I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Hallå tjejer!

Jag drar uppåt norr imorgon, med hund och trulig 11-åring. En heldag på tåg och buss, men det ska väl gå bra. om ett par timmar kommer Piggelin med familj hit och stannar över natten, så nu är det ett ryck här med lite avstädning så badrum och sådant kan besökas av andra än familjen typ.

Innan dess hade jag tänkt mig ut för min springrunda också. jag måste bara skrika ut det sensationella att jag igår slog mitt rekord med SEX minuter! Alltså, fattar ni, jag sprang SEX minuter längre än dagen inann, och då hade jag redan den dagen slagit rekord med en minut. Jag höjde mig sju minuter på två dagar och nu, mina vänner, har jag avancerat från de där första 13 minuterna av nära-döden-upplevelse och två stackars km, till 29 minuter och snart närmare 5 km!!! En minut till och sträckan mellan ett visst träd fram till en viss stig bara, så har jag klarat det jag trodde skulle ta till typ slutet av september att uppnå. Att kunna springa i en hel halvtimma i sträck utan att stanna. Hade någon sagt det till mig för två månader sedan, hade jag garvat ihjäl mig.

Hemma igen!

Nog för att det äe jättekul att träffa sin familj och vi har haft fina dagar, jag, blompojken och hunden, men guuuuuuu vad skönt det är att komma hem, gå på sin egen toalett (länge) och sova i sin egen säng med kudden man är van vid!

Vi har rest, gjort utflykter kors och tvärs, varit på festival, fiskat, badat, promenerat och sprungit lite, spelat krocket, minigolf och boule och skjutit med luftgevär,pratat en massa allvar och tagit igen en del  av allt man inte får på avstånd. Det är hundar, ungar och fullt ös och jädrar i min låda vad trött man blir till slut, mitt i det roliga.
Fast jag har haft vett att dra mig undan en del med en bok, främst de dagar vi var hemma hos mamma. Jag vet av erfarenhet att jag inte klarar att vara för tätt inpå för många timmar om dygnet. Inte minst är det riktigt jobbigt det där att se sina anhörigas olika sidor och när de visar sina sämre inse att det är ens egna sämsta också...bah! Konfrontationen med vem man är och vart man kommer ifrån, hur allt blivit och hur man skulle vilja att man var, men kanske inte alls riktigt är och att hur det nu än är, så är det dessa man har, denna man är och livet är så kort-och stubinen också stundtals mitt i besök hos andra och deras rutiner och välvilliga extraomsorger.
Kluvenheten i att å ena sidan önska att vi bodde närmre, så man kunde träffas lite mer vardagligt (allt blir så intensivt när man åker iväg så här), och samtidigt inse att det i vissa avseenden kanske är tur att vi har ett rent fysiskt avstånd (somligt i fråga om hur folk mår och gör tenderar att ta en hel del fokus och oändliga mängder energi)

Härhemma väntade papper från a-kassan att jag fyllt i något fel och måste skicka in omigen innan de ger mig pengar. Just sådana saker är skönt att åka bort ifrån. För just ja-jag skulle ju tänka ut vad jag ska bli när jag blir stpr. det har jag struntat i några dagar när jag åkt till familjen och regregerat tillbaka till mina ursprungsrelationer. Fast även de tycks fktiskt utvecklas och mogna något märker jag-kanske växer vi upp till slut, något lite, en stund innan vi dör...

Nu tycker jag det kan ta slut på allas semestrar och allt sommar-special. Det är dags att tråden vaknar igen och jag skulle vilja veta lite hur alla har det. Kom igen nu ladies-jag vet att det är hundar och ungar och gud vet allt, men en liten bit till i verkligheten måste vi väl klara att hålla oss lite ihop och up to date? Nu får vi skärpa oss och få ner några rader var, så det inte blir smygläsare av oss allihop.

Ös på bá! Like we used to ni vet. Med nonsens, vardagligheter, viktigheter, onödigheter, skojigheter och nödvändigheter. Jag saknar er! 
Vad gör ni? Plockar blåbär, byter blöjor eller målar om i sovrummet? Jag vill veta!!!

