I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Det har hunnit rulla på en hel del inlägg sedan jag skrev sist. Tack för allt ni har skrivit: så mycket klokt och tänkvärt. Och framför allt peppande.

Blommis: det här inlägget var huvudet på spiken. Ungefär så går mina tankar.

Idag föll jag igen, fast utan jämförelse den här gången. Det var riktigt jobbiga timmar med många tårar innan lugnet lägrade sig igen. Note to myself: det är inte nödvändigtvis mitt fel, och det betyder inte att jag är värdelös, när bebisar uppför sig som bebisar gör.

dfk: tänker på dig just nu. Hoppas att du inte mår alltför illa. Mest hoppas jag att det är över och att du nu kan lägga besöket bakom dig.

Bah. *ser ut genom fönstret och ser lättat att förmiddagens storm och regn (som tvingade mig att sluta ut förmiddagspromenaden (=parvlarnas sovstund)) verkar ha gett sig iväg någon annanstans*

Ninnnis skrev 2011-09-27 12:16:36 följande:

Nu ska jag hänga ut tvätt på torkvindan i solen. Tänk att man kan få göra det i slutet på september!

Oj, den är jättestor nu. Så fina hundar.

lanovia 08 skrev 2011-09-26 14:04:50 följande:

Har lagt ut en bild på hundarna. Om någon vill se dem. Den store svartbruna är alltså samma som är valp på de tidigare bilderna.

Solde: kul med titeln! Grattis!

Muggles: snopet att det blev fel sång, men så kul att alla tjejer skötte sig så bra. *funderar på hur jag ska förklara att jag ibland fått prestationsångest av dina inlägg, men att jag inte alls uppfattat dig som en jobbig Duktig Mamma utan som en trevlig och bra mamma som ger bra tips med ödmjukhet*

Ingis: jag gillar skarpt att få ta del av dina spam.

Knasig dator: bäst att jag postar ifall det blir bäng.

Klokt att prioritera vila. *kramar om*

Nu tycker parvlarna att jag har surfat klart. Så då är det väl så.

Ninnis: oj, så jobbigt att det blir sådär.

Parvlarna växlade dagligen mellan amning och bröstmjölk och/eller ersättning i flaska ganska länge. *letar febrilt i minnet efter råd*

Vi använde dinappar som inte är runda utan platta och breda, "anatomiska" kallas de visst *springer och kollar: MAM är det, men det finns andra märken också* med långsamt flöde för bröstmjölk och ersättning. Vi värmde bröstmjölken och ersättningen i vattenbad: muggar med kokvatten från vattenkokaren som vi satte ner flaskan i (muggarna alltså, inte vattenkokaren ). Det var lätt att kontrollera hur varmt det blev då.

Sedan var det inte alltid lätt för parvlarna att växla mellan bröst och flaska, men om jag inte minns fel så var det oftare vid amning det blev trubbel.

En gång när det blev väldigt fel för Axel kämpade både maken och jag länge och väl innan vi fick i honom något. Jag tror att jag började erbjuda honom bröstet, men det kom inte igång fort nog och han hann elda upp sig för mycket innan vi provade med flaska. En timme och en kvart höll vi på och turades om med flaskan. Han bara skrek och försökte inte ens suga, den stackars stackars jättehungriga lilla pojken. Jag tryckte försiktigt på flaskan så att det trillade ner droppar på hans tunga, lite i taget tills han verkade förstå att han hade maten inom räckhåll. *blir kallsvettig vid minnet*

Vi hade förresten ganska stora problem när vi skulle vänja parvlarna vid välling och vällingnapparna är av den runda, symmetriska sorten. För Fälga gick det bra, men det tog nästan två veckor innan det gick smidigt för Axel. *blir än en gång kallsvettig när jag tänker på hungriga barn som skriker så mycket att de inte kommer till ro att äta*

Men råd... Prova värma i vattenbad (lättare att kontrollera temperaturen), anatomisk napp om ni inte har provat det, napp med långsamt flöde. Kanske prova en liten stund med flaska innan du ammar, någon gång om dagen. En sak till: förutsättningarna ändras hela tiden (kanske beroende på bebisfaser? ). Det märkte jag med amningen. Ena veckan gick det bra, nästa var det kamp och veckan därpå, eller dagen därpå, gick det smidigt igen.

Nu ska jag packa ihop parvlarna och gå en promenad. Fälgas powernap varade längre än vanligt, så det blir en sovande och en vaken bebis på promenaden. Idag är det inte storm och regn och man kan faktiskt se en glimt av blå himmel i molntäcket.

Jag tror att din syrra är rätt ute.

Under parvlarnas första halvår sade jag till alla som undrade att nej då, det är inte så jobbigt, de har inte ont någonstans och de skriker ju inte så mycket. Jag tror att jag intalade mig själv att det inte var jobbigt och att jag inte saknade egentid. Jag trodde att det berodde på ovana i föräldraskapet att jag blev vansinnigt stressad när saker och ting inte gick som på räls. Sedan slog min hjärna bakut.

"Jag har nog inte tillåtit mig själv att tycka att det är jobbigt", sade jag till min läkare när det hade börjat sjunka in att jag kanske led av någon form av utbrändhet.

"Så klok du är", svarade hon. "Jag tror också att det är så."

Och jag tror att allt kommer att bli bättre om jag erkänner att det är riktigt jobbigt ibland. Jag kan ju alltid tillägga att det ofta är kul också.

Heloise skrev 2011-09-29 14:06:40 följande:

Mugglan vet du vad: min syrra sa en smart sak,
"mammor som erkänner att nä ibland är det faktiskt inte så kul att ha barn. Ibland blir man väldigt trött på att bara vara mamma, underhållare, kock, upplockare och matmaskin, de mammorna kommer att klara sig fint.
De som bara säger att allt är så jävla underbart hela tiden och nejdå det är aldrig jobbigt med barn, det är de mammorna som gör illa sina barn eller sig själva.

Nu behöver väl inte det stämma helt heller men visst är det väl bättre att säga som det är, just i dag är jag jävligt less på att inte få rå om mig själv i 1 timme. Det är inte politiskt inkorrekt, det är männskligt