Heloise: Ska hålla tummarna inför sjukgymnastbesöket! Jag säger som de andra att du har all rätt att känna dig liten och ledsen emellanåt även om du för det mesta är en makalöst stark och positiv kvinna. Det här vet du redan. Jag önskar bara att er släkt skulle inse att det inte är er uppgift att trösta dem och att ni inte ska behöva vara starka för deras skull. *massa kramar*
MSW: men så spännande! Kan knappt vänta på att få nyheter.
Grattis Amanda!
Leksi: just ja. Grattis tråden! *vinkar till Leksi*
Flamman: hoppas att du snart kommer dig hem så du får bli nerbäddad igen. Vi ses en annan gång. Hoppas att undersökningen gick bra.
Blommis: det var en mycket vacker och rörande dikt. *känner en hel massa som jag inte lyckas formulera i ord*
Ingis: Hur går det med migränen? Har dukat fram paj. *lyssnar efter plyschmobilen*
Jag trodde att vi blivit kvitt förkylningen och var så glad över det. Igår kunde jag äntligen bjuda hem mammagruppen till mig. I morse vaknade jag med en otäck och välbekant känsla i örat och nu bävar jag lite: kan jag ha fått ännu en öroninflammation (senaste var i våras)? Tydligen kan man vara öronbarn trots att man passerat trettio för flera år sedan... Annars är det bra. Sömnen fungerar alldeles fantastiskt nu. Jag somnar snabbt, vaknar när barnen gråter och somnar sedan snabbt igen. Helt ljuvligt (ja, fortfarande med sömntabletter, men ändå! *tummen upp*).