I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Nu kom maken tillbaka. Med två bebisar som Vågat Vägra Vila. Det är ju inte så att de var direkt pigga när han gick... Nåja.

Massa kramar och ar

Hoppas att ni får en fin helg.

*kikar in och vinkar* (börjar nästan ha smygläsar-status nu...)

Fru Bygg: det är klart att du får klaga när du får så lite sömn! Det är skitjobbigt även om allt övrigt i ens liv är underbart. Efter min femtioelfte 1-timmesnatt kände jag ingen glädje alls när jag tänkte på att få vara med parvlarna ännu en dag, bara tyngden av ansvar och plikt. Känslan inför en ny dag är helt annorlunda nu när jag får sova.

Hoppas verkligen att det ordnar upp sig för er snart. Du skrev att sväronen inte vågar passa N ännu? Kanske de kan våga om de får sällskap av din make medan du vilar en natt eller två och så byter du och din make sedan. Så gjorde vi några nätter då och då när parvlarna var riktigt små och skulle väckas för matning var tredje timme: mamma och maken tog två-matningen och mamma och jag fem-matningen. Om inte mjölkstinna bröst tvingade upp mig, vill säga. *massa kramar*

Muggles: jo, det blir jobbigt med växelvisa uppvaknanden. Hoppas att det lugnar ner sig.

Solde: Finner inga ord när jag läser om din chef. Makalöst oempatisk. Håller också tummarna för att drömjobbet är på gång. *kramar Solde och klappar de fina katterna*

Syrinx: så spännande med bebis på gång! Hur var det nu, vad är det för flöjt du spelar? *skrattar åt Blommis flöjt-anekdot*

Ninnis: jag vill bara stämma in i alla fina ord som skrivits till dig. Matning av barn är oerhört laddat. *känner alltför väl igen det där med att bli orimligt frustrerad*

Flamman: det låter som om din sömnbrist har rätt angenäma orsaker just nu.

Blommis: har också skummat igenom anonym-diskussionerna och instämmer genast i "Passionsblomman for president!" Vilket tålamod och vilken formuleringsförmåga! *kramar om dig hårt* Och grattis till framgångar på vågen. Du resonerar så klokt om mål och delmål. *kramar en gång till*

Fru E: fortsätter att tänka på dig och hoppas av hela mitt hjärta och lite till.

Ingis: går det fortfarande i 190 på jobbet? *skrattar åt bilden av Truls, Busan och Ingis som rullar runt på kommando*

Hvidis: lycka till med förberedelserna inför dopet. *peppar lite till för svärmorstålamod*

Jo tack, jag sover en hel del, men bara på konstgjord väg. I helgen gjorde jag ett misslyckat försök att halvera dosen sömntabletter. Det var ganska så nedslående att jag sov så pass dåligt. Jag vill ju inte äta sömntabletter för jämnan. Med lite distans (och tillbaka på ursprungsdosen) tror jag ändå att jag är lite bättre nu.

Maken säger att det går alldeles utmärkt för honom att ta hand om parvlarna på natten (antingen sover jag i ett annat rum eller så är jag lite tablettsnurrig nattetid). Han får när som helst säga till om han behöver sova ostört någon natt så struntar jag i tabletterna och tar parvlarnas uppvaknanden.

Ringde chefen idag och berättade att jag tänkte börja jobba igen efter årsskiftet, på halvtid till att börja med.

Annars har vi skoj, parvlarna och jag. De har börjat försöka dra sig upp på möbler, så det är lite väl spännande ibland. Intensivt, men kul.

Heloiiiise! Hur kunde jag glömma? Det var fantastiskt att få läsa om ert besök på habben! Jag fick också torka tårar.

Nu blir jag lite rörd igen och lyckas inte formulera vad jag tänker och känner. ar på finaste Elise.

Hej, Ingis! *försöker studsa i takt* Skönt med den tidiga morgonjoggen! Och toppen att du kan lämna jobbet sådär manligt. *ger Ingis en riktig grabb-kram med obligatoriskt ryggdunkande *

*Studsar iväg för parvelmellanmål*

*studsar tillbaka för att ge kramar till alla och envar*

*studsar iväg igen*

*sladdar in för att vinka till Blommis. Passar på att vinka till Egalia också*

Tack, Blommis, för hälsningen från Bruttan. Häftigt att hon ska börja studera.

Bruttan: Säger som Blommis, att kika in här ger ju faktiskt energipåfyllning.

Jotack. Det är bra idag. Inatt har jag sovit väldigt gott och startade dagen med en mysig tvillingupplevelse. Den första Fälga fick syn på när hon vaknade var Axel och leendet hon gav honom och leendet han svarade med gick inte av för hackor. Då smälte jag sådär helt och hållet som jag brukar göra nu för tiden.

Igår var jag på mitt andra kuratorsamtal. Han anser att jag att bagatelliserar mig själv och mina insatser och att det har en stor del, kanske den största, i min sömnstörning.

FK godkände min sjukskrivning och det var skönt. Hade nog inte orkat bråka om det utan snällt tagit föräldrapenning istället.

Hamnade på fika hos en av de duktiga mammorna tillsammans med ännu en duktig mamma. När jag matat parvlarna på mitt vanliga vis (varannan sked) och sedan bytt blöja på dem i tur och ordning som vanligt uttryckte mammorna hur imponerade de var över att jag roddade två.

Jag blev väldigt förvånad och lite ställd när de duktiga mammorna tyckte att jag var duktig och jag insåg än en gång att det finns många spöken att jaga rätt på i mitt eget huvud. Nej, de ser inte ner på mig. Varför har jag varit så säker på att de ska göra det?

Och nog har du rätt i det du skrev: bäst är att jag vilar i att jag just nu sover bra på ganska relativt mediciner. Nedtrappning får jag göra så småningom.

*instämmer*