I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Heloise!
Där är du ju!

Jamen vaddå, ni ska ju ha hela huset ni ska köpa fullt av ungar, så det är väl inget att vänta på?
En hel koloni med lockiga små underverk som kutar omkring, bland hönor, hästar och får. jodå, så blir det det vet jag!
Du kan har som en 4-H gård där du jobbar med att ta emot barngrupper med heldagsupplevelse med sagostunder, äventyrsbanor och all möjlig integrerad språk-bok-och natur-och djurupplevelse. De får mat och hela killivitten. Fatta vilken multikompetens du har! Däremellan kan du ha en webbshop och sälja böcker och så skriva lite själv när läget är rätt för det.  

Woaaa vilken syn jag fick framför mig nu! med barngrupper från hela världen som kommer åkandes med sin personal och sina föräldrar och får möten och samvaro, och värsta bästa specialpedagogiken och bara bästa superupplevelsen för helt vanligt ovanliga och ovanligt vanliga barn. Mycket stimulernade bilder i mitt huvud.

HEJJA!!!!

Vad knäpp du är Daa! Du skriver ju jätteroliga saker!

Fast inte så kul när läkaren visar oro-klart det är svårt att varacool då! Och typiskt att man alltid kommer på en massa efteråt som man hade velat fråga eller säga. Då kan jag hållapå och diskutera-gärna mitt i natten istället för att sova-i mitt eget huvud tills jag är helt utmattad och ändå inte fått rätt och upprättelse gentemot den där dumma dumma personen som var så orättvis, eller vad det nu var saken gällde.

Jag är också på dåligt humör idag. Såpass dåligt att jag både mailade AF och undrade vad (fan) som (inte) händer egentligen, (det inom parenteserna skrev jag bara i mitt eget huvud) och lånade en bok på bibblan med titeln "Nu jävlar!". Det passade liksom in på min sinnesstämning.
Jag blir så less och är så trött på sakernas tillstånd just nu att jag kan kräkas. Jag hade trott att jag skulle få gå starta eget-kurs nu i höst, men nu verkar det-jo för AF ringde givetvis upp mig efter mitt mail-som att det blir tidigast efter jul. Jaha men vad bra att jag slösat bort hela hösten då. Då hade jag ju -om jag vetat detta-kunnat gå någon annan kompetenshöjande kurs-som att läsa upp min matte då tillexempel.

Nu vill hon ju givetvis att jag ska hoppa på just matteuppläsningsprojektet (vilket jag nämnt för henne tidigare som en sak jag skulle behöva) ...och så får vi se vad nästa steg blir.
Ja, det är ju som vanligt. Man får se vad som (inte) blir.
Det händer ingenting. jag går här och är fattig och meningslös och får inte ett skit att hända-allra minst något kreativt och storartat som har med mina drömmar att göra. jag verkar ju inte ens kunan hantera ett helt vanligt jobb för bövelen. Hur skulle jag kunna förverkliga något så stort som drömmar?

Sådant humör är jag på idag.
Jag resonerade förnuftigt med mig själv och sambon på vår långpromenad-som jag tvingade oss till bara för att jag vet att det ju är nyttigt och braa mot dåligt humör. Under mitt förnuftiga resonemang framhöll jag sambandet mellan tre veckors förkylning i kombinationmed svår huvudvärk på daglig basis, mardrömmar och usel sömn och utebliven träning och utevistelse, som självklara delar i att jag kanske just nu inte känner mig vare sig så munter eller på topp.

Det hjälpte litegrann.

Sedan ringde AF, och nu verkar det visst väldigt bråttom att jag ska börja läsa den förbenade matten-så det kommer jag med största sannolikhet att få börja med redan på måndag gissningsvis. Halvdagar säkert då, eftersom jag ju är 50% sjukskriven.
NU ni, kommer ni att få märka av mitt sämsta humör! För jag gillar inte matte. jag kan inte. Jag tycker inte det är roligt. jag blir galen och vansinnig när jag inte kan och inte förstår. Jag är starkt osäker på om det är en bra idé av mig själ att tror att jag ska göra den där inläsningen. jag har skjutit den ifrån mig i 25 år-så jobbig grej tycker jag det är.

Så jag är rädd för hur det ska gå.
Fast om ändå inget annat händer, kan jag ju iofs lika gräna åka till stan på förmiddagarna och försöka, som att sova bort förmiddagen och sedan vara arg och ledsen för att tiden bara går.

Jaha-nu blev det helt plötsigt alldeles mörkt ute också-tur att jag tvingade ut oss på promenaden, trots att jag inte kan gå raskt än med förkylningen.

Solde, vad pissigt med bilen-men kul med bra resultat för katterna.

