I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Och jag kanske börjar bli lite för gammal

Nu ska jag dricka lite C-vitamin. Har ont i halsen. Och så har jag värsta mensvärken. Så jag grät inte floder direkt över att vara hemma och vabba idag, ska jag vara ärlig. Nu ska jag pussa på min unge.
Kram!

Lanovia: Vilken bajsmorgon rent ut sagt! Men så skönt att lilla E fick tömma magen så hon blev kvitt det onda. Ja, man får hålla koll på det där med bajseriet hela tiden. Antingen är det för ofta eller för sällan... Jag har alltid katrinplommonpuré hemma och linfrö, för mina flickor kan ibland få knas med magen.

Jag är hemma idag också. T har 38.5 och hostar hemskt och jag själv har kvar den där huvudvärken som aldrig släpper. Vet itne om det är menshuvudvärk eller förkylning. Har valt att vara hemma iaf.

Ja var ÄR alla???

Bruttan, hoppas Iza kryar på sig snabbt nu! Och Grodan.

Härligt väder idag. -2 och sol. Lilla K tog med sig längdskidorna till dagis för de hade fått dragit upp skidspåret i skogen igår. Så nu ska här tränas inför skidloppet
Jag är så glad att vi har ett sånt bra dagis. Det ligger nära ishallen, så de promenerar dit med ungarna och skrillar från november till nu ungefär, en gång i veckan. Sen drar de upp skidspår i skogen som ligger i anslutning till dagis och så åker de skidor varje dag, ibland två gånger per dag.

Hallå tjejer!!

Härligt att höra från dig Heloise. Så skönt när man har bra kontakter med vården.
Det kan göra enorm skillnad och öht göra livet lättare.
Hvidis: Namn ja?! Jättenyfiken... Har ni några på lut?
INgis: Skickar över styrkekramar.

Min huvudvärk kapitulerade när jag drog i mig två Treo. Treo is da shitt asså. Nu är det bevisat. Allt annat är bara tjafs.

T har 40.2 i feber nu ! Men hon orkar ändå skrika och heja på Charlotte Kalla och Ida
Och i herrarnas hejade hon först på Sverige, men övergick sen till Ryssland... Ett guld och ett brons konstaterade hon nöjt sen

Så Lille A har också råkat ut för kräk- o bajssjuka Stackars små, de blir så slaka och ynkliga...

T har fortfarande 39,2 i feber och hostar hemskt. Bara hon blir frisk till söndag då vi ska iväg !!
Och att det inte är lilla K:s tur sen...

Suck!!

*vinkar till alla*

Fru Sy, jag hoppas verkligen att Orvar lugnar sig lite och håller sig kvar ett tag till i sin enrummare. Kram!

Daa: jag minns inte heller riktigt det här med sömnen och vilka månader osv. Jag vet att T sov mycket och att K sov lite. Jag ammade dem oftast till sömns och sen lade jag dem alltid att sova i sin egen säng. Jag har aldrig burit omkring dem till sömns. Jo T som hade kolik första tre månaderna blev rätt mycket buren och vaggad. Men annars så har jag alltid lagt över dem i sina egna sängar. Vi hade först en vagga som stod bredvid min säng, så jag kunde vagga om de vaknade på natten och blev lite oroliga. Sen när det blev spjälsäng så stod den också så nära att jag kunde sträcka ut handen och bara hålla dem i handen eller lägga min hand på deras rygg eller mage och då lugnade de sig. Man hör liksom när det är hunger och när de bara vaknar och är lite oroliga. Då kan det räcka med mammas hand.
När de blev lite större och inte direkt somnade efter amning så lade jag dem ändå i sin säng och satt bredvid och strök på dem, eller pysslade med nåt i rummet så de såg mig.
Vet bara att det var så otroligt skönt att de lärde sig att somna av sig själva och jag slapp gå och vyssja och bära. Det går ju bra när de är små, men när de är större blir det jobbigt.
Stor kram!

Tack själva tjejer för trevliga samtal ♥

Just det: en rutin som jag införde redan när de var pytte-yttesmå var att när det var läggdags läsa aftonbön och så sjunga en visa. Puss o kram o godnatt. Det har varit till stor hjälp. Vi som reser och far och övernattar på alla möjliga och omöjliga ställen och länder (bilar, båtar, hotell, tält, stugor, för att inte tala om alla konstiga länder...), så har det där varit en trygghet tror jag för barnen. De har vetat att nu är det dags att sova när vi bett bön och sjungit derat godnattvisor. Än idag gör vi det. T har sin visa och K sin egen.

Våra kompisar förundras alltid att det går så fort att natta våra barn, både när vi sover borta på helt främmande ställen och när vi har gäster och huset fullt i folk. Den där rutinen är guld värd