Medan ni berättar släpar jag ut blompojken i skogen och springer. Han är mutad med onsdagsmys istf fredagsmys, med anledning av herrarnas kvart mot Danmark ikväll.
Jag har bara 2,5 kg kvar till mitt normalBMI, vilket är något jag är oproportionerligt stolt över. Jag har firat mig själv lite i förskott genom att beställa några böcker på Bokus pocketrea. Man ska ju ha vilodagar också...

Förresten så är det två personer som hört av sig om vagenen. Båda vill få se den. Den ena vill byta mot en bil. Hoppas hoppas hoppas att någon av dem nappar!
Om jag inte är helt ute och cyklar så är det en sådan här bil de vill byta mot:
http://www.bilgaraget.se/mercedes-benz/viano/757648
vilket kunde vara en tanke ifall jag nu ska gå vidare mot att ha eget. Då funkar det dåligt med min mini cooper ju.

OOOOOOOOAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!

Sveeeeeerigeee shallalallalaaaaaaaaaaaa!

herregud! Vi slog ut Danmark ur OS! Jag dööööööör!
Hallå!!! Det var liksom strofavoriterna till guldet vi gav pisk!

HEJJA SVERIGE!!!

Hvidis, jag tycker löpningen går över förväntan och alldeles utmärkt. i synnerhet som jag trott att jag inte skulle kunna springa alls med mina onda knän.
Nu springer jag 5 km på runt 30 minuter plus minus ngn minut beroende på bra eller dålig dag, och det trodde jag ALDRIG jag skulle klara.

HEJJA på dig och din 70-gräns! Det ÄR ju så gött när man åter får på sig kläder!
Men vad läskigt med underredet! BRA att du ska kolla upp det!

Nu måste jag kolla lite mera på OS....

Sverigeee shalalalllaallaaaaa! *gallskriker fast glad*

LEKSI! Vad är DETTA för big news bara sådär helt plötsligt en regning dag!!!

GRATTIS! Vad roligt!

Apråpå min springning, så skulle vi mäta upp rundan igår via "runkeeper"-appen, me den sa att pga dålig gps-täckning kunde svaret bli fel. jag hoppas-och tror-verkligen att det var fel också, för den runda jag från dörr till dörr uppskattat till ca 6,5-7 km (baserat på hur snabbt jag går) blev enligt runkeeper bara 4,8, och det skulle innebära att den del av rundan vi springer (den som inte är på asfalt) bara är 3,2 km, vilket är HELT osannolikt. SÅ sakta springer jag faktiskt inte, och gå kan jag banne mig göra redigt snabbt, så det så. Alltså är min promenadtid för rundan på 60 min när jag går mitt max, och 70 när jag bara går raskt, eller 80 när jag har hunden eller annat långsammare sällskap, en god indikation på att sträckan är ca 6,5 km, o inte tom 7.
Nu täker jag fasen gå till Blompojkens skola och be att få låna den där rullgrejen de har, som man kan köra framför sig och som räknar meter!

Klart pom-pomsen är redo! Jag laddar för fullt, och jag tänker skjutsa sonen till träningen, dra hem fort som tusan och sedan låta far i huset åka och hämta pojken. Jag SKA se den här matchen. Hunden ska pinkas i förväg, middag blir kålpudding som värms upp i ugnen, och folk får äta den när det behagar.

ÅH! Nu kom solen fram! Här har regnet stått som en gardin utanfr förnstret, med kolsvart himmel. Då ska jag skynda mig ut och ta en prommis med vovven.

Satanigatandärsatten vi har MINST ett OS-silver i handboll FATTAR NI BRUDAR!!!

Jag tror jag smäller av!

Smällt av har det för övrigt gjort i min lilla bil också. Jag böjde mig ner för att kolla om det kanske var hål i avgasröret-då fanns där inget rör. Döm om min förvåning. Undra på att bilen låter...

Helooooo Snobben! (min son gillar din avatar Ninnis, liksom jag)

Ja men eller HUR visst måste den stämma, min uppskattning av avståndet alltså! ALDRIG att det tar mig en timme och tio minuter att i rask takt gå 4 km.

