I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

...min vackre man, som också är bland det finaste som finns. Men han är inte lika gullig som barnen, och jag får inte samma känsla av Mirakel! när jag tittar på honom.

Hvidis: åh, vilket tungt besked ni fick! Men ditt senaste inlägg låter som goda nyheter.

Fru E: hoppas av hela mitt hjärta och av allt man kan hoppas med att det går vägen för er den här gången. Många kramar och tankar inför FET.

Blommis, säger som Ninnis: hoppas ni får bukt med det nu. Du förtjänar att må bra.

Äh, vad tusan...? Det blev en glad gubbe över mitt inlägg. Så var det inte riktigt tänkt. En annan är visst lite snubbelfingrad...

Fru E: håller tummar och tår och allt som kan hållas för b1 och b2. Tusentals kramar till styrka och uppmuntran under de dagar som kommer här framöver.

Hvidis: skönt att det såg bra ut!

Fru Sy: himla bra jobbat! Så härligt att få sitta upp igen. *hjälper till att knipa så att Orvar stannar ett tag till*

Muggles: grattis till vecka 30! Nu har jag blivit riktigt nyfiken på hur din mage ser ut. Jag hävdar fortfarande att min var större än den såg ut på den där bilden (det blev lite så när jag klippte bort mitt lilla huvud, för då ser man inte hur gigantiska tuttarna är )

Andbeyond: KRAM på dig. Var du än är, vad du än gör just nu.

Själv undrar jag hur många gånger jag ska fundera på att ge upp amningen innan jag faktiskt gör det. Antar att svaret är att jag gör det när jag är redo för det och själv vill det. Axel och Fälga har blivit lite struliga igen. Inte i närheten av vad de var när de var några veckor gamla, men ändå. Jag vill inte amma, sedan flaskmata för att mätta barnet och efter det pumpa för att lätta på trycket i brösten. Det känns inte helt rätt.  
Hur har ni som ammat upplevt det, blir barnen sämre på att ta bröstet i perioder? Eller är det för att våra barn både flaskmatas och ammas som de blir förvirrade av och till?
För tillfället upplever i och för sig maken att de tramsar en hel del när de äter från flaskan också. 
*Funderar på om jag ska pumpa bröstet som ratades på morgonen eller om jag ska invänta att någon blir hungrig*

Finfin mage, Ninnis! Hoppas det går bra med shoppingen.

Fru Sy igen: dagtid har jag en amningsbehå, för jag vill gärna ha ett bra stöd för bysten samtidigt som jag vill frigöra bröstet helt när jag ska amma. Nattetid har jag bara en top som jag köpte på apoteket. Den ger just inte något stöd, utan har som enda uppgift att hålla amningsinläggen på plats. När jag ska amma drar jag bara upp den så att bröstet tittar ut (väller ut...) på undersidan.

Och just ja, åh så skönt att operationen gick bra. Hur mår han nu?

*struntar i att pumpa. Hoppar in i duschen istället*

Många kramar och ar

*tänker att det var mer jag skulle kommentera*

Oj, Fru Sy!
Hur känns det? Alltså, hur känns tanken på att det kanske är på gång?
Kan tyvärr inte svara på om det är dags eller om det är något annat... Har du ringt fl?

*vinkar till Ninnis*

Tänkte bara smygläsa lite, för jag tänker så mycket på andbeyond och Fru E, men så såg jag Fru Sys inlägg och kände att jag nog kan chansa och logga in. Hittills går det bra: både maken och jag sitter lugnt vid köksbordet, efter att ha hunnit städa lite.
Ett litet inlägg i diskussionerna kring vad man hinner och inte. Det verkar vara väldigt olika. Hade vi bara haft Axel eller Fälga hade jag förvisso varit ensam föräldraledig, men jag tror ändå att ganska mycket hade hunnits med om dagarna. Såhär på förmiddagen sover de oftast samtidigt. På eftermiddagarna sover de hyfsat också, men då är de osynkade. En fördel med det är att man kan lägga nästan all sin uppmärksamhet på barnet som för tillfället inte sover.
När jag väl blir ensam med dem om dagarna kommer jag inte att hinna med någonting annat än att ta hand om dem, det räknar jag kallt med. Och om jag hunnit äta ordentligt och inte är helt vildögd av stress när maken kommer hem från jobbet har jag gjort det bra.
Maken är förresten hemma på heltid till 8 april och sedan tänkte han jobba halvtid en månad.

Nu vaknade Fälga. Stackars liten är trög i magen. Tips?
Måste gå. Kramar.

HEJA, andbeyond! Så otroligt spännande!

GRATTIS, lanovia med familj. Jätteroligt!

Muggles, tack för tipset om rapsoljan. Det har verkar ha ordnat sig för tillfället, men det blir nog problem fler gånger är jag rädd...

Fru E: tänker på dig och hoppas att det är så bra det kan vara. Många kramar.

Bruttan: så Grodan har fortfarande den vanan? Jag har börjat misstänka att Axel sparar sig tills vi tar på honom AC/DC-bodyn, till makens stora förtret. Och Fälgas, för det är hennes body egentligen.

Hejhej till er alla, tankar och kramar.
Nu gråter Axel, så jag tänkte hänga med honom en stund.

Åh, så skönt att det gått bra!

STORT GRATTIS, familjen Andbeyond!
Välkommen, Mary!