I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Jag och Elise fick se ett litet knytte vars hjärta slog starkt och fint. V6+1 gammalt :)

Tack för alla grattis-hälsningar! Jättekul, helt oväntat( hade inte ens umgåtts med tanken att det fannsnptt i helgen) bf på min mormor och svögerskas födelsedag 29 juli med ska ju snittas pga t-snitt och då blir det cs 2-3v tidigare. Mkp's remissen är på väg till uppsala, borde bli om 5-6v.

Hej allihop!
Tack!

Ja visst är det väl roligt Jag var så inställd på att han skulle säga att det inte fanns nått där, och så gjorde de det Jag säg hjärtat klart och tydligt men sen så betyder det ju inget annat än att JUST NU lever knyttet. Fast jag vet ju iaf att hjärtat ser bra ut och allt som kan se bra ut såg bra ut.

Om 5-6 veckor blir det moderkaksprov, det ser jag verkligen inte framemot, en del av mig känner att OM man vill ha barn så borde inställningen vara att man med glädje tar emot det barn man får, men nu har ju vi ett barn med särskilda behov, så då måste vi ju tänka på henne också, vilket vi gör genom att ta ett mkp. Fast jag är rädd, för att det ska göra ont, för att jag ska få missfall, för att det ska visa något. Nåväl en sak i taget, just nu är jag glad

Lanovia: härlgt att få vara hemma.

Blomman: det är klart att ni får cash på kontot och blir av med villavagnen, vad underbart!! Ett problem mindre
Hur gick det fär blompojken?

Nu måste jag ta en kopp te annars somnar jag i soffan och det går inte för Panzer ska komma hem ifrån hockeyn snart med rocky road. Jag måste ju vara superstrikt med dieten under grav, men idag ska jag fira med rocky road

kram på er

Kikar in för att säga hej och kramas lite! Mår kopiöst illa hela tiden, mktmkt värre än med E. Måtte det betyda ett starkt foster! Bästa H ska skriva ut lergian comp får se om det hjälper:( Menar inte att gnälla, jag är överlycklig över att vara gravid men orkar inte så mkt just nu:(

Tack lanovia! Härligt med nya vänner blomman! Jag har träffat trevliga tjejer på öf och ska fika med dem idag:) Just nu är jag inne på första timmen av glukosbelastningen och aldrig har jag velat kräkas mer än just nu men då lära jag göra om det, så jag kämpar ner det :(

Åh sp sorgligt blommab men värdigt! Glukosbelastningen gick bara bra, fast så äckligt usch. Värdena var jättefina, både faste och efter.Vi har stora, jobbiga diskussioner här hemma just nu om huruvids vi ska göra mkp eller inte, ingen av oss känner sig längre trygg i något av valen:( jättejobbigt och lite oväntat eftersom vi båda var överens, först började jag tveka och nu är panzer lika osäker, hur vi än gör så blir det inte riktigt rätt :(

Flamman: all styrka åt dig och dina fina flickor! Du är en så omtänksam oc lyhörd mamma, jag hoppas att jag också kan vara så mot mina barn Musikern,  vilken härlig man du fått slag på

Blomman: som vanligt beskriver du allt så fint så att jag får tårar i ögonen!

Ang mkp, det har smygit sig på, den här stora kärleken till det där lilla lilla pyret i magen. Mkp innebär ju en risk för missfall även om den är väldigt liten egentligen så är den större än vid fvp. Jag har bara så¨svårt med alltihopa, nu, när det liksom är dags.  Tänk om lilla pyret är helt friskt, syndromfritt och så får jag missfall, då orsakade vi ju det! Missfall kan komma veckor efter ett mkp, även om risken är störst det första dygnet, samt 1 veckan. Ska det bli mer gå på tå vi varje toabesök och frukta blod? Samtidigt som vi ska frukta svaret?

