I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Blomman; jag blir inte alls arg eller nåt sånt. Jag förstår precis hur du menar.
Men jag vill ändå påpeka, det kanske inte har framgått här... :
Jag planerar inte utifrån det han säger till andra. Det enda som jag fäste någon vikt vid var när han sms:ade till T i torsdags att han kommer på tisdag (igår) och att hon skulle säga till mamma (mig) att de skulle åka iväg med honom påskhelgen. DET var nog det enda som jag tog som riktmärke inför påskens planer. MEN jag hade dock i åtanke att det mycket väl kanske inte blir så. Det är barnen själva, eftersom han skrev till DEM som tagit fasta på det... Trots att jag försökt säga till dem att mycket kan hända och planer kan ändras osv. Och tyvärr svek han igen
När han var på väg hit förra helgen så skrev jag åt honom att "kul, men bara så du vet så är vi borta tors-sön, planera din resa hit bättre. Ungarna har lov 6-15 april".
Kort o koncist. Och han ändrade planerna.
Så jag tycker nog att jag ändå håller på mig och mitt och inte låter honom styra våra liv.
Att han själv är så dum så han skriver till barnen att han kommer då och då, sen inte dyker upp och dessutom inte bemödar sig om att meddela att han ändrat planerna... Ja det kan jag inte göra så mycket åt. Annat än att ta av T mobilen som hon fått av pappa i present. Det tänker jag inte göra. Det jag däremot gör är att försöka göra dem medvetna om att ett "löfte" från pappa inte alltid är ett "löfte" utan mer ett kanske... UTAN att svartmåla honom för den skull.
Nej, jag är inte orolig att han rövar bort barnen. Det finns inte plats för dem i hans och hans "nyas" liv.