Oj, vilket tempo det har varit idag!
Fru E: tänker på dig. Skickar en massa peppnings-kramar. Hoppas av hela hjärtat för Humle och Dumle.
Solde: så jobbigt, stackars Amaretto. Hoppas han kryar på sig.
BS: jag var nöjd med cerazette. Inga blödningar alls, förutom när jag glömde ta en tablett och fick mens en vecka senare. När den var slut glömde jag igen och fick mens en vecka senare. Varannan vecka alltså. Då blev jag lite less och kände att när vi ändå skulle försöka få barn om några månader var det lika bra att sluta.
Flamman: jag tycker också att det är härligt att läsa om musikern.
Heloise: (visst var det du som länkade om nattskräck) Ja, visst är det jobbigt när de skriker sådär och man inte lyckas nå fram till dem. Nu fick jag intrycket att barnen själva inte upplever den där skräcken eftersom de sover, men det skär i hjärtat när de låter sådär förtvivlade. Axel är ganska klängig dagtid och han verkar frustrerad över att inte kunna röra sig som han vill, så jag har inte avfärdat tanken på utvecklingsfas. Och så är det den där tanden som aldrig tycks spricka fram. Lille pojke...
Sexliv? Vi prioriterar sömn ganska ofta, särskilt efter min sömnstörda period. Just nu försöker jag kommunicera att jag vill att maken ska visa större intresse. Härom kvällen tog jag upp det: är du inte intresserad av sex längre? Är det mig du inte är attraherad av? Han hävdade att han är både intresserad och attraherad och att han hade tänkt sig att just det just den här kvällen kunde bli åka av. Jag vägrade, för han hade inte visat det på något sätt alls. Jag hade hunnit klä av mig och få på mig min (åh så osexiga) pyjamas och krånglat ner mig under täcke och filt (frusen av mig, ja) utan att han lyft blicken från sin tidning. Vet inte om jag nådde fram. Det är ju jättebra att han visar hänsyn och vill att jag ska få all sömn jag kan, men jag vill ju känna mig åtrådd också. Fast jag måste nog ge mig själv underkänt också, när det gäller att visa vad jag vill.