Inlägg från: start september |Visa alla inlägg
  • start september

    I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

    Och i Stockholm väntar vi och ser på vad morgondagen ger. De saltar och halkbekämpar preventivt ikring här, nu är det strax under nolla bara och vindstilla, men det kommer ju. Den lilla snö som kom kring lunch försvann fort. Jobbar hemma imorgon tack och lov,

    PB, försök vila lite mer om det går. Sådana där signaler ska tas på allvar.

    Grattis till v 32 Hvidis! Är ju där sedan några dagar och det känns ganska tryggt att vet att det gått så långt. Hur mår du annars?

    Här är det stabilt, jobbar halvtid och mycket hemifrån. Fortsatt extremt mycket sammandragningar ibland men ingen försämring av livmodertappen så ny koll innan jul, Nu känns det ganska tryggt tycker jag och jag får blir sjukkriven på heltid när jag vill. Försöker kämpa på fram till jul, gillar ju att jobba. Fast det finns mycket att pyssla med hemma också, renovering som går in i slutskede så lite nytta gör jag även från soffan där vad gäller research och inköp. Tänk innan man kunde söka info och handla på nätet. Däremot fysikst är jag rätt värdelös, åker bil överallt och vågar inte gå med vagnen (bor på ett backkrön) så det blir maken som drar ett stort lass med barn som måste få luft och aktiveras ute. Vi har en bra förskola med bra utemiljö så de är ute mycket så vardagarna funkar bra och vissa helger är det ju helt ok att vara inne en stor del av tiden så här års. Maken kom hem idag efter utvecklingssamtal för stora tjejen och sade att han önksade han gått på en lika bra förskola som ser varje individ som barn själv.

    En förälder som blivit så väldigt gammal så fort och åker in och ut på sjukhus tar mycket energi och funderingar, det gick väldigt fort helt plötsligt.

    Lussekatter bakades i helgen, förresten, tror det är Hvidis recept på lyxiga katter - fantastiskt goda!

  • start september

    Hej BS! Du är saknad! Inga kriser låter strålande. Skriv gärna en rad om du orkar hur det är med dig och barnen. Kram!

  • start september

    Hvidis, känner igen tankesättet om att utmana ödet.  Åh så jobbigt när man inte känner något.  Jag var inne ett varv i vecka 25 i samma ärende. Den hade gått och gömt sig väl tydligen.  Jag äter pepparkakor när jag inte känner något, fungerar fint . Jag kommer nog inte ta vaccinet (har inte helt bestämt mig).

    Och bra jobbat med skyltningen - så roligt med feedback!

  • start september

    Det låter ju som vardag och inte som kris - bra perspektiv BS!  Hur mår du själv?

    Beklagar sorgen efter din pappa. Min är skruttig nu och det är många tankar.

  • start september

    Hektiska tider för alla gissar jag. Svårt att få det annorlunda.  Tack för pappasympatier, det gick bra denna gång också, men nu blir det nog äldreboende istället för hem och mentala åldersförändringar är så mycket tuffare för anhöriga än vad fysiska förändringar. Slits mellan att åka de 25 milen för att träffa honom och att jag inte mår så bra av vare sig stress och fysisk aktivitet. Han är så infektionskänslig att barnbarnen inte ska träffa honom och då blir det hela stökigt. Det löser sig. Barnen har dessvärrre ingen särskild relation till honom.  Han har varit för trött eller distanserad de senaste tre åren så de har inte ens frågat. Det är konstigt, jag har ingen nära relation till honom och jag och hans fru (sedan 25+ år) är alldeles för olika så det är svårt nu när hon behöver så mycket stöttning. Så för egen del och för hans önskar jag att han får sluta snart, han är inte klar och är oftast orolig och då är sjukhusvård och fysiska krämpor svåra att ta. För hennes skull behövs dock och hon när hoppet att ska bli återställd till var han var för något år sedan. Jag tror inte att det händer, men jag tror att nuvarande elände kan pågå några år till och att hon blir körd i botten. Och att barnen inte hann få någon egen relation till honom men kommer se elände och känns olust när vi besöker. Med tre barn är det tufft att åka 25 mil ToR vare sig med eller utan dem. Gnäll alltså här och det gör att all min ork och glädjde försvann.  

    Nej slutspurt på jobbet, ordna luciakläderna färdigt och få ordning på mediciner och vitaminer så att det räcker hela julen var dagens måsten. Och hjälpa maken med lite av allt han gör för hus och hem om det går. Och se till att några julklappar till beställs.

    Men lussebullar och pepparkakor är gott och barnens snuva är än så länge inte kritiskt så att lucia är hotat. Vaknade kl 6 av lussesånger idag, lila tjejen tränade för fulla muggar. Ingen annan var så imponerad just då...

  • start september

    Och glögg (den alkoholfria sorten) är what keeps me going! Oklar hur länge till det är kul dock.

    All sympati Soldemor för dum chef och allt jobb som du gör så här års. Det betyder så mycket för så många.

  • start september

    God jul alla fina! Tack för all sympati kring pappa.

    De senaste veckorna har varit upp och ner med både med pappan och samvetet, en abolsut botten nåddes i helgen och jag trodde julefriden var långt borta. Nu har allt stabiliserats få en rimlig nivå, dock inlagd igen men ingen akut fara och nu känns det som alla omkring finner någon julro och då kan jag göra det med. Sammandragningarna nådde elak nivå när det blev så jobbigt, men nu känns det lugnare. Sedan idag är jag i vecka 35 och man behöver inte längre stoppa förlossningen om den skulle gå igång. Sen vill jag mycket gärna ta mig in i nästa år ändå , i alla fall förbi vecka 37. Ska strax krypa ner ill make och barn som redan sover, svärföräldrarna är på plats och maken har lagat mat och gjort julgodis idag. Jag har förutsättningar att få ta det lugnt och det känns mycket bra.

    Ha det riktigt bra alla!

  • start september

    Gott nytt år alla!

    Daa, tror Soldemor har helt rätt. Ge din make lite rum att finnas för svärfar och svärmor. Låt barnen vara ljuspunkter när de orkar. Och lyssna och var förstående. Men bränn inte ut dig själv i det, någon måste orka för parvlarnas skull. Och ibland säger pressade människor orättvisa elakheter, det kräver storsinthet för att klara av, särskilt när man själv ställer upp.

    Försöker annama lite av detta själv för att orka med ytterligare en diskussioner med sjukvården kring min pappa. Det har varit upp och ner hela julhelgen och nu finns inte mer ork kvar snart hos nån. Sammandragningar som ett brev på posten, v 36 nu och en dryg vecka till där inne skulle jag vilja ha. Och lite stabilitet för pappa så jag får ro att föda.  

    Kram till alla.

  • start september

    Vink och tack, allt bra. Ingen bebis än, en vecka kvar till BF dock och de tidigare gick jag över med Nu har det ju lugnat ned sig med sammandragningar så jag ställer in mig på att det är minst en vecka kvar...

    Skrev ett inlägg som försvann tidigare i veckan, och blev sur och loggade ur... Men det handlade mest om att det är surt med sjuka föräldrar, det har varit kamp om livhanken en gång per vecka här och det tar min energi. Måste hitta lite fokusering på det som komma ska nu.

    Mycket bra jobbat med matten PB och all styrka i tonårsvärlden.

    Vår blivande sexåring här är inte kul att tas med ibland heller. Bävar för tonåren. Och 2,5 åringen börjar visa sitt första trots också, så det peakar väl samtidigt som den storas.

Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård