I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Ibland tänker jag tanken att jag ska ta en paus från att skriva här. Bara för att ajg blir så.trött på det jag själv skriver. o jag är rädd för att det ska låta som att jag är tycker mammalivet är skitjobbigt. Men det gör jag ju egentligen inte. Vi har bara haft en tuff period. Jag har liksom försökt undvika tala om när A toppade sin förkylningsastma med falsk krubb. När vi lagom tittade ut ur 3v helvete o sömnlöshet, då blev maken sjuk, när han friskna till kom febern o vatkopporna på ungarna. Själv går jag med vhalsont sean halv vecka tillbaks som jag får äta värktabletter för att hålla nere. Men när jag nu berättar detta låter det ju skitjobbigt o alla undrar hur vi orkar. Men det händer ju så mycket roligt i detta o vi har två ljuvliga barn. Men jag inser ju hur gnällig jag låter. Alltså har tanken på tystnad snurrat i min tanke. Men samtidigt vet jag aatt jag klarar mig inte utan er. Drtea fick jag en exyra påminnelse på av några vännettär igår. Eran omtanke berörde mig mer än vad ni kanske förstår.