Norrskensflamman skrev 2011-02-01 12:44:06 följande:
Jaha, då var han hemma då... Kall och avståndstagande mot mig, kärleksfull mot barnen. Jag hade lagat god middag, köpt vin osv. Men han bara ratade allt och gick och la sig att sova.
Att han inte svarade när barnen ringde berodde på att han "sov". Hmm...
Hittade imorse sms som HAN skrivit till HENNE: "saknar dig älskling" osv.
Jag tror jag dör av sorg...
Det där gjorde så himla ont så jag har gråtit hela dagen. På jobbet.
Han verkar allvarligt ha kärat ner sig.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag vet inte om han var tillsammans med henne i helgen eller ej.
Terapeuterna säger att han vet inte själv vad han vill eller vad han gör när han är i det här stadiet. Att jag måste försöka att inte ta åt mig personligt. Att det är lönlöst att diskutera med honom nu.
Men VAD ska jag GÖRA????
De tycker jag ska vara lugn och stabil, då är chansen större att han landar. Men orkar jag??
Nu blev det ett ego-neggo-inlägg igen. förlåt
Nu tror jag det är dags att sparka ballarna av karljäveln!!!
Var det inte så att NI, tillsammans skulle ge detta ett halvår, även om skilsmässopappren var påskrivna och att han under den tiden INTE skulle ha kontakt med slamkrypet?
Att han är sjuk, det förstår jag, men det enda lilla borde han väl klara?
Du är lugn och stabil, tro inget annat, du är en klippa gumman!
Men även klippor vittrar sönder om man pinkar på dem länge nog....
OM, jag säger OM, han kommer till "sans", börjar äta sin medicin och blir "normal" (hur hemskt lät inte det då, men du vet vad jag menar...) orkar du verkligen förlåta detta sista nu?
Jag tror det är det du ska kocentrera dig på just nu, ventilera med din terapeut, och sen ta ställning till,
klarar du det inte, så då är jag säker på att du klarar dig jättebra ensam, då har du bara två barn att ta hand om .... och även om det gör vidrigt sanslöst jävla pissont just nu, så går det över....
Jag lovar att hålla dig under armarna och hålla om dig så länge du behöver!
Jag finns bara ett telefonsamtal bort
Förlåt om jag var brutal nu, men jag är bara rädd om dig och flickorna, ni ska inte behöva ta hur mycket som helst! Även om flickorna saknar sin pappa så kommer de ju också att fara illa av alla svängningar...
Kram kram kram