I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Nu funkade citatfunktionen. Besynnerligt.
Nu är du ett helt annat fall än maken, men han mådde ju riktigt dåligt för något år sedan. Hans psykologbesök lärde honom bland annat att han var helt fel ute om han räknade med att bara bli bra i en handvändning (vilket han hoppats på). Utan psykologens budskap var mer att han kan få redskap och hjälp som han kan jobba med, sedan tar det tid och en del kommer han kanske aldrig bli av med utan får lära sig att leva med och hantera.
Med det menar jag inte att du kommer få äta sömntabletter hela livet men du kanske får vara beredd på att det tar ett tag att komma tillbaka, det är en rejält ond cirkel du måste bryta. Men du kommer klara det!!! *kramar*
Vet inte hur tvillingarna sover nu? Men kan tänka mig att de fortfarande vaknar en del på nätterna? Mycket blir kanske bättre nrä de börjar sova hela nätter och du kan slappna av på ett annat vis.
Tack.
Nu har jag sovit bra en natt och hyfsat en. Det på precis samma sorts sömntablett och samma dosering. Resultatet är i alla fall att jag är betydligt gladare.
Jag hoppas i första hand att det ska fungera att jag sover med min familj igen. Nu har jag inte gjort det på länge. Maken och jag är överens om (jag lite motvilligt) att min sömn är för skör och för dyrbar efter all sömnförlust för att vi ska våga riskera att den störs av ibland ganska oroliga parvlar.
Sedan hoppas jag kunna halvera dosen av sömntabletter för att så småningom klara mig enbart på antidepp. Dem tror jag att jag kommer att få dras med länge däremot.
Och så, förstås, hoppas jag få veta vad det beror på. Kan jag verkligen ha blivit utbränd av att ta hand om parvlarna ensam på halvtid? Eller är det en eftersläpande förlossningsdepression? Det kanske inte gör någon skillnad vad som är orsaken, men det borde ju underlätta att undvika att hamna i det här igen.
Nu tror jag att en fröken Lillparvel och en herr Sprattelman vill ha lite mat.
Massa kramar till alla.