I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Ja, det är du värd. Ett stort GRATTIS på din dag idag.
HURRAAAA för vår finaste Blomma!

Många kramar och önskningar om en toppenhelg.

Heloise: det låter som ett klokt beslut att stanna hemma med dina nya planer. Jag tycker också att din reaktion verkar normal. Många kramar.

Fru Sy: vilka goda nyheter! Så skönt att det går åt rätt håll. Hoppas det går att reda ut vad som gäller, vila eller igång.

Flamman: jag tänker på er och hoppas av hela mitt hjärta på ett lyckligt slut.

Tänkte titta in och rapportera att vi nu är utskrivna från neo. Axel är en stor kille och räknas knappt som prematur längre. Fälga kommer att följas upp på neo så småningom, eftersom hon är så liten för sin ålder. Men viktkontrollerna och allt annat kommer att göras på bvc. Jag hoppas även få göra mina blodtryckskontroller där, för att slippa några extra resor till vårdcentralen. Än så länge är det ett stort projekt att komma sig iväg med tvillingarna, men det kommer väl att bli lättare med lite träning, som det mesta andra.
Fälga har ett blåsljud på hjärtat som ska kollas upp. Förmodligen kommer det att växa igen, men för säkerhets skull. Och så har de båda lite, vad läkaren kallade det, prematur-höfter, lite slappare än vanligt. Det ska kollas upp extra på ortopeden.
De är ganska pigga och hungriga barn.

Just nu tämligen upprörda. Maken har tagit hand om Fälga, så jag ska titta till Axel.

Tänker på er. Många kramar.

Hej på er.

Finns inte så mycket tid för att logga in och kommentera allt jag skulle vilja. Jag läser här då och då och jag tänker på er alla.

Alldeles extra många kramar till Flamman just nu.
Och förstås till Mugglan med familj. Fortsätter hålla tummarna för småbebisarna i magen.
Skulle vilja skicka extra många kramar till ganska många av er, när jag tänker efter. Men just nu är jag lite splittrad. Och en påse hormoner. 

Axel och Fälga är underbara och jag vill ge dem allt. Men nu behöver jag fråga lite.
Det har gått så bra med mjölkproduktionen. Fram tills igår, ungefär. Barnen får amma vartannat mål och flaskmatas med bröstmjölk de andra. Nu har produktionen gått ner ordentligt. Efter att ha pumpat i tjugo minuter får jag ut ungefär en tredjedel av vad jag tidigare fått ut efter att ha pumpat i tio. Alltså blir det en del ersättning.
Det barn som ammas håller på i en trekvart utan att bli helt nöjt, mot tidigare ungefär en kvart, och skriker av hunger max en halvtimme senare. Det barn som fått ersättning sover som en sten fram till nästa mål (annars hade man ju kunnat tro att de bara går igenom en tillväxtfas och därför är sådär vansinnigt hungriga).
Slutsatsen kan ju bara bli en: mjölken håller inte måttet, vare sig i kvantitet eller kvalitet.

Eftersom jag ju är en påse hormoner känns det som en mindre katastrof och jag gråter när något av mina barn visar tecken på hunger.
Jag vet inte vad som har hänt. Kan produktionen gå ner bara sådär? Är det normalt att man har svackor? Kan det bli bättre av sig självt? Hur ska jag göra? Pumpa mer? Mindre? När? Tjura igenom amningen? Strunta i den ett tag?
Jag vet att det här bekymret är löjligt litet i förhållande till vad flera av er går igenom just nu, men detta är den värld jag befinner mig i för tillfället. Och jag har ingen aning om hur det fungerar. Allt jag vet är att mina barn inte lyckas äta sig mätta.

Ja, vi verkar ju ha någon sorts connection. Har fortfarande inte smält "Jag ska bara byta vattenpumpen, Gerd".