Hvidis, det är nog det jag har svårt att fatta-att det lisom bara ÄR så, och inte några ja, men å andra sidan... och att det heller inte tjänar något till att fråga varför

När jag gick i högstadiet grabbade min (helt underbare) mattelärare, som inte var någon vanlig man, utan helt unik, tag i min axel och hojtade med eftertryck "Fröken Passionsblomma ska inte fråga varför, fröken Passionsblomma ska bara sitta ner på arslet och räkna matematik!"

                                                             

Ska du hoppa på jobberbjudandet då Hvidis?

Daa, underbart!  Den känslan önskar jag att alla fick uppleva någon gång. Och min son verkar liksom SE matten. "det är alternativ B" kan han säga, skitsnabbt och utan att provräkna alls. Men, gissade du bara det nu? undrar jag då (för man vill ju inte slarva över läxan). "Nej. Jag ser att det är rätt." Säger ungen då. Och han fattar inte alls vitsen med att man ska behöva ställa upp och visa med uträkningar hur man gjorde-huvudsaken är väl att de tär rätt svar?
Så, arbetet för honom med just matten, är inte att förstå själva grejen, utan att vara beredd att göra det tråkiga jobbet att visa hur man kommit fram till just det svaret.

Förresten så tänker jag konsultera dig då, när jag ska räkna och förhoppningsvis inte spränga något viktigt blodkärl i hjärnan i rena frustrationen.

Hejja hejja!

Klockarbol, men shit!
Nä, det var nog inte samma-min lärare satt med mig i telefon på sin fritid på kvällarna när jag hade legat på sjukhus och missat en massa. Han ville att jag skulle fatta att jag egentligen kunde.

Fru Bygg, vilket för mig till det där med att organisera och att jag oftare och oftare tänker "men GE mig det där jobbet så ska jag styra upp verksamhetn så det blir lite ORDNING"-fast jag hemma är en slarvmaja med saker överallt och en egen slags ordning i systemet att "någonstans här typ i mitten av överst ligger det där pappret vet jag".
Sonens lärare sa på ett av de första utv.samtalen "din son har en stark och naturlig, väldigt välutvecklad förmåga att tänka logiskt-och det har han uppenbart hemifrån"

Jag vet att matten inte kommer sådär helt självklart och att jag har svårt att lita på mitt eget huvud, och därför ofta snurrar till det för mig själv. Men ibland undrar jag om jag egentligen mest haft otur. Med lite bättre flyt bland lärarbyten, flyttar, utfrysningar och ensamhet, kanske jag visst hade kunnat. Framförallt hade jag nog vågat fråga och be om hjälp, för det slutade jag nämligen helt med i 4:an, för att sedan inte fråga igen förrän i 7:an och då hade jag ju redan hunnit börja hata skiten.
Hade jag sedan i gymnasiet sluppit ytterligare en gubbe, som var ett riktigt äckel och vars lektioner jag helt sonika vägrade gå på, kanske hade jag då suttit med en helt annan syn på vem jag är och vad jag kan. För det är verkligen en sådan där identitetsgrej-jag är kass på matte. Vad synd det är att omständigheter under uppväxten ofta förstör en massa helt i onödan!

Om ni undrar om den där gubben i gymnasiet, så var han av kalibern att han bla kunde säga skämt av typen"nää men lilla Annika, nu har du suttit med ryggen till så länge att nu får du vända dig om så vi får se dina vackra bröst istället" . När jag kontaktade skolledningen blev det ju obekvämt och de visste ju att han var lite speciell men inte behövde man ta honom på så stort allvar och han hade ju så lite tid kvar till pension och man fick ju förstå....
...fast ja man kan ju få något som heter minskad studiekurs, där ämnet skrivs bort från schemat och man sedan har två år på sig att efteråt på egen hand läsa in det. Sa de.
Så det tog jag.
Alltså hade jag ingen matte resten av tiden och mitt tama komvuxförsök sket sig senare, för att jag helt enkelt redan tappat modet  och skulle behöva massor av lugn och ro, pepp och hjälp. Istället sammanföll det med min tid ihop med Den Farliga Men Vackre Mannen Med Ögonen Och Gitarren, och jag gjorde aldrig klart...ja och livet rullar på och man behöver ju faktiskt inte vara bra på allt och man kan få hata matte och leva ett bra liv ändå.

Men en bit av mig vill vinna över känslan att vara en idiot, och se om det var lärarna som inte fanns där, plågoanarna som fanns och livets giv som var lite orättvis, eller om jag faktiskt inte kan räkna. Men jag är rädd inför försöket. Betänk vad man kan avslöjas som-en idiot! Det är ju inte så muntert.