Tittar in för att önska er En Riktigt Glad Påsk!
Det är så mycket jag skulle vilja kommentera, men det är dags att förbereda mat för parvlarna.
Orvar är bedårande söt!
Heloise: skrattade gott åt "Nermal, världens gulligaste..." *hjärtar lilla gulliga skvätten* 
Många kramar till er alla.
Några extra stora och varma till Fru E.
Hej på er. Hoppas att påskhelgen har varit bra.
Heloise: grattis till vårdnadsbidraget! Så skönt. Hur fungerar det, är det tidsbegränsat eller kommer ni att ha det kontinuerligt? 
Villemoa: grattis på bröllopsdagen i efterskott.
Flamman: mina varmaste kramar till dig. Skönt att din väninna kunde komma förbi.
Leksi: Duktiga A som tar sina första steg.
Vår påsk började fint med lite olika besök: vi bröt nya marker med tvillingarna och det funkade ganska bra. Sedan blev det trubbel med svärföräldrarna. Svärmor är dålig och det finns ingen väg tillbaka. Mitt hjärta värker för henne och det värker för maken. Allra mest värker det för svärfar. 
Maken vill givetvis hjälpa dem allt han kan, för han är en god son och han har under många år hjälpt dem med allt sådant som kan vara svårt för gamla människor. Men han är ju också en god far och make, och vill inte lämna mig ensam med tvillingarna så mycket, för emellanåt är det jobbigt. Och han vill ju gärna umgås med sina barn. Det är inte lätt.
Nu vaknade småttingarna. Snart matdags, alltså.
Skulle behöva amma, känner jag, men måste fundera om jag vågar prova amning-flaskmatning den här gången.
Kramar.
Muggles: fantastiskt fin mage! Fortfarande så fascinerande att Ada och Beda/Sven och Glen bor därinne och har varit där så pass länge. *lockar "komsi, komsi..."*
Förstår att det är tungt att bära.
Hvidis: betyder det att vi ska locka på Elvis också? *komsi, komsi...* Jag är också övertygad om att du är jättevacker.
*funderar över hur det var med sparkandet, jag som hade moderkaka både i framvägg och bakvägg...*
Flamman, håller med övriga: ja, det är du värd. 
Fru E: många varma kramar. Jag tänker på dig och er.
Blommis: hur är det med dig?
Lanovia: det var väldigt glest mellan besöken, ja. Skönt att du mår bättre.
Fru Sy: härligt att allt fungerar fint och att lille E växer. Fint namn, förresten.
Ingis: skönt att det börjar vara mer lagom nu.
Den akuta krisen som gjorde att svärmor hamnade på sjukhus har förbättrats lite. Grundproblemet kvarstår och det kommer inte att försvinna. Det är sannolikt att svärmor kommer att hamna på ett boende när sjukhusvistelsen är över. Det är en väldigt jobbig situation för min make och hans föräldrar. För tillfället mår alla lite bättre i alla fall.
Maken kommer att fortsätta att jobba halvtid fram till semestern. Då har han möjlighet att finnas till för sina föräldrar men samtidigt ha tid för barnen.
Axel och Fälga har blivit fyra månader nu och är helt underbara ♥. Det har hänt någon gång när jag varit ensam med dem att mina stressnivåer slagit väldigt nära taket: när de båda är så trötta att de inte tål sig själva och bara skriker, men vägrar lugna ner sig någon annanstans än i min famn. Samtidigt.
Nästa gång tänkte jag nog klä på dem och gå en promenad på knöliga vägar. Annars blir de förr eller senare hungriga och då brukar det bli lugnt bara de får mat.
Se där, ja. Nu vaknade båda skrikande, men lugnade ner sig med varsin napp. Det betyder beredskap för mig.
Kramar i massor.
Hej, Ninnis!
Jättespännande, ju! Hvidis, var är du, vad gör du?
Flamman, skönt att du slapp bli uppsagd.
Heloise: håller med Flamman om er hjältestatus.
Och där ser jag Hvidis gröna plupp. *vinkar entusiastiskt* Hurärdethurärdethurärdet?
*stänger av pump-eländet*
Tänkte försöka lätta på trycket medan parvlarna sover, men nu blev jag lite orolig att jag stimulerade produktionen istället. Vi märker väl. Fälga brukar kunna ordna situationen bara hon inte är helt mätt.
Hihi. Tog upp henne härom natten när jag inte lyckats pumpa ur det ömmande överflödet. Hon åt så entusiastiskt, men vaknade inte på riktigt förrän jag skulle få henne att rapa. Hon såg väldigt förvånad ut. Gullungen
Hvidis: Låter som en toppenplan. Vi hoppas på det.
Tack, jag har sovit bra. Några gånger (fast jag minns nog bara två när jag tänker efter...) har jag fått kliva upp och trösta, men det har bara handlat om att ge nappen och lyfta tillrätta den som kravlat sig ner mot fotändan av sängen.
Jag sover dessutom väldigt dåligt, i stort sett varje natt har jag en vakenperiod på ca 2h, plus kissräderna, plus att jag vaknar av bäckenontet. Och jag är en sådan som blir deprimerad när jag sover för dåligt för länge. Så helgen var inte så rolig rent psykiskt... Men i natt har jag sovit bättre (förutom att jag var uppe mellan 02-03.30) så det känns genast bättre. Har nog bara kissat 3 ggr i natt dessutom. )*