Tack för bra synpunkter. Jag ska ringa amningshjälpen för att förhoppningsvis få lite konkreta råd i stil med att jag ska pumpa x antal minuter före eller efter amning.
Jag är väl inte ute efter att amma tvillingarna som självändamål, snarare känns det som att det skulle vara oerhört praktiskt att kunna. Särskilt när jag framöver kommer att vara ensam med dem.
Att få i mig tillräckligt med mat har jag insett kommer att bli ett bekymmer. Det förutsåg BM under mitt sista besök hos henne och jag gjorde det när jag på BB klev upp på vågen och den stannade på inskrivningsvikt +4 kg.

Att sova mycket, det är kört. Däremot tror jag inte att jag på den fronten har det värre än de med ett barn, för maken och jag är ett team. Under Operation Biffa Bebis måste de äta minst var tredje timme och vi matar varsitt barn. Han har koll på barnen just nu så att jag ska kunna vara här och fråga om råd.

De är två veckor gamla nu och växer ganska kraftigt, så jag tror att de bränner en hel del. Vi tycker oss se begynnande dubbelhakor på dem båda och Axel börjar fylla ut överskottshuden på benen.

Bruttan, tack. Jag kommer förmodligen att ringa dig. Faktiskt så föreslog maken det tidigare ikväll, men jag tänkte att du ju har ont i halsen. Planen blev att skicka ett sms, men det blev sedan inte av.

Än är de inte så stora, dubbelhakorna. Vi kanske bara inbillar oss. Men visst växer de.

 

Nu är det snart dags för kvällsmålet och de verkar väldigt hungriga, fastän de för en liten stund sedan ratade flaskan. Vi får se hur natten blir.

 

 

Kram på er.

Hej.
Jag vill tacka så mycket för alla bra råd. Inläggen om era egna erfarenheter har varit till stor hjälp när vi har funderat på hur vi ska gå vidare.
Lanovia, det var uppmuntrande att läsa om tipsen du fick från BM, för det var precis den strategin som vi tänkte oss. Då var vi inte helt ute och cyklade.

3barnsmor: tack för att du tog dig tid att skriva här. Dubbelamning är mitt mål, för precis som du säger blir det tidsbesparande i längden. Men först måste vi alla tre bli lite säkrare på det här med amningen. Hoppas också få ordning på dubbel flaskmatning med babysitters så småningom när de är lite större och stadigare (och med den här takten är det nog inte så långt bort, hjälpasligen vilken skillnad det är i nackstabilitet nu mot för när de föddes!) så att maken kan ta något matpass helt på egen hand också utan att det tar för lång tid.

Tipsen på mat var toppen att få, för det stod helt stilla för mig när jag klurade på lämpliga saker att äta.

Igår var jag flitig med pumpandet och faktiskt har produktionen ökat en hel del. Jag upptäckte en viktig sak i morse, kanske borde jag ha förstått det tidigare, men det har jag inte gjort av någon anledning. Att de släpper bröstet och inte vill ta det mer betyder inte att de inte vill ammas längre utan att de är färdiga med det bröstet och gärna tar det andra. Hm.
I alla fall var lilla Fälga efter den upptäckten alldeles för däst för att det skulle vara någon idé att erbjuda henne mer på flaska och sedan sov hon tills nästa mål. För Axel räcker jag inte riktigt till, men så är han också ett riktigt matvrak.
Det känns bättre nu. För nu i alla fall.
Tack igen, alla fina.

Nu måste jag kolla lite magbilder.

Fiiiina magar!

Gulliga lilla T!

 

Flamman: det gör ont att du ska behöva gå igenom allt det här. Tänker på dig och skickar den varmaste kramen för den här dagen.

Fru E: lycka till med luckshoppandet. Ha en fin helg.

Strax matdags för småparvlar.

Kram på er alla.

*jublar* Så fantastiskt skönt att operationen gick bra! Nu önskar jag er verkligen en lugn och fridfull fortsättning på graviditeten. Ingen mer oro vill vi ha.