Det finns 2 sorters "prov/test" det "lilla" som är standard, då testar man för trisomierna samt i vårt fall kromosom 15, det brukar ta en vecka att få svar. Det stora går igenom alla kromosomer och tar ca 3 veckor att får svar på. Är det egentligen någon poäng att utsätta sig för allt det här om vi inte kollar allt? Löper linan ut liksom och tar det stora provet?
Anledningen till att jag ville göra mkp är för att man får göra det tidigt och skulle något vara snett så kan jag ff göra en "vanlig" abort, utan att söka tillstånd sånt. Ponera att mkp görs i v 12, så kommer inte svaret på stora förrens i v16 någon gång, sen ska tid ordnas etc, då är det v 18, jag har sett barn på neo födda i v 22, jag vet inte om jag skulle kunna abryta en så sen abort, såvida inte fostret inte var livsdugligt och skulle dö i magen ändå eller senast direkt efter förlossning. Så då faller ju stora provet lite bort så vida man inte kan garantera att vi får svaret på 3 veckor prick och en ec aborttid inom några dagar.

Ibland får man inte allt "material" man behöver under ett mkp, så att man får ändå göra ett fvp, fvp känner jag är helt uteslutet eftersom man gör det så sent och det finns risker för att barnet kan bli sjukt av fvp.

MEN om vi skulle avstå ifrån mkp, så kommer vi ju att vara så jävla rädda att något är snett den här gången med. Jag vill ju vara glad över att vara gravid itne se det som 10m transportsträcka, sen så har vi ju också oron för att få förtidigt, det kanske räcker med den?

Sen störst av allt är ändå känslan av att om vi är redo för att välkomna ett till barn till vår familj och vårt liv, ska vi då bestämma "vilket" barn som håller måttet? Är det inte så att man egentligen ska välkomna det barn man får, oavsett och förlita sig på att nästa barn blir syndrom/sjukdomsfritt, för att E inte var det? Om nästa barn inte skulle vara "friskt" så kommer vi tveklöst att klara det med.

Det är de delar av hjärtat som talar EMOT mkp.

De som talar för är lite mer rationella.

Det stora provet kommer inte att visa något, det är fantastiskt få som får missfall pga mkp, vi har större risk för en kromosomavvikelse än för missfall. Vi ÄR oroliga för ett till syndrom, ett värre än pws, vi vill faktiskt ha ett "friskt" barn. Vi måste ta hänsyn till det barn vi redan har. Vi har faktiskt redan välkomnat det barn vi fått, reservationslöst. Är det inte okej att vara lite självisk nästa gång? Jag vill ju ha ett liv jag med, inte bara vårda barn med syndrom. Jag vill också få möjlighet att jobba med något som ajg älskar och inte ha hela huset fullt i assistenter om jag väljer att jobba med något annat än mina barn. Vi är redan så rädda för både syndrom och prematurfödsel att det skulle lätta bördan om vi visste att syndrom, det har bebben iaf inte, sen kan man inte grantera något. Det skulle vara som om en sten lyftes ifrån våra axlar, och skulle det hemska hända, så var det kanske också meningen?'

Som ni märker är vi inte direkt nära ett beslut, remissen är skickad och vi borde få en tid inom 1-2v.

Fru Sy: det går bättre med illamåendet, ajg har knäckt koden haha. Jag får itne under några som helst omständigheter bli hungrig, då kommer det, på en gång. Jag ser till att småäta hela tiden, inte stora saker, en halv banan, en kiwi, några salta kex, lite då och då. Det stora problemet har blivit att ajg är så överjävligt trött, somnar överallt som en narkoleptiker, somnade stående på bussen idag ex. Det är jättejobbigt, jag försöker bara få E att sova middag hela tiden nej inte riktigt, jag kan för det mesta hålla ånga lite lite upp så länge jag är hemma med E, när Panzer kommer hem som kraschar jag, oftast är jag så trött att jag mår fysiskt illa och det är itne ovanligt att jag kräks för att jag är så trött.

Det är en trötthet jag aldrig upplevt förut jag hoppas innerligt att den snart ska gå över för jag känner mig som en usel mamma, ajg orkar gå på ÖF, typ leka lite, busa lite, sen måste vi vila, iofs är itne E alls oävent inställd till powernapps och sovstunder

Härligt med musukermys Flamman, hoppas du fick sova ut ordentligt! Daa: du är världens bästa parvelmamma, känner du att du vill fortsätta hos kuratorn? Ingis: hmm jobbigt val, hoppas att du får yrevligt på julfesten iaf ;). Jah har sovit idag, som en gris. Matade e vid 6, sen tog panzer henne tills jag vaknade av mug själv kl 13:30. Underbart, ljuvligt, jagkänner mig som en ny människa :D Kikar in senare nu måste jag gosa med E lite:)

Blomman: hur går det med villavagnen?