I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

*eldar också upp mig*

Nä nu får det vara nog börjar jag känna. Jag är FAN I MIG värd KÄRLEK o RESPEKT *fingrar på det fina halsbandet jag fick av er härliga trådisar* !!!

Så det så!!!

Jag vet inte hur det kommer bli med oss i framtiden, jag vet inte heller riktigt vad jag vill längre. Men jag vet vad jag INTE vill. Jag vill INTE:

-behöva ha ont i magen när jag åker hem från jobbet för jag vet inte på vilket humör maken ska vara och vilka uttryck det skall ta sig den här gången.

- behöva vara nervös för att få skit för att jag inte hunnit, dammsuga, tvätta hans kläder, laga finmiddag eller nåt annat bagatellartat

- ständigt bli attackerad och kritiserad för allt jag gör och inte gör

- känna dåligt samvete för att jag skiter i dammtorkandet utan lägger mig och slappar på sängen

- behöva be om lov och ursäkta mig för att jag vill sjunga i kör, gå till en väninna på tjejfest eller ens gå ut och ta en öl med jobbarkompisarna

- behöva acceptera att HAN åker var o varannan helg utanför landets gränser på diverse "rekreationsresor" och jag tar hand om barnen, medans jag ALDRIG kan åka NÅGONSTANS utan att ta ungarna med mig

- längre vara rädd, orolig, nervös, curla så jag slår knut på mig själv, och hela tiden be om ursäkt så fort jag tänker på mig själv en liten stund

Så.
There you have it.

Oj, många som har det tufft nu

Skickar massa kramar till er alla. Extra stor till Blomman och Bruttan. Fatta telefonen om det känns så. Jag finns här

*skriver under på vartenda ord*

Dfk, glömde svara dig: Nej, han är inte hotfull i bemärkelsen att han skulle ge sig på mig fysiskt. Nej, nej. Men den psykiska terrorn är nog så jobbig. Och hot om att om jag inte gör som han säger och vill så då ska han minsann... och så en massa hot som innefattar allt från att ta huset ifrån mig, skaffa sig en ny kvinna omgående, dra med ungarna till sitt land och lämna mig kvar med alla skulder osv osv.

Hans ångest kommer över honom på kvällskvisten när det är dags att gå och sova. Ofta går han och lägger sig... ligger en stund, vrider sig och suckar och sen så kliver han upp och börjar hålla räfst och rättarting med mig. Fatta hur jobbigt det är. Man får ju aldrig sova ordentligt
Jobbigast har ju förmodligen han själv, för han mår så inni norden dåligt. Igår vandrade han som en osalig ande och skällde och skällde och ältade med mig. Tillslut tog han sig för bröstet och sa att han hade ont åt hjärtat. Jag ser att han får nästan svårt att andas. Jag försöker säga åt honom att han behöver inte må så här dåligt, det finns hjälp att få, men han vägrar lyssna. Han är frisk. Som en nötkärna.
Allvarligt så tror jag att han är nära ett psykiskt sammanbrott. Jag vet bara inte när, vilket uttryck det kommer ta sig och jag hoppas innerligt att barnen inte råkar illa ut

Lanovia: Jag har nog redans skrivit lite för mycket... Så vi kan ta det via inboxen istället.

Blomman!!! Herrehjärtanes så GULLIGA!!! Den till höger där den lilla rosa tungspetsen sticker ut... Man blir ju alldeles mör i hjärat.... ♥ ♥

Jag vill lukta på dem!!!

Blommis: Jag tycker absolut ni ska ha en liten Pite'palt Så kan ni komma och hälsa på mig också!!

Ja, det finns ju fler i dessa trakter ni kan hälsa på också förstås, men som sagt; Jag har stort hus så ni ryms hela familjen! Samt en liten Pite'palt malteser.

Alla hjärtans dag-kramar till alla från ett kylslaget Norr, -32 imorse.

♥