I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Ingis, jag tänkte jag skulle ha svarat på ditt inboxmeddelande idag, men nu kom maken och påminde mig om att spillevinken faktiskt har somnat. Han har börjat poppa popcorn och meningen är att jag skall infinna mig i soffan. Får svara dig en annan dag. Du är inte bortglömd

*BAMSEKRAM*

Ninnis hur är det med huvudet?

Oj, vad fin hon är. Grattis på födelsedagen! 
 (Och hjälp vad fort de blir stora! Man hinner ju inte med! )

Vad gullig du är!
Önskar att jag hade tid att vara lite mer aktiv, har så mycket jag skulle vilja ventilera här men tiden tycks aldrig riktigt finnas.

Håller tummarna för att du får jobbet du vill ha och att maken blir glad över sin present imorgon!

dfk - typiskt att vara ensam med det tråkiga. Varför är det så jobbigt att plocka undan saker när det är så lätt att ta fram dem?

Lanovia, vad skönt med massage och att huvudvärken håller sig borta!

Bruttan...26 mil! Hur ofta sker detta? Då börjar det snart löna sig med egen häst...eller? (Säger jag som istället för att tjata på mina föräldrar gjorde en egen utredning med en massa argument för att ha häst. Hittade ett av min gamla kontrakt som jag försökte få mina föräldrar att skriva på när jag städade. Ganska dålig villkor för dem, men jättebra för mig. (Jag skulle läsa läxor osv. De skulle betala hovslagare och hö osv, osv.)

Fru E, hoppas ni hittar nya luckor någon annan gång och att det blir kul i Växjö!

Blomman, det var för att min farbror dog. Blev tvungen att vända på dygnet för att prata/chatta med släkten i USA. Sedan ville det inte vända tillbaka eller något, drömde konstiga drömmar och vaknade av och till. Bättre nu. Maken hemma.

Soldemor, ha det så bra på jobbet!

Lanovia, vilken middag! Klart han blev glad - mums!Min make hälsar att han ska ut i trädgården och skjuta av några tomtar.

Grattis på födelsedagen finaste tjejen!!

Flamman!
Skickar över en container med styrka som du kan parkera på tomten.
Jag förstår att allt är helt upp och ner i ditt liv nu, men glöm inte att du är fantastisk. Själv skulle jag inte kunna leva med ett sådant svek (åtminstone så var det droppen när jag skilde mig från min första man). Du gör helt rätt som lyssnar på vad du vill och bara följer de råd som passar dig - ytterligare en anledning att beundra dig.
Många, många, många kramar också, för det behöver du!
 

Två glada saker i min värld:

 

*Jag vaknade mitt på dagen idag och insåg att jag fick luft genom båda näsborrarna! Yes! Det har tydligt lett till bättre sömnkvalité, så jag känner att kroppen börjar kunna mota viruset i kroppen en aning.

*Mina nya glasögon kom på posten idag!
Jag är skitglad, för jag har behövt nya länge. Konstigt nog har tanken om nya inte slagit mig trots så mycket huvudvärk som jag ofta har. Hittade en båge i somras på vår resa till Österlen och nu beställde jag den när jag gick till optikern då vi var i Växjö. Som av en händelse gick dessutom mina gamla bågar AV samma dags om jag informerade sambon om att jag tänkte beställa nya., så det var ingen återvändo.
Detta känns som en liten del i att jag framöver måste börja ta tag i alla delar som har med MIG att göra och faktiskt hitta rätt på mig själv igen iallat som har fått ta så stor plats at jag inte riktigt vet vad som hände med mig självlängs vägen. Jag vet inte vem den tjocka tanten i spegeln är och jag måste ta reda på var tjejen jag känner mig som egentligen finns och hur hon ser ut nuförtiden.
Om någon fattar vad jag svamlar om.

Aleta, jamen då fattar jag såklart! Hoppas det vänts tillbaka mera nu.

Lanovia, vad gött att det bev bra med födelsedagen!

Flamman, hälsa fina lilla födelsedagsbarnet grattis! Hur fin tjej som helst!

Flamman igen, det du beskriver är verkligen kaosets boning.
Jag är på ett sätt inte förvånad att det dras till sin ytterlighet på det här sättet, efter att ha följt er och "lärt känna" din makes både problematik, personlighet och sätt att agera. För att själv agera ut på det här viset och samtidigt vara så rubbat svartsjuk är ju bara så maxat att det inte går att vare sig slå, ursäkta eller bortförklara. Hela han måste ju vara i total och fullständig obalans som människa. Varför han är det är ju lättast att skylla på andra (dig). Men det befriar honom ju inte. Vare sig från ångest eller ansvar.

Och frågan är hur långt mediciner hjälper-jag tror hans flyktbeteende delvis grundar sig i att han vet inombords att det inte räcker med medicin och så blir allt bra. Han har sitt liv framför sig att arbeta med sig själv. På måga plan. Det är klart han vill rymma från den insikten
Det är SÅ mycket av det du berättar som beskriver livet  med någon som missbrukar. Opålitligheten, svängarna osv osv.
Ibland är den bästa hjälp man kan ge att gå-för att visa att det räcker nu och att problemet är på riktigt. Visst kan man ibland återförenas och komma vidare efter att den sjuke tagit itu med problemen, men det är nog vanligare att man kommer till ett bryt i hela livet och därefter helt börjar om.

Och samtidigt finns de de som inte lämnar, utan stannar och är kvar medan jobbet görs.

En enda sak är säker:-du kan inte göra det ÅT honom. Du kan aldrig älska honom hel.
Och ibland övervinner inte kärleken allt.

Och ska ni leva ett liv tillsamman framöver är det ju mycket som behöver förändras. Då har ni en lång väg att vandra där jag ser det som att gemensam familjeterapi i kombination med behandling för honom OCH kanske terapi för er båda var för sig är nödvändigt.

Eller så fortsätter era liv med den vals ni trätt och det går upp och det går ner med starka känslor och uttryck hela vägen. Med svallande vågor och plus och minus. 

Jodu, du behöver få all styrka du kan. Det här är inte överstökat på en kafferast oavsett vilka beslut som fattas...

Men du gör det bra min vän och tänker och handlar så käreksfullt på så många vis. Glöm inte att även med kärlek göra de saker du måste för DIG och din hälsa och framtid. Din ekonomi. Ditt boende. Ditt. Liv. Tappa inte din självrespekt. Jag fortsätter tro på dig.