Apropå gå, så är det byns egna dag idag, så vi ska traska ner i samhället och kika på vad det är för olika saker på g. Det är -än så länge-soligt och fint, så det passar bra att spankulera lite och försöka vara lite social i byn.

Åh,jaså kan sådantspela roll? Backar alltså? för min runda är ett enda uppochnerochuppigen de första tre km. Fast den sa ju till att den hade dålig connection, så det kunde bli missvisande resultat, så jag tänker minsann låna den där meterräknargrejen-om jag får.

Solde, det där därhemma låter misstänkt likt något jag sett ett flertal ggr bara i min direkta närhet. det verkar som om Reinfeldt kanske har en poäng utan att han vet om det-några gubbar jag känner har klarat mycket dåligt att gå i pension. Mycket dåligt! Jag hoppas ni kan mötas  och prata ut. Gissningsvis finns där en massa ångest hos honom, det brukar ofta ge just irritation och snabba snedtändninger. Jag talar av egen erfarenhet därvidlag. Jag blir en dålig person full av elakheter när jag mår tillräckligt risigt. (det gäller kanske de flesta av oss? )
Kom ihåg att vi bygger våra identiteter runt vad vi gör i det här landet. När man då av olika orsaker inte längre, eller för tillfället, inget gör i jobbhänseende, så är det lätt att tappa självförtroende, självaktning, känslan av mening och sammanhang, få dödsångest och panikkänslor osv. Det är ganska påfrestande känslor och är man inte ens medveten om dem, blir det ju inte lättare. Jag skulle tro att han egentligen just nu behöver massor av bekräftelse. Sjukt nog sopar vi ofta till just dem vi vill ha bekräftelsne av-så de inte ens vill vara med oss...

Idag har jag så in i vassens ont i armarna att jag egentlgien inte kan hålla dem så som jag gör när jag skriver-eller hålla dem på något sätt alls för den delen. (så jag kan lika gärna skriva, eftersom allt annat också gör ont)
Vi skulle ju visa vagnen för de som har en bil att byta med igår. Jag var med den här gången och fick en smärre chock när jag såg vagnen. (sambon har visat den själv för de som tittat senaste tiden, så jag har inte sett den på eett bra tag). Den var ju så SKITIG att jag bara stod och glodde. Nog för att sambon sagt att han pratat med folk om att "ja den behöver ju tvättas av, men det är lätt gjort", men inte hade jag ju då föreställt mig DEN nivån på det hela.
Nä, men konstigt att kvinnorna i de olika sällskapen inte nappat...

...jag kan ju utan att lägga ut texten över hela sidan meddela att just nu står en nytvättad vagn på samma plats där ett gammalt härke stod igår. Han är tvålad, sköljd, torkad torr, gnuggad med ett special-rubbmedel för extra djuprengöring, putsad ren efter det, och sedan invaxad och efter det polerad. Sammantaget har vi gnuggat hela vagnen uppifrån och ner, runt om, med frenesi och envishet sex ggr. Vagnen är 3*10 meter, så det var lite yta. Jag kan egentligen inte längre göra just sådant där, men vad fasen, så där kunde den ju inte få se ut! Och nu är den faktiskt fin.  Nu i veckan ska vi åka och göra en insats på insidan också, så att helheten blir så fräsch som möjligt.

Sambon tycker att vi kan ta bilen i byte-om de som tittade nu skulle nappa, men jag känner att jag inte vill ha den där bilen. för rostig, för dyr fordonsskatt, stor men utan flera fördelar jag hade sett på en liknande bil...
Jag förstår ju sambons känsl-han vill bara bli av med vagnen. Men att göra ett byte med så pass dyrbara saker och bara vara helt känslomässig åt det hållet, blir ju fel tycker jag. Man måste ju granska bilen som om man faktiskt stod och tänkte köpa den för själva bilköpets skull liksom, tänker jag. men jag vill inte säga nej och sedan få skit längre framom vi inte blir av med vagnen och så ska det vara mitt fel "för vi kunde ju haft en bil istället men du ville ju inte"

Får jag fråga en sak? Vad har ni för fordonsskatt på era bilar?