I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Åh med Daa, vilka blandade nyheter! Det där är så omtumlande och dubbelt, när livet bjuder maxade känslor och saker åt alla håll.

Leksi-skitbra skumpa-bild! *sparar*

Ninnis, haha! Blompojken hade kunnat gå rekordtidigt om han bara velat-men det sket han i. Det var precis som du beskriver-gå kan jag väl om  jag känner för´t sådär nån gång-men krypa är överlägset snabbast, alltså kryper jag. 
Med tiden har han dock ägnat sig mer och mer åt att ta sig fram på två ben och det är mycket sällan jag ser honom krypa numera...

Apropå att bära eller inte bära, så tror jag det är så, att den dag du slutar med det, (när det inte är nödvändigt vill säga) kommer han att
A) bli skitpaff
B) uttrycka sitt högst förnärmade missnöje
C) resignera inför uppenbara fakta
D) gå själv-och hundra gånger snabbare än du tänkt dig

E) använda sin makt och förmåga att oroa sin mamma genom att kuta åt alla förbjudna håll han kan medan mamma är upptagen med det enerverande småsyskonet.

En poäng med att sluta bära och tvinga honom att gå redan nu, kan ju vara att han kanske inte kopplar ihop bekvämlighetsförsämringen med bebisen då.

Ninnis,
Åh vad jag hade velat se folks ansikten om man verkligen tog sig tålamodet att "nä då får du väl krypa då" ute, i slasket! Hihi!

Och ja, eftersom min son de facto varit väldigt mogen motoriskt sett och haft mycket bra koll på armar och ben-vilket ju inte var fallet med hans tal, så vågar jag påstå att det finns gott hopp. och som sagt-snackar han mycket den gode Mini, så lär han ju ha huvudet fullt med det just nu-man orkar ju inte multitaska HELA tiden, visst?

Oc vips händer det, och då kutar han desto mer.

-Det är då man konstaterar att det fanns vissa fördelar med riktigt små barn, som inte hann så långt så snabbt...

Men det är ju ROLIGT att klättra morsan!

Åh shit vad vår unge klättrade! och vi lät honom dessutom.
Folk var helt förskräckta och tycte nog vi var ena ruskigt oansvariga föräldrar, men han var ju så säker och stadig-han ramlade i stort sett aldrig!

Ni vet sådana där röda ferarribilar man kan köpa i lösgodis? Stora åbäken men goda?
Nu finns det (eller om det funnits jämt men jag bara inte sett det) sådana fast mindre, men enbart sådana i hela egna påsar.
Jag köpte sådana till vårt fredagsmys, och skulle bara provsmaka en...

...nu är det jättemånga smakprov som gått åt.
Alla jag smakat hittills har varit färska och mycket goda.

Vet du vad Ninnis, när jag var liten kom en granne över och pekade sådär försiktigt men tydligt upprörd att vi alla fatatde att något var fel. Mycket fel. Mamma går ut för att se vad de menar och min styvfar och jag år föriksitgt upp för trappan till övervåningen.
där, uppe i det öppna fönstret, med ena lilla foten på fönsterbrädan och den andra pendlades lite prövande utanfdet vidöppna fönstret, stod min lillasyster, i blöja och allt. Hon var alltså uppskattningsvis mellan 1,5-2 år. Höll i sig gjorde hon bara med vänstra lilla knubbiga näven-den andra vinkde hon glatt till grannarna där nedanför med, "hej hej"

Detta var en ganska stor gammal villa så det var en ansenlig höjd att ramla ifrån.
jag kan ju säga att tiden stod still och ingen andades-utom min glada syster-medan hennes papap smög smög smög för attt komma fram utan att skrämma henne.

Åh! jag blir helt svettig bara jag tänker på det!

Nu har jag testat färdigt.
Det var inte lika bra kvalité på några av de sista känner jag tydligt. Jag mår illa nu. Det är typiskt va, att man ska få i sig en av de dåliga sådär på slutet.

Ja! Man kan verkligen bli precis så där lila och skallig bara man tänker på det!
Huga!

Min sambos familj var förresten med om något mmycket liknande:

Far i huset byggde själv sitt hus. Han skulle lägga tegel den aktuella dagen. Med föresatsen att gör just detta, går han över taknocken med några tegelpannor i nävarna.
Nerifrån gräsmattan hör han ett försiktigt rop, sneglar bakåt och upptäcker att bakom honom travar på ett litet men glatt led hans båda söner i vad jag tror var åldrarna 4,5 och 2,5, med en tegelpanna i var näve och beslutsamma steg mot samma mål som pappa.

Mycket. De verkade så lovande i början.
Jämt ska man behöva bli besviken på kvalitén nuförtiden...