Det har ju klarnat upp nu från det hemska hällregnet som var i morse, så det kanske blir en skogstur för er iallafall?
Han saknar nog sin matte tror jag... Lilla (stora - han är glad för god mat men vill inte gå långt, han ser faktiskt mer ut som ett får än en cocker spaniel...) lufsen! 
Leksi, åh vilken bild! *dregglar* Vad skönt att A är inne i en bra fas nu, hoppas den varar länge
Ingis, det låter inget vidare, varken med skurna fingertoppar eller gräl. Men skönt med syrrans lägenhet!
Fru Bygg, härligt att det känns bra med lilla N
Muggles, gött att du fick sova i helgen, det är du värd
Blommis, hoppas migränen är långt borta.
Hvidis, går det bättre med E?
Här har det också varit en del tjafs och gräl. Det utlöstes av att vi skulle flaskmata Mini i fredags för att upprätthålla den positiva trenden från förra måndagen. Yeah right. Det gick inte alls, vilket gjorde mig frustrerad och arg på både maken och Mini. Ologiskt och orättvist, jag vet, vilket i sin tur ledde till att jag kände mig som världens sämsta mamma och fru.
Igår försökte vi med flaskan igen, maken fick honom att äta lite vid ett tillfälle, i övrigt var det mest skrik och gråt. Alldeles nyss testade jag med nypumpad mjölk igen, men han bara skrek och sprattlade. Jag vet inte varför, men jag blir orimligt frustrerad och tappar tålamodet direkt. Sen får jag fruktansvärt dåligt samvete för att jag blir irriterad på stackars Mini. 
En anledning till tjafsandet är att maken jobbar mycket och är borta en hel del. Nu har han tex. åkt iväg och kommer inte hem förrän på fredag. Även när han är på hemmaplan är det ofta långa dagar, ibland till efter Minis läggtid. Detta gör dels att jag inte får så mycket avlastning, dels att han inte riktigt har koll på allt som rör Mini, vilket leder till att jag blir irriterad när han frågar om sådant som jag tycker han "borde" veta. Jag tror det är därför detta med flaskmatningen har blivit så frustrerande för mig, eftersom han annars kan ta matning/läggning ibland när han väl är hemma. Funkar inte det så får jag inte den avlastningen heller. Nu missar jag dessutom de två kommande hundträningarna eftersom maken är borta båda måndagarna.
Samtidigt får jag dåligt samvete för att jag känner mig otacksam. Mini är trots allt frisk och välmående och maken har trots allt ett bra jobb, och någonting måste han ju jobba med. Jag är egentligen glad att har fick det här jobbet och det är bättre än veckopendlandet han hade innan i alla fall...
Jag har ju inte mina föräldrar eller syskon i närheten heller, så jag har inte så många alternativ till hjälp när maken är borta. Men den här veckan kommer faktiskt bästisen med 5-månaders dotter och bor här tisdag till fredag. Det ska bli så mysigt! Och vi hann med en härlig skogstur i lördags med Mini i bärselen, så det är inte bara neråt här, även om det kan låta så efter detta egoinlägg...
Jag tror Mini är lite besvärad av sin mage. Innan har han bajsat varje dag, den senaste veckan har han bara bajsat två gånger (den ena gången rejält efter tempning) men fiser desto mer. Han verkar vara gasig och tycka att det är lite jobbigt ibland. Det kanske är en bidragande orsak till att han inte har velat ta flaskan.
Förlåt för negativa egoinlägg. Pga salvan på Minis bakhuvud har jag knappt kunnat lägga ifrån mig honom den senaste veckan, vilket har gjort mig extra låst och därmed extra irritabel. Egentligen är det rena i-landsproblemen jag har, så jag skäms nästan att jag kräker av mig så här.
Nu ska jag ta mig samman och se fram emot bästisens besök imorgon!
Kram till alla jag har försummat 
Snart ska jag skriva ett äkta egoinlägg. Det ska handla om min viktminskning. sätt fingret på scrollknappen redan nu, jag ska skriva det bara för att sätta bokstäver på mina små framgångar i livet. Ni behöver inte ens läsa! 
