I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Imorgon ska vi ha 1-års kalas här. Tante är överlycklig över att få en chans att fira något av barnens födelsedagar. Hon har tydligen bakat en bamsetårta o gått in för detta med hela sin själ.

Jag kan inte fatta att det är dags för 1-års kalas. Snart 1 år sedan vår lille marodör (ja han förtjänar det namnet :-P) tog sit första andetag. Ett år av massa sjukdom o sjukhus men också av kärlek, glädje, bus, gråt, slit, sömnlöshet, kärlek, kärlek, glädje, mys. Gud vad fort det går.

Ja Hvidis hur går det på jobbet? Är du ledig tisdagar?

Vilket julpyssel Flamman.

Här stod jag som ett frågetecken när alla började sätta upp adventsljusstakar o skriva glad advent på Fejjan. Jag klarade inte ta in detta i allt som hände runt oss. Men igår tog vi oss i kragen o satte upp våra adventsljusstakar, vilken skillnad det gjorde för julkänslan... och alla ljuvlig snö till på det.

Känns det bra att jobba heltid Ninnis? Eller började du med det igår, då har du väl inte hunnit märka så mkt ännu..

Vi är hemma igen nu o kastas minst sagt fram o tillbaka i känslorna. Vårat jobbiga beslut som jag skrev om handlade om hunden. Vi blev skickade till specialcstvetrinär som tog massa prover o UL. Provsvaren visade på urdåliga värden o en njure som höll på att gå kaputt och en dålig bukspottskörtel. Vetrinären ville göra om alla prover o UL plus ytterligare en SVINDYR undersökning. Utöver detta fick vi recept för att öka på medicineringen något helt otroligt mycket. Vi tyckte inte detta kändes bra, det finns en gräns på hur mkt man kan bekosta en hund (även om vi älskar henne något otroligt) och det finns defenitivt en gräns på vad en hund skall behöva genomlida. Till på detta visade hon oerhört liten matlust o ingen riktig ork. Vi kände helt enkelt att värdigheten i hundlivet var på väg att sina ut. Beslutet blev att inte gå på den ökade medicineringen eller fler undersökningar. Istället skule vi åka till Oslo, lämna hunden hos mamma o pappa (allergiska i Oslo) och när vi kom tillbaka ringa vetrinär o låta henne slippa det här.

Men i slutet av veckan började det försiktigt komma rapporter hemifrån om en hund som kändes pigg, åt bra o lekte o busade massor. Väl hemma möts vi av en hund med mer energi o glädje än vi upplevt på länge. Vi är så otroligt lättade o känner inte att vi kan köra iväg henne till ngn vetrinär nu. Hon får fortsätta på den medicin hon har och njurdiet så länge det funkar. Blir hon dålig igen får vi ta ställning då. Så från tårar till en oerhörd lättnad vad gäller hunden. Men det är så jobbigt för vi vet ju inte om det här bara är en topp o hon nästa vecka blir jättedålig igen eller om hon kommer kunna leva så här länge.

Värdena visar ju inte på det men... Vi pratade med vår vetrinär igår o hon var noga med att påpeka att hon inte lider o har ont i alla fall och det är viktigt!!

Hej hopp. Äntligen har jag lite tid över. E har varit hemma från dagis i två veckor, det ger mig absolut noll tid att skriva här. Hon började med att plocka hem magsjuka o toppade det sedan med hosta o feber. Ljuvliga tider. Undrar just om man kan skriva i sitt CV hur mkt barnen varit sjuka. Vi lär ju inte behöva VABa så mkt...

Nu är vi på väg ner till Fru Bygg. Äntligen, eller tredje gången gillt kan man också säga. Hunden är hos svärisarna. tyvärr är hon sämre just nu. Noll glädje o utan vilja att äta. Svärisarna känns lote oroliga i att ha henne, men det ska nog gå bra.

Blommis attans vad tråkigt med blompojken. Typiskt när han hade en så central roll.

Vi missade också lucian, fast kände inte att drt drabbade så hårt. Eftersom E har varit på dagis 2 ggr senaste månaden så har hon inte varit med o övat ngt o alltså noll koll på vad hon missade. men nästa vecka kommer tomten till dagis. Jag har varit o köpt hennes julklapp o hoppas verkligen hon kan vara med då.

Boringbrick visst kan du vara välkommen här men om jag vore du skulle jag starta eller leta upp en tråd för sådana som börjat fundera på barn. Det var så den här började för snart 5 år, men nu har de flesta av oss ett eller två barn, någon får sitt första snart o vi har passerat det stadiet då vi räknar dagar har koll på varandras ÄL och pangar indianer för glatta livet o funderar på.hur livet kommer bli med barn etc.etc. Som sagt vill inte stänga dörren för dig men den här tråden är i dags läget inte vad jag behövde när vi började fundera o kämpa för.barn.