I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Blommis, tänkte på dig när jag duschade förut. Tyckte att det var ett tag sedan vi hört något från dig. *kramar*
skall läsa det du skrivit bättre imorgon.

Flamman det glädjer mig att du vet vad du inte vill i alla fall. Sedan är det bara det svåra med att ta dig dit du vill. Fatta halsbandet när det är tufft.

Jag är så less på min kropp, igår mådde jag illa hela dagen och var rädd för magsjuka. Idag har jag mått bra ändå till i eftermiddags. Nu mår jag illa och är skakig efter ett träningspass. Tror min kropp kommer ihåg hur jag mådde i början av förra graviditeten och försöker lura mig. Är nämligen övertygad om att det absolut inte kan funka på första försöket. Kan alltså kroppen vara så snäll o sluta luras??!! *morrar*

Nu skrattas det högt i TVsoffan får nog går ner och sätta mig också.

Fru E jobbigt att kompisen sprack så mycket.

Soldemor då skall du till min stad imorgon.

Blommis ville inte läsa ditt inlägg igår då jag var lite stressad och kände att jag ville ge det mer engagemang än så. Massa kramar till dig.
Är det någon jag har lärt mig under makens depression så är det att bakslag kommer OCH det finns många gånger absolut ingen anledning till dem, de bara kommer. Ena dagen går allt kanon andra är det becksvart och ingen fattar varför. Det är skitjobbigt. Hoppas det hjälper att få prata lite med kurator idag.
Känn ingen stress över att läsa här eller kommentera. Vi finns här för dig när helst du vill och orkar, vi går ingenstans.

Bruttan hoppas du får en helt kanon helg! Njut av att vara med tjejer och inte behöva tänka på barn och familj.
 
En liten del av mig önskar nästan att maken kan få en slitig helg med lite spyr och skit. Tyvärr innebär det att något barn mlåste vara sjukt och det vill vi ju inte....

*lägger en skön kudde under Bruttans huvud och hoppas du får sova gott i helgen*

Nej det vågar jag verkligen inte. Jag känner just nu en enorm trötthet över alltihopa. Jag vet ju att det i slutänden är värt det om det fungerar. Men jag är så rädd för att det skall ta lång tid igen. Jag orkar inte dessa jobbiga veckor mellan ÄL och BIM, månad efter månad. När man inget vet, bara hoppas undrar och känner efter. När tiden bara krrryyyyyyyyper fram.
Fast känna efter försöker jag verkligen låta blir, är bara inte så himlans lätt.

Man kan tycka att det är ju första försöket nu och jag vet inte hur läget är ännu. Men kännslomässigt fortsätter jag ungefär där jag slutade innan jag bliev gravid med E. Det sitter visst djupt rotat.

BIM har jag i slutet av nästa vecka.

Soldemor vilken jobbig kurs. Sitta och tänka på döden är inget trevligt. Förstår om du var helt slut efteråt.

I Mölndal också? Så många roliga hotell har vi inte här.

Tack för tips förresten, skall nog inte gå förbi Folkets Hus imorgon, tänk vad roligt hundarna skulle kunna få det.