Soldemor skrev 2011-05-25 17:13:43 följande:
Hallojsan!
Har inte varit här på evigheter känns det som, men jobbet äter upp mig så det är bara att harva på för att förhindra detta. Dessutom är det tänkt att vi skall till Toscana på måndag, vilket känns en aaaaning osäkert med askkräkande vulkanskrällen på Island. Vi får se, det är ändå bara onsdag i dag.
Skall försöka läsa ifatt efter hand, men tänkte bara kort berätta vad som hände oss på fredagen den 13:e. Har jag gjort det innan, så ber jag om ursäkt för min tjatighet. Se, jag är så förvirrad så jag har glömt om jag varit här.
Iaf: Vi skulle på utställning i Kristianstad 14/5 och allt var klart och förberett på kvällen, när maken skulle gå en lite runda med Amaretto innan vi la oss. Efter ca 20 min ringer maken och med lätt panik i rösten säger han att jag skall komma m en trasa, dit där de brukar gå på cat-walk. Jag greppade första trasa jag hittade (en jag använt t städning innan, visste inte vad den skulle vara till) och rusade ut. Hittade blödande make i upprörd diskussion med man m lös hund - och Amaretto typ 10 m upp i ett träd. Hunden hade sprungit mot honom, han hade trasslat sig ur selen och då skulle maken ta honom. Fullständigt panikslagen kattkille klöste och bet sin husse som fick släppa honom och då for han upp i trygga trädet. Jag försökte locka ner honom, men inte en chans! Efter att ha ringt hans uppfödare som kom snabbt, fick vi iväg maken till akuten, fastän mycket motvilligt. Han fick stelkrampsspruta och antibiotika och hans händer har inte sett fina ut, så svullen trodde jag knappt man kunde bli!
Efter att ha tillbringat ett antal timmar med att hämta lillasyster för att försöka få her honom så, hämtat mat och försölkt med patetiskt kort stege, var jag fullständigt desperat. Jag ringde polisens upplysningsnummer (makens förslag) som kopplade mig till insatschefen. "det där är en uppgift för räddningstjänsten" sade han och gav mig ett nummer att ringa. Det gick till deras växel och där sitter det inte så många kl 1 en fredagnatt. Tillbaks t ruta ett. Sedan ringde jag nummerupplysningen och fick numret till räddningstjänsten i Lund och fick tala med en alldeles underbar räddningsledare där. Han förklarade, att de kom ut, alldeles gratis, om det gick via 112. Ok, numret jag dragit mig för att ringa ringdes och än en gång berättade jag om min panikslagna kille, och jag bara väntande på att få ett skratt till svar. Men hon konfererade med sin kollega och sade att de skulle tala med sitt befäl som skulle ringa mig. Medan jag väntade, bad jag intensivt. Sedan ringde räddningschefen igen och berättade, att de skulle komma så fort de hade varit på ett automatlarm. MIn lycka fann nog inga gränser då!
De kom lite över 2, maken fick klättra upp och då hoppade Amaretto ner - de där typ 10 metrarna så det sa duns i marken ! Han försvann in i ett buskage och jag var nära ett fullständigt sammanbrott. Men efter en stund kom han lufsande och gick till sin husse, som tog honom. Jag var raskt framme med transportburen och vi stoppade in honom. Kl 3 var vi hemma, 03.30 gick jag och lade mig, och 05.30 ringde klockan - dags för uppstigning och avfärd till utställning! Tjo ho! Vi åkte med tjejerna och Amaretto sov nog hela dagen. Lillasyster tog sitt första kastratcertifikat och Soldan blev tvåa.
När vi kom hem tror jag knappt att jag hann lägga mig innan jag somnade, och på söndagen åkte vi med en stor chokladask till brandstationen med ett kort från Amaretto. Det var samma gäng som jobbade som varit hos oss, vilket kändes mycket bra. Det var ju de som skulle ha asken!
Han mår bättre nu och spinner igen, men han har inte visat något intresse för att gå ut och är "mammig" till tusen, följer oss hela tiden när vi är hemma och vill ligga så han ser oss.
Fredagen den 13:e var det ja, blää!
Han tar väl igen sömnen från natten för då ville han vara vaken mkt.
Sen äter ju Orvar något extrem, han går upp och jag ner... tycker hans mamma är bra 