bra så det gör ont... Att så mycket värme och energi kan rymmas i en så liten, späd kropp. HOn verkligen lever sin musik.
Jag är helt blown away.
God natt!
Klockarbol: Bra jobbat i helgen!! Tyvärr har jag inga tips mot den sortens träningsvärk.
Jag var inte och åkte skidor i helgen. Däremot var jag en lång och mycket rask promenad så jag har träningsvärk idag. OCH så rensade vi ut skrot från garaget och pannrummet. Jag har nu blivit av med sängarna och madrasserna. puh.
Igår fick jag veta att exet kommer hit denna vecka. Han har dock inget sagt varken åt mig, flickorna, eller våra närmsta vänner. Bara åt de vänner som jag inte umgås med.
Han hade sagt att MIG ville han absolut inte se öht, att jag skulle få lämna barnen på hans bekantas gård... Och att han vill ta med dom och åka slalom 30 mil bort.
Vore ju bra att veta i förväg. Kan ju faktiskt vara så att vi också har ett liv, där vi planerar att göra diverse grejer. OCH så kan det ju vara så att barnen behöver ta ledigt från skolan.
Men nej, han ska visst dyka upp som gubben ur lådan och vi ska hoppa upp och ner av förtjusning och lägga allt annat åt sidan. HAN har ju kommit och han ska träffa barnen... typ... Eller så kommer han inte träffa dem alls... Också ett fullt tänkbart scenario.
Skulle inte förvåna mig om han kommer NÄSTA vecka/helg, för han har fått höra att vi planerar att åka tors-sön till Finska lappland och åka slalom med gemensamma vänner från Ryssland. Bara för att förstöra förstås. För att vi inte ska kunna åka. För att flickorna ska måsta välja: Slalomresa med vänner eller pappa. För att jag inte ska fara och göra det jag tycker är roligast av allt... för att jag inte ska göra det med musikern OCH framför allt inte med våra gemensamma vänner, som inte längre hör av sig till honom för de tycker han betett sig som ett svin.
Huvvaligen vad jag får ont i magen 
Tack för kramen Klockarbol!
Nej, han är inte en del av vår familj längre. Han är barnens pappa.
Och hade han bott närmare så hade jag agerat precis så som du beskriver. Sorry, vi har andra planer. Gör om och gör rätt.
Men så har jag inte hjärta att göra mot mina barn. De lever ju ständigt med skräcken att de aldrig mer får se sin far. Och som de längtar efter honom...
Så just nu känns det som att det är läge att be en bön att ska nu exet dyka upp, att han gör det NU i denna vecka. Så vi kan skona barnen från ännu mer samvetskval och smärta.
By the way: Exet gav ju T sitt gamla telefonkort (Comviq). Nu har det kommit ett par sms från tjejer i hans hemland som skriver på det språket (men T kan ju läsa även på det språket) till honom och frågar varför han inte hör av sig, länge sen sist, kommer du ihåg mig osv....
Så jag tror att han haft fler än den här Slamkryparen, som han hållit varma under det här senaste året.
Är så otroligt glad att han inte är min äkta hälft längre utan nu är han Slamkryparens bekymmer... hehe....
V-Å-R-D-A-G-J-Ä-M-N-I-N-G
Smaka på det ordet mina vänner 
http://www.dinstartsida.se/solen.asp
...och det här tolkar jag som att vi nu har passerat er sörlänningar, hihi 
Klockarbol; jag blir helt MATT när jag läser om ditt ärkeas till ex... 
Jag har också en dörr hemma (sovrumsdörren) som har ett hål. Exet som slog knytnäven genom den en sen natt när jag sexvägrade för att han var full och bråkig.
Han lovade att byta dörren åt mig, men det gjorde han aldrig. Kollade själv på Blocket ett tag, med det var också nåt med måtten och gångjärnen som inte stämde.
Nu har jag sparat den med flit, så att när jag blir lite nostalgisk och börjar svikta mentalt i huruvida jag gjorde rätt eller ej, så behöver jag bara slänga en blick på den dörren, så VET jag att jag gjorde rätt som inte tog tillbaka honom när han låg och krälade kring mina ben.
Självklart skall dörren bytas framöver, när vi byter alla andra dörrar och börjar piffa upp huset, jag och musikern ♥.
Och du Klockarbol, varken du eller jag behöver skämmas!! Jag förstår dock hur du tänker, jag brukar också tänka så att jag måste vara en blåögd idiot som levt med allt detta... Men jag vägrar skämmas. För faktiskt så var mitt ex inte så där förut. Vissa egenheter ja, det har han haft, men hans dåliga sidor och NYA ännu sämre sidor kom fram under sista året. Detta tror jag beror på att hans diagnoser gjorde sig mer och mer påminda. Det är inget som jag kunde förutse eller råda över.
Människor förändras. Så är det. Det smyger sig på och man ser det inte på en gång. I början tror man det är tillfälligt och att det går över.
En annan viktig faktor är också att vi har verkligen älskat våra män.
Jag har då definitivt älskat mitt ex vanvettigt. Annars skulle jag inte ha skaffat barn med honom! Och som Hvidisen skriver, kärleken har en tendens att vara blind. Och väldigt förlåtande och överseende.
Men den personen jag älskade finns inte mer. Tyvärr.
Jag tänker inte skämmas för att jag älskat fullt ut av hela mitt hjärta. Att personen som var föremål för min kärlek valde att stampa på den och strimla den i tusen bitar, det är inte något som jag tänker gå med nedböjt huvud för. Det tycker jag inte att du ska göra heller, min vän ♥
Kram!!!
Blommis!! 
Vilket äventyr!! Vila ut nu gumman... ♥
Ninnis *vinkar* jag ser din gröna plupp.
Syrinx, lycka till